Strawberry swing

hade jag varit en annan hade den här morgonen varit annorlunda
men nu är jag inte det och det är ju tur
för livet är som det är som det är som det är och det är
och det är precis som det ska

04:17


det känns lite som att universums alla planeter kraschar i min skalle
och att det är helt okej

Oskyld

jag gråter på tunnelbanan
uppenbarligen, upptäcker det när jag kliver in i hissen i ekande tomma huset
skakar i hela kroppen



detta är scenen;
jag är fjorton år gammal, kanske tretton, står och väntar på linda utanför åsas port på folkungagatan
vi ska ha lagkväll som alltid och kolla på film och äta godis och skratta så vi gråter som alltid
det är snöslask, det kanske är februari, klockan är sju på kvällen

det går förbi två män, de är i trettio-trettiofemårsåldern, har kostym, rock, blanka skor och portfölj
- jobbar du här eller?

och det var där det började
det var första gången
jag är tretton år, kanske fjorton, står och väntar på en vän för vi ska kolla på tjejfilm och skratta så vi gråter och
det var första gången jag blev kallad hora
sen vände de sig mot varandra, grabbarna, manliga männen, killarna hela dan med fru och barn hemma, och skrattar åt mig
det var första gången och jag förstod inte då att detta var detta
arvssynden
att detta är vad jag ska bära på mina axlar

och nu skakar jag så mina händer knappt träffar rätt tangenter

för det är samma scen, om igen
jag sitter i matsalen, ensam, den röda gröna lundströjan kliar
jag tuggar och tuggar men kan inte svälja
jag sitter i matsalen, ensam, och alla vet
jag sitter i matsalen, ensam, och i pannan har jag en stor, röd stämpel med ordet HORA på
om och om igen, hora hora hora rakt i pannan i röda stora bokstäver


så scenen
står på en tunnelbaneperrong och du går förbi, du hälsar inte och du går förbi, veckorna innan har du ringt och du har bjudit på cigg och gjort frukost medan jag stått i duschen
men så säger jag till slut ja och i pannan plötsligt hora hora hora
du vänder dig inte om

och tio minuter senare går jag upp från tunnelbanan och mot huset som är mitt, passerar kvarterskrogen, utanför står en femtioårig alkis och röker
så händer det igen, det som alltid händer
han höjer på ögonbrynen, plutar med underläppen och nickar två gånger mot mig
jag är godkänd och det är helt okej för jag är en vara som man kan handla med och bedöma och i pannan står rött och stort och det går inte bort det går inte bort hora hora hora



så här är det och det bara är och ingenting du kan ändra på;
det som finns är madonnan och horan och är man inte det första är man alltid alltid det sista
jag är alltid alltid det sista



detta har jag upplevt så många gånger
i vänskapliga förhållanden och vanliga samtal är det så fantastiskt med tjejer som tar för sig och vet vad de vill och faktiskt vågar säga ja när alla ideal skriker nej nej nej inte den knappen
sen säger man ja för att man faktiskt vill och då finns det inga frigjorda tjejer, inga starka äkta viljor utan bara horor med särade ben
bara horor med särade ben



allting gör så ont och är så tungt att bära och det finns ingen som förstår mig, det finns INGEN som förstår mig, DET FINNS INGEN SOM FÖRSTÅR MIG och det är bara helt helt sant

insikten från förr, att jag aldrig någonsin kommer kunna ingå i en tvåsamhet med en man av den enkla anledning att han är just man
att hur man än ser på det så är manlighet en uppfostrad missbildning som inte går att spola tillbaka


allting är bara så jävla tungt



och som fanns det en doft eller en draging eller helt enkelt de röda bokstäverna mitt i pannan för hur det än är; i slutändan har jag alltid fått stå som horan och skammen har varit min
skam är en känsla vi lär oss tidigt
att skämmas är en egenskap som värdesätts
att skämmas över vårt kön är en förutsättning



och jag vet inte vad mer jag ska säga för allting är så tung och slår så hårt och ju mer jag kämpar emot, desto djupare sjunker jag
desto klarare lyser bokstäverna i pannan

Alla ensamma nätter

visste att det var något
undrar då om alla den 23:e varje månad alltid kommer att vara den dagen du lämnade mig i födelsedagsklänningen och vinglandes på högsta klackarna i rökrutan på en äcklig klubb nånstans, lämnade mig med och sa att du inte ville träffa mig mer, grät så att jag inte kunde andas inför alla alla människor sitter på huk på en tunnelbanestation klockan är fyra vet inte hur jag ska ta mig hem skakar gråter spyr vet inte hur jag ska ta mig hem

så, det är tre månader sedan jag fyllde tjugo år, det är tre månader sedan du stod framför mig och säger att nej, du har inget mer att säga än att du knullat nån annan äcklig brud i nåt annat äckligt tält eller nej förresten den säger du inte ens du ljuger och hoppas att jag aldrig ska få reda på något
men det får jag såklart och du sitter med dina ledsna hundögon och
fan vad äcklig du är


men det är så tre månader sedan exakt, undrar om jag aldrig ska kunna sära på minnena
kommer liksom aldrig kunna fylla tjugo år utan att bli offentligt dumpad på min egen födelsedagsfest
men det är så jaja för du är så jaja men just det var jag nog inte värd, ändå

sen så, vad händer?
möter dig på stan en dag och du har dålig hållning, håret liksom ligger platt och står åt alla håll samtidigt, det ser i alla fall inget vidare bra ut och din skinnjacka är för trång för din längd
det ser verkligen sådär ut, du är verkligen sådär och jag undrar hur du kunde ta dig rätten, fortfarande



men, det var inte detta
det var inte detta


sitter uppe med stearinljusen tända i natt också
med stjärnorna och taken och gatljuset som en spegelbild bakom glaset

så;
hör sångsvanarna flyga söderut, precis ovanför mitt tak
från nordligaste norrland till afrikas strandbäddar
och allting, över mitt tak

jag vaknar upp till snö
utanför fönster som detta faller snön i motsatt riktning, från asfalten, upp mot den svarta himlen


och det är ändå tre månader, nu
det är en fjärdedel av ett år
och allting utan dig och jag mår bra och jag är lyckligare än innan, aldrig så hel som i sammanhang som detta
och det känns fantastiskt skönt, att veta att den värsta biten är över nu, kommer inte stå där igen, kommer inte gråta mer nu

och snön, den faller uppåt

Orka då

alltså insikter som nåt jävla vattenfall eller typ ett badkar i skallen
mitt under textsamtalet, det här med teoriserandet (tack emma) och det känns sjukt skönt, nu vet jag hur det är och varför och vem och vad och
det hade jag inte väntat mig, alltså

men visst släpper man dem aldrig, de soom var först, och säkert sitter jag här om trettio år också och inser att sådana här saker uppkommer av en anledning, och att den anledningen är dig
och det är helt okej



torsdagkväll utan klassen gör mig sjukt förvirrad och jag borde sova, ensam

Koltrasten när hon sjunger

idag har varit den bästa dagen
det händer inte så ofta
men idag har varit den bästa dagen
tjipp


jag skulle kunna ställa världens alla diagnoser på min lilla skalle
frågan är bara om det skulle hjälpa
definitivt skulle det inte göra den här natten annorlunda
eller teet varmt igen
eller huden mindre frusen
eller ni vet
snarare tvärt om


man är inte större än sina dysfunktionaliteter


jag står precis här i mitten med olika saker i var hand och den ena säger jajaja eller i alla fall varför inte och den andra skriker nej för i helvete nej
inte igen


det har blivit för lite av det första och alltför mycket fel handling vid fel tillfälle med fel människa (ofta, emotionellt handikappade män utan koll på varje sig världen, mig eller sig själva) de senaste åren
tror det spårade lite med christofferkrisen förra sommaren och har inte riktigt fått tillbaka referensramarna för vad som är normalt och inte än


tänk så mycket energi man lägger ned på dessa kapitel och allt man får med sig är skramligare hjärtan och förhoppningsvis klamydia

Himmel

skola
smygfika
annan fika
tjejsnack


om jag skulle samla alla förbannat vackra människor på burk
skulle det bli en jävla massa



ska äta pasta med ketchup (mm)
ska städa (mm)
ska responsa lite, läsa, dricka te, skriva lite mer (här nivet, kommer aldrig undan mig haa)



vad skulle jag ta mig till utan vissa saker
jag umgås med den vackraste flickan i stan
har inga hemligheter längre


imorgon mera fika, mera tjejsnack
det behövs
hattigt tattigt fnattigt osv
hej världen

Måndag

någon gång mellan lördag natt och söndag morgon insjuknade jag i damp, ADHD eller liknande koncentrationshämmande sjukdom
läget är hattigt och mycket allvarligt och jag måste sluta nu

Hemma, igen

söndag, nu
bakade pizza med päron, fick ett pris, fick en puss
fick vakna utan skit under naglarna
mellan andra lakan
frukost vid ett köksbord


och jag kan ärligt säga att det inte känns smutigt

ett sammanhang att vara människa i
ni vet?
eller kanske inte


intill benet skall jag känna, allting
lovar det nu;
intill benet

få är förbannat förunnade välsignelsen att sakna, sörja, älska, hata
utnyttja det, nu
utnyttja det, leva mer, tänka mindre
leva mer tänka mindre
leva mer


åkte sen till hallen, såg två matcher med FA, både i elitserien och div1-laget
jag förstår inte detta sammanhang,
eller hur jag hamnade mitt i det
men vackert som fan är det, stort som fan men vackert
de spelar inte ens som vi gjorde som sextonåringar, det här är något helt annat, en helt annan nivå
och säger någon att jag passar in så gör jag bannemig det
säger någon att jag klarar detta så gör jag det
punkt


ikväll då, gör te i enorma keramikmuggar och försöker skriva lite
skulle behöva vara lite olyckligare
men jag tar det imorgon

Strawberry swing

det känns som en fullmåne eller någonting som gör alltig både upp och ned och alldeles rätt på samma gång
någonting i luften


idag har jag sprungit på halva klassen på stan, sällskapat med min mamma och köpt mig två kappor
vilket kanske inte var så smart
men den perfekta burberrytrenchcoaten som jag dreglat över i ett år nu till ett pris som var ett skämt hängde där helt plötsligt och gjorde mig till lyckligaste tjejen i stan
ny kostar den runt sju åtta-tusen (seerjöst) och jag fick den för 950
blabla jaja kul kul


fikade hos christina lite
kramade på tuva
fick en puss, till och med
hon är det finaste jag har


frida spelade i hallonbergen
hon sjunger så ryggraden krusar sig, det var förbannat fint men vi hann även med ett och ett annat ägg som inte gör sig rättvis i text
drack öl
kom hem innan tolv
en ledig fredag?
en ledig fredag
lyssna; http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=419598364


tunnelbanevagnen är tom på människor, i knät kramar jag ett paket mjölk i en sevenelevenpåse



och angående allt annat så säger vi bara att
jo, här börjar musiken





idag har jag vid flera tillfällen känt mig så lycklig att jag varit nära att börja gråta
känslokoll någon

Orcha wales

det här är mot alla regler
det här är mot alla logiska tankar och räta vinklar
och det är så fel att jag

1) inte ska skriva om det
2) inte ska tänka på det
3) inte ska alls nej men förbannaaat då



vissa tillfällen, man är bara så jävla utlämnad
som fanns det någonsin ett val?


veckorna går som veckor gör
det finns fantastiska saker, det finns vanliga saker, det finns tråkiga saker
men det finns fantastiska saker
och jag förstår inte hur världen var tänkt att fungera innan allt detta, vad jag skulle gjort utan dig
varit en mindre lycklig människa, definitivt



det här är en så fin vecka
imorgon är det textsamtal och jag slutar tolv (min textgrupp är bra)
min kära fru micaela sen och ingen träning imorgon heller utan något festligt kanske?
och en ledig fredag!
och en ledig helg!
jag skulle kunna gråta lite när jag tänker på det

på lördag är det klassfest, på söndag är det matcher
och allting är fint
i viss vrår, lite snett och konstigt och oväntat
men vad gör man inte för att vara människa
puss

Bird girl

det är verkligen inte alla som kan ta en joggingtur runt stadshuset och tillbaka
kungsholmsstrand, karlbergs slott, stationens gula ljus och tågens rytmiska dunkande
vasastans tusentals rektangulära fönster som alla är tända samtidigt
under de övergivna broarna, centralstationens baksida med stumma kontorsbyggnader helt i glas
vattnet blankt som en glansig päls i svart
så stadshuset då, norrmälarstand, och söder med ljus och långholmens mörka träd

efter ett år på kungsholmen kan vi konstatera att söder är som vackrast på håll



--



jag är fruktansvärt hattig just nu
jag vet inte hur det kommer sig eller DET VET JAG VISST ALLA GÅNGER men jag skriver det helt enkelt inte här
haha
men vad gör man inte för att roa sig själv

hattig
men glad sådär
sluuuta fnittra börja trolla

Pusslet

1) läs mig som vore jag dikt

2) eller pojkar som drar flickor i håret på dagis

November

kanske är det så, som med ekvationerna
skulle inte trassla till det, ju
skulle inte tvinna alla trådar

men så, tänkt om du har rätt, att ett och ett aldrig varit enklare än så
att är det inte det enklaste som finns, det här, med händer hud och annat
man är inte svårare än man gör sig
och som allt är just nu så
ja tack
ja tack


dessutom:
1) jag är ingens jävla extramorsa, jag uppfostrar inte, jag väntar inte på en ursäkt. jag vänder mig om och går.
2) jag tar ingen skit. alltså ingen, det är bestämt så.
3) energi är tänkt för dem som får en att vara glad och må bra. får människor dig inte till det är de inte värda din energi. det gäller även dig så
nej tack
nej tack, tack


vet du vad jag vill ha?
jag vill ha en hand på en axel
det är allt
och det hittade jag, inte hos dig
tack hej leverpastej

sådär!
enkelt!

jobba imorgon
puss

Sunshine for you

hade bästa textsamtalet med linn, olof, emma och stackars lärare som haltar runt i vindsvåning på söder med te i fina koppar och isbitar i skål
sushi
fint


kommer hem så, ska bara handla mjölk, och youghurt, slut på fattigstudentmedbaratorrakikärteriskåpettiden, youghurt är frukostlyxen

så ringer mobilen då, känner inte igen numret så
javisst herregud
och?
svarar inte
kan inte
lever mitt största misstag, kanske, vad vet jag

svarar inte, i alla fall


inser sen att vad håller jag på med
det är nu jag ska vara vuxen, ju
ringer upp och på måndag går jag ut på golvet, igen
som alla veckor innan, alla träningar innan går jag ut på golvet


mina tjejer hade samlat ihop till avskedspresenter till mig, fick en hel liten påse med fyra olika paket med lika olika saker
en tekopp, en äggklocka, en matkasse i tyg, en handduk
vilket ju är lite random men barn är ju ja
ett kort med ett hjärta och vi kommer sakna dig men

det kommer ni ju inte, det är ju mitt hjärta som håller på att trilla ur kroppen när jag tänker på er förstår ni väl älskade älskade klokaste tioåringar

J kramade mig tre gånger, O bara skrattar, A hade kletat mascara i halva ansiktet och såg yngre ut än någonsin
en sån fantastisk gåva det är med barn, förstår ni


men så, telefonnummret då, ringer upp, då
på måndag då, går jag ut på golvet för att träna F92-94, någon annan, en gubbe, tar över mina tjejer, medan jag går ut på golvet som alla träningar


är det mitt liv jag lever eller någon annans eller är det mitt eget misstag eller är det så här det är, bara

jag har aldrig sett skillnaden



nu kommer min fru mica och johline och frida och moa snart och jag har saknat dem jättemycket, ska bygga ett jättehus där vi kan bo i en enda stor lycklig familj
sen träffar vi klassen och går på detektivbyrån
puss

November

ibland eller ganska ofta undrar jag vad jag håller på med
alltså med tiden och rummet och platsen
alltså valen man gör


planet landade halv tolv efter nästan två veckor i england, för två veckor sen satt jag på tåget mot crewe, lyssnade på All I Need för det gör jag alltid där, den tågsträckan för you're all i need som han säger, två veckor sen och vad gör jag nu?

det är det här med valen
för vad spelar det för roll med kallvattnet och disken och till och med sniglarna i köket
inser man nu, när allt jag behöver finns just här men samtidigt så jävla på andra sidan havet

första natten i ensamma sängen löser jag genom att helt enkelt inte sova



idag har jag varit med tuva och sen kalle lite
första gången jag träffat honom vaken, han har de största blå ögonen, två månader och tre dagar gammal och bara så liten och mjuk och fantatsikt
tuva är min bästa tjej alltid men han är inte så tokig heller

dagens tuva:

- alla husen har olika namn. ditt hus heter lägenhet.
- och vad heter ditt hus?
- det heter bara lägenhet. alla husen heter bara lägenhet. men så finns det hus också. och husbåtar. och hur som ligger på flak efter båtar!

i badrummet, hon ska just tvätta händerna när hon viskar i mitt öra
- vet du, det är okej med en lillebror... jag ändrade mig. han är okej.

november är mer fantatiskt än vad jag minns
puss

I dream of orcha wales

sätter nyckeln i låset och vrider om, har inte träffat min lägenhet på två veckor och för bara månader sedan var detta rum det mest skrämmande jag visste vissa ensamma nätter
men öppnar så dörren och är så lycklig att jag nästan gråter lite
förutom att jag är tillbaka med min största kärlek, dvs den minsta lägenheten, har ett under sktt och förutom en storstädning hittar jag även en nystädad garderob med nyuppsatt klädstånd och DAMSUGARE, i rummet har bokhyllorna spikats upp och de trasiga sängbenen är lagade och sitter på plats
jag har fått tre nya lampor, fårskinnsfällen är tvättad och posten ligger i prydliga högar bredvid snällt brev

och förutom allt det här så har mitt lilla kök plötsligt fyllt av smör, bröd, mjölk, ost, skinka, färsk tortellini med ricotta och spenat, ost- och skinkpaj, philadelphiaost, körsbärstomater, gurka, två sorters knäckebröd, olivolja, tonfisk (ett litet frågetecken, men man kan alltid bjuda!), två sorters fancy äggpasta, pistaschnötter, jordnötter, kex, jordgubbsyoughurt och min favoritmüsli med tranbär och pumpafrön.
frysen är avfrostad och fylld med köttbullar och små magnumglassar.
i köksskåpet står små vita youghurtskålar.
mina föräldrar är bäst.


och nu är klockan snart två och jag ska kliva upp halv sju imorgon men allt jag ville säga var att jag längtar till skolan, att jag är tacksam över vardagen, att den bästa tiden är nu, att mitt hjärta är så stort så stort att det nästan sprängs trots att jag lämnade andra halvan på andra sidan nordsjön
att allting kommer bli bra, att jag är lyckligast i detta rum och att jag med hela hjärtat och kroppen och himlen och jorden tror att
1) allting kommer att bli bra
2) till slut, kommer allting att bli bra