Corresponding shapes

jag önskar jag kunde skriva någonting
visst borde jag göra det?
skriva någonting?

detta är en av dessa dagar som är en av de sista
man vet inte
den den sista på vilket sätt men
jag vet att snart exploderar det (jag) och sen är allting redan så försent


det har funnit så mycket kärlek och det har funnit så mycket av det andra
jag tror på balansen, att man hatar för att älska och så vidare
men man kommer till punkter i livet där du är bara så mycket du
och jag är så mycket jag
och det är pusselbitar som aldrig vill sitta riktigt som de ska
jag vet att pressar vi tillräckligt hårt kommer våra former samsas
jag vet att det, till slut, kan bli bra
vet att det som skaver kan bli det som lyfter
och jag vet att vi aldrig kommer att försöka
för att, i vissa avseenden, som klockan halv två en lördagnatt
är du bara så mycket du
och jag, när jag vaknar, är fortfarande så mycket
jag
och det är en pussel och ett korsord och en kod och ett lås vi aldrig aldrig kan kombinera eller lösa eller överhuvudtaget förstå, ens det faktum att det finns
eller det faktum att vi står här, fortfarande


men jag går ur skuggan, ställer mig under bara himlen och jag hoppas på sol igen och jag hoppas på regn igen
jag hoppas på någonting som får en att växa
som får en att växa, ifrån detta skal
ifrån dessa fotspår

Små stjärnor

det här med
silver
pojkarna

det här med
miss
bruk

att lova att
Aldrig Mer


så bara månader senare
vara mitt i smeten
igen?
eller inte?
eller..?

när ingen bestämmer gränserna
eller när jag säger
ja
och du säger
du är för fan dum i huvet

eller är det bara sånt man får räkna med?
kantstöta
rotblöta
osv.



idag är det en månad minus en dag till mallorca, det är för fan räddningen i år
och när vi kommit hem är det inte ens tre veckor kvar i skolan
det som var det allra största blev.. något annat
inte litet, smutsigt, fult
men ändå inte fullt så
skinande?
som jag trott

däremot är jag en sån som skriver, ni vet, nu vet jag det med
och jag ska aldrig sluta och jag ska alltid vinna



det är sol ute
jag ska duscha, städa, köpa mig ett gymkort för lönen som kom igår
och jag ska springa
aldrig sluta springa

och liksom fåglarna längs takryggen
ska jag minnas och orka lämna när allting bara går åt ett håll
för vad du än säger så är det nedåt
jag har stått på denna punkt förut
skillnanden är att jag nu kommer gå härifrån

The heart has no bones so we won't break

men när hjärtat vrider sig runt sin egen axel så själva benen går ur led

eller hur var det nu
det fanns inga ben?


allting är mjukt mjukt kött, då
allting är mjukt nog, att trampa på
så jag vrider köttklumpen som en trasa, varv efter varv inuti bröstkorgen
runt runt och jag
slutar
aldrig



när vettet bara skriker nej men allting annat (hjärtat kroppen drömmen livet) piper
ja
från sitt undanskymda hörn

så jag vrider
jag fortsätter vrida

If I could open my arms

i en veckas tid trodde jag att beslutet att sluta med p-piller var det bästa i mitt liv.
den här veckan, tror jag inte det.

jag åker nån slags hormonell berg- och dalbana.
det så sådär halvkul.
mest halvkul är det för folk omkring mig.
fyfan.
hejdå.

what can i do, i am losing you

detta är ett seriöst inlägg
ogga mindre, vara mer seriös
det ska bli min grej




det är måndag, det är inlämning och här sitter jag och skriver ingenting
av olika anledningar, vissa mindre än andra



det har varit helg
jag har druckit rödvin mitt på dagen och fnittrat sönder på fin italiensk resturang
hittat ett dansgolv och akvarium i ett
gått hem ensam och tyckt att livet varit helt okej

sen har jag vaknat, åkt till lidingö, haft elitseriematch och varit ett mål ifrån poäng (igen). jag har lindat stukad fot och nypt någon i kinden. skrattat. och varit tyst.
sen har jag somnat i mjuka sängar.
och vaknat upp igen, lagat mat med mica, ätit cheesecake i soffan, kollat på melodifestivalen, american pie och kulturella program till klockan tre på natten. har pratat om det som ingen annan förstår, det där om tvåsamheten osv. som en påminnelse har vi alltid varandra.
detta är min påminnelse om att
Aldrig Mer.

så.
vaknade upp igen, ensam, och det var okej. lite tråkigt men okej. jobbade. och det var okej.
demonstrerade inte, skrek inte, käkade inte ens lite godis för att fira.
8 mars har alltid varit min finaste dag, jag förstår bara inte att ingen annan verkar veta om det?

småroligtmenganskatragiskt:
internationella kvinnodagen firas på NK genom födelsedagskalas för att barbie fyller 50
hur ironiskt är inte det
egentligen?
min arbetsplats är
som den är
livet, världen, människorna
till och med jag
är ju
som vi är



OCH
VÄRT ATT SÄGAS
är att jag var på debaser i onsdags i sällskap av nico och frida såg metronomy
och det var det tjusigaste jag sett på en scen på mkt länge
de var synkroniserade och självlysande och fantastiska
http://www.youtube.com/watch?v=sAOkZPJBPfs&feature=related



jag borde klä på mig
borde åka hem till fridhemsplan och hämta grejer och sen åka tillbaka, jag är numera bosatt i hornstull för här känner man sig inte ensam (även om man är det)



jag vet inte om man kan söka hjälp för sin fysiska träningsångest
alltså
jag skulle väldigt gärna vara ett slapparsle som bara tittade på tv hela tiden
men jag mår bara så fantastiskt dåligt
typ;
förra veckan tränade jag två gånger vilket ändå betyder två löppass och två hallpass, så det blir ju en fyra timmar i alla fall. inte mycket men borde väl vara nog så att en människokropp ska kunna fungera normalt i alla fall.
eller inte.
nu sitter jag här och har två miljoner myror under huden, vaderna drar och spänner och det känns som att de ska krampa när som helst, jag kan inte sitta still och hela kroppen bara skakar inifrån. enda sättet att hitta någotsånär lugn är att springa en timme eller två minst varannan dag. är det verkligen normalt?
jag ska amputera min kropp.
hejdå.

i am a child, just like now

du ville veta?
en översättning
allting som ryms i det ögonblick och den millimeter innan hud möter hud möter hud som i en kyss en hand eller en jävla käftsmäll
för visst är de förvillande lika, ibland


så faller vi som vågor som snö mot klipporna över gatorna över den asfalterade parkeringen
där hud möter hud möter hud blir till stoft, där hud möter asfalten och skallben blir till
stoft



så där kom urladdningen
så kan vi börja om igen


det är söndag, jag har jobbat, jag är ensam
och det är ok
det är som det ska vara
eller borde
innan det här, ni vet, vad kallar man det
beroendet
greppar
handlederna
för det gör det, åh vad det gör det
och åh vad det är allt jag vill allt jag någonsin velat ha samtidigt som
ni vet
jag vet
jag är människa, inte ett djur
jag är logisk
jag är inte
kropp
jag är allt annat än
kropp


eller

It's my own cheating heart that makes me cry

är det kropp
är det vad det är
är det kropp










nej
jag säger nej

De största av stjärnor

♥

Där själen möter kropp

det är lördag
jag har jobbbat
jag har druckit öl på sunkhak och ätit chilinötter med linda
jag har gjort lagom pinsamma saker
och mer pinsamma saker
slutar upp i ett sms med ett "..men.."
men jag vågade vara en idiot, den du.


min granne har fest
nu lyssnar de på beat it
nyss var det kooks - sea side



idag har jag lyssnat på
metronomy - on the motorway
bra

min granne har fest men jag måste verkligen sova