Love of mine

jag ska ge dig en hemlighet
min allra största
det hemligaste, jag har



och det är detta
kärleken, vet ni
det finns så fantatiskt mycket av den, den fyller alla rum och får allting att rinna över som ett badkar eller en sommarsjö efter ett veckoregn
den finns överallt, fyller upp överallt


och det är en hemlighet för på jorden finns sex miljoner människor som inte vet, som inte ser och inte hör
men det finns en som gör och det är jag
det finns en som vet, och det är jag


för jag vet, jag är den enda som vet
att alla dessa nätter
är bara en väntan på någonting annat
att alla dessa
sår
bara är en påminnelse om
varifrån vi egentligen kom
och vart vi egentligen är på väg

det finns så fantastiskt mycket kärlek i världen och jag håller den alldeles i min hand



det är natt, jag går fleminggatan uppåt, jag möter en ambulans en buss en motorcykel en gammal alkis
det är natt, och texten som kommer är

love of mine
some day you will die
but i'll be close behind
i'll follow you into the dark


och ni tror det är en slump, ni förstår ingenting ingenting ingenting för ni ser inte vad jag ser
jag vet att allting, det finns en mening
och meningen med denna natt är att stå i kontrast till
annat

De minsta av stjärnor

själva meningen med att börja klockan tolv är att ligga kvar i sängen fast man är vaken, titta på ett avsnitt sex and the city och smula med mackor och spilla kaffe på lakanen.
det är alltså inte att vakna ensam halv nio, inte kunna somna om och sedan sitta i telefonkö till bredbandbolaget för att internet inte funkar och samtidigt få ångest över att man inte diskar eller städar eller gör någonting annat värt eftersom man ändå är Ensam

jag har dessutom tappat min skåpnyckel
jag har dessutom ingen lust att gå utanför dörren idag

SPORTLOVKUL

hej alla barn nu ere barnprogram

jag har gjort kaffe till mig själv, köpt choklad med russin och mandel till mig själv och lånat en bok till mig själv. alltså är jag själv en mycket bra date idag. vi har haft det otroligt trevligt.

annat sporlovskul är att kolla igen alla bloggar man kan tänkas läsa i sin livstid. jag gillar bloggar skitmycket även om det är lite töntigt (dvs. jag är lite töntig).


och i alla fall!
jag hittade davids!
du borde läsa!
http://futurebibleheroblog.blogspot.com/

Time for sleep is now

för tredje gången den här veckan sitter jag och väntar på målaren
som, för tredje gången den här veckan, är minst tjugo minuter sen

vilket inte är något problem egentligen för jag har SPORTLOV som andra barn har SPORTLOV
dvs inget jobb, bara snöbollskrig och varm choklad
och textredigering och manusarbete och la la la
NK-källaren imorgon och i helgen, men annars
långa dagar på fik med kaffe, sällskap och text
ja tack?




och hjärtat det lilla liksom bara kramas ur som en liten använd trasa (ordval haha)

- det finns en anledning till att det sitter bakom galler
- vadå?
- m.



tiden för sömn är nu
det är ingenting att gråta över
för snart, i de svartaste av rum
i de svartaste av rum

Maybe we are the damage ones

eller så är det, precis tvärt om


i reflektionen genom fönsterglaset, mot skärmens blanka yta
jag ser de svarta taken, de täcks av mjuk blöt snö
jag ser fiskmåsarna kasta sig runt skorstenarna
jag ser fiskmåsarna och den grå himlen
jag ser de svarta taken



jag ska röra mig
jag ska röra mig vidare
såsom vilken annan stukning, blåmärke eller käftsmäll som helst;
så länge man rör sig, så länge blodet strömmar runt runt
så länge gör det mindre ont
och ju mer jag rör mig, desto snabbare går blodet runt, runt
desto mindre blir svullnanderna, desto mer tvingar man blodet vidare istället för att stanna av, levras, tvinga kroppsdelar bli svullna och blå och göra ont
så länge jag rör mig gör det inte ont
så länge jag tvingar blodet vidare, genom hjärtat och förbi, ned mot lungorna, artärerna, armarna, benen
kan det bara bli bättre
måste det bara bli bättre



http://www.youtube.com/watch?v=hJ3LlKij9RA

Come down now

tre liter gredos, tre timmars svettigt dansgolv och pommes med dipp går vi upp från tunnelbanan, klockan halv fem, vi kommer upp från tunnelbaneuppgången och den svarta himlen öppnar sig och det börjar snöa
det är fint och
det är fint


jag undrar med mig själv, ofta
jag undrar med dig ofta
men mest undrar jag väl
vad i helvete
överhuvudtaget?
typ?
alls?


det är fint med film och frukostsällskap och avocadomacka
det är fint, det där med människor, mjuka sängar, vita lakan
det är ju så förbannat fint och ändå, mina händer
de är så kalla

The district sleeps alone tonight

och jag undrar
vad gör du nu
vem vaknar du upp med nu

vad jag än säger, det blir fel
så detta är vad som finns:
det är kväll, det är kallt, luften är vit tunn rök från min mun
jag är ensam, jag springer, jag springer mig till blodsmak i munnen
tills ingen känsel finns kvar
tills fingrarna börjar bli blå
jag springer mig bort från allt
när jag springer är det bara det som är verkligt, att springa snabbare, längre, orka mer
så det är vad jag gör
jag springer
ikväll springer jag
det är kväll, det är kallt, asfalten är frusen i tusen gnistrande kristaller
jag springer min insida blodig, jag springer mig genom alla mörker





det jag inte kan förstå är villkoren för saker
att det som var (faktiskt) världens naturligaste grej bara för en vecka sen nu ligger mil ifrån mina kalla händer
jag gillar Världens Naturligaste Grej
jag behöver Världens Naturligaste Grej

ni vet, när människor faktiskt blir en del av ens vardag
det är fint
och det efteråt känns underligt


framför allt handlar det väl inte om ensamma nätter eller en hand att hålla, alls
det handlar om människor, att lita på
en vardag, ett "hej", någonting annat
allting som är så förbannat vanligt
allting som är så förbannat Allt
och jag förstår inte hur man måste välja bort det, nej det gör jag inte


jag har lyssnat på postal service tusen gånger bara idag
när väggarna hukar sig och magen vrider insidan
det finns en lättnad i de lyckliga sluten

och allting som inte är ett lyckligt slut
är inte heller ett slut


så kommer det också en sekund, en tiondel, kanske inte ens det
men jag ser och du ser och jag vet och du vet
och just i en millimeter av tid så är allting
rent
i bara det ögonblicket är det just vad som räknas
en blick för en blicks skull, ingenting annat
inga sömnlösa nätter, inga vridande händer, ingen ångest, ingen ensamhet, ingen påtvingad tvåsamhet
men en millimeter av tid där vi någonstans möts


imorgon är det fredag, jag vet inte hur jag ska hantera det
men det blir tjejhelg, det finns inga människor jag behöver mer eller uppskattar lika mycket som mina tjejkompisar vilket låter töntigt men det finns inte en karl i världen som skulle få mig att offra en millimeter av er. det handlar om gredosfylla, att somna skavfötters, att prommenera tills fötterna domnar, att snålfika sig igenom alla grå dagar, att jag vet att ni alltid är där, nu och som alla andra gånger jag hamnat i den här situationen, vet att ni är där, på tåget vid femte dörren, i andra änden av telefonlinjen, bara en knapptryckning från någon som klappar min kind utan att påpeka vilken jävla idiot jag är ibland. det är så fint. jag är så tacksam för det.

men så är det fredag imorgon, och jag hatar det här





vaknade till känslan av att ha gråtit sig genom natten
vilket jag inte har
inte ens lite
så jag undrar hur det kommer sig

Everything looks perfect from far away

jag vet att ni kan skratta åt mig nu
det är okej, ni får göra det
men jag vet jag vet

att efter allt det här, om en vecka eller två eller en månad eller till sommaren eller om ett år
när allt detta är över, när det slutar svida så förbannat i bröstet och myrorna under huden lugnat sig, då
då vet jag att det kommer finnas någon som tycker att jag är okej
värd någonting
värd någonting, alls

jag vet att det kommer, jag vet att det kommer finnas människor som ser mig då
jag vet att allting slutar lyckligt
jag vet att jag slutar lycklig


så allting är okej
lyssnar på postal service - such great heights på repeat, vaknar till sol över parketten och till fantastiska, fantastiska människor


och hjärtat är så mjukt vännen, så mjukt och böjligt och utan ben
ingenting som kan gå sönder där inte så det är okej
jag är dessutom van

och det är okej
för jag tror på lyckliga slut
och är det inte lyckligt,
är det inte heller ett slut



och vet du vad
ur alla spickor skall det springa rosor
och ju fler sprickor jag får
desto fler rosor skall springa ur såren

Stjärnor så små

detta kan jag skriva av den anledning att du inte minns
och kanske än mer, inte bryr dig


men jag vet en natt innan vintern och jag vet dina händer om mina kinder vilade där
jag vet du sa
jag önskar att jag kunde


och det är det enda du gett mig
det enda
och jag behöver mer

det är en enkel ekvation

det är så mycket med dig som gör mig så matt så matt



men hur ska man få ihop matematiken
ska man då räkna samma allt, dividera och hoppas att det till slut hamnar på plus?
eller är det bäst att ligga på konstant noll?


jag har alltid varit en som sagt ja till alternativ ett
men sen har det ju alltid gått som det gjort också

---

med en liten lapp i handen och skakiga knän

skrivet med spretig handstil

ROGER

25/5

25/6

dep. betald

i deras bokningkalender står jag inlagd som

NATHALIE EK

STORA ROSOR ÖVERARM

så tjena

stora rosor överarm är jag från och med 25 maj

It's always worth it

sedan juli 2007 har jag haft ett konto som heter SPARA
det är inte sant
det är inte mina SPARpengar
det finns ingenting där att SPARA
men det heter så, för talar man om saker högt är de inte längre sanna


på mitt konto som heter SPARA finns det 14 000 kronor
jag har sparat i ett och ett halvt år
idag tar jag 500 av dem, går till swahili bobs och bokar mig en tid
och i juni, efter 14 timmar under tatueringsnålen blommar mina armar

ur alla sprickor, ska det springa rosor
alla sprickor, alla hål, alla så jävla infekterade ärr längs fjortonåringens underarmar
ska målas i de vackraste färger
till och med de fulaste barnen, till och med de svartaste tonåringarna
vi får blomma, vi också

de allra minsta av stjärnor

ni vet
när man vet
att allting
bara en dag, alldeles snart
kommer att falla rakt ned i skallen på en
och jag kommer bli så platt och så jävla ensam, igen
och det kommer inte röra dig i ryggen


allting skriker bara
spring
men jag tror jag klivit i kvicksand

Pausunderhållning

insikt:

min psykiska hälsa står i direkt relation till mitt gymkort
som jag nu inte har
men vad kan man betala för en någorlunda normal skalle
frågan är om mitt vett egentligen är värt ett 700-kronorskort på SATS
eller så fortsätter jag bara vara psykiskt instabil
det är ju i alla fall spännande

You sleep like small stars fly back home

det här är inte okej
det här är inte okej
det finns ingenting jag kan säga, finns inget håll jag kan dra åt utan att allting faller
jag har satt mig själv i en sån jävla sax
det är inte okej men vad fan ska jag göra åt det



jag ska städa, jag ska diska, jag gå till återvinningen och sortera mina plastflaskor och aliminuimburkar och jag ska panta flaskor och jag ska göra vad fan som helst som får dessa myror ur kroppen för jag är inte den här tjejen, den här tjejen är inte jag, JAG ÄR INTE SÅN HÄR
så nu snör jag på mina löparskor och springer kungsholmen runt, 12 kilometer att ställa allting åt rätt håll igen
för jag känner inte igen det här, den här utsikten



det här är en kväll då du ska fråga
vad dessa tecken säger
och det här är en kväll då jag ska säga
ingenting
men det är ju inte sant

jag skulle skriva någonting
jag skulle skriva någonting, om vad som verkligen betyder


att jag kan kliva ut på planen med tolv spelare, måste vara den yngsta tränaren i elitserien någonsin, att jag kan göra mitt jobb, att jag kan göra det bra
att vi är så nära att vinna den första matchen för säsongen, den första vinsten på fyra månader men faller igenom de tre sista minutera, som ganska många gånger förr
men tanken ändå, att det hade kunnat vara jag som fått vara med och dela det, det känns som ett bevis på någonting

att till och med en kvinna från polisen (handbollsklubben, inte.. polisen.. nivet. jaja.) som sitter på läktaren kommer fram till mig efter matchen och tackar för att jag coachar så bra
vilket är helt sant och jag skämtar inte ens


det finns så många som säger att man är dum som gör det, att det finns bättre saker att göra tidiga helgmorgnar och sena vardagskvällar fem gånger i veckan
"du får ju inte ens betalt"
då vet ni fan inte vad det är som är "att få betalt"
då har ni aldrig sett hur det kan gnistra till i ögonen på de kaxiga femtonåringarna när man berömmer dem, klappar om dem efter match, plåstrar om deras småsår
när man verkligen når en annan människa, under alla skal, för en tiondels sekund, det som gnistrar till i ögonen, då
det har ni inte sett och därför förstår ni inte varför det är värt det
men jag vet

You sleep like small stars fly back home

st göransgatan halv tre en lördagnatt och
koltrastarna i träden, de
sjunger

You sleep like small stars fly back home

man får ju lite av det man förtjänar, antar jag
men det är helt ok
på vissa vis är jag rätt nöjd över att ligga kvar i sängen en torsdag, dricka te och läsa bok och vänta på ett illamående som faktiskt inte verkar komma idag
jag har även hunnit plöja hela andra säsongen av sex and the city, frågan är verkligen hur mitt liv skulle se ut just nu utan lucellas fina box

men, det här är ju faktiskt lite roligt;
var på fyraårsfika hos kusin och kusinbarn i måndags
dagen efter har fem av gästerna fått vinterkräksjukan och jag sitter är känner mig jävligt nöjd över att vara frisk
så igår sitter vi på friskvårdsdagen (som var bäst, bilder på oss som försöker dansa magdans kommer, alternativt en synkroniserad uppvisning lördag natt @ kolingsborg) och spelar TP och jag reser mig upp, gastar
JAG HAR FÅTT KRÄKSJUKA JAG MÅSTE GÅ HEM
och springer därifrån

tur för SL att jag lyckades knipa ihop min stackars käft för väl hemma har jag kräkts mer än vad som möjligt kan rymmas i en människokropp. jag måste seriöst börja fundera på att tugga min mat bättre.
too much information.
så nu byter vi ämne!

idag mår jag i alla fall bättre och jag är ledig i fyra långa dagar, på lördag coachar jag min första egna match få FA-nivå
elitmatch ikväll mot rimbo som är sjukt viktig, men att smitta hela laget med kräksjuka är ingen hit så jag isoleras i hornstull med snäll mamma och hyrfilm.



kort sagt, livet är okej även om det innehåller en och en annan spya
ehe


det här blev inte helt meningsfullt
jag är inte helt meningsfullt
men jag ligger kvar i sängen en torsdag och utanför faller snön uppåt
vilket är helt sant för det snöar alltid uppåt utanför mitt fönster
det är någonting med vindarna, att bo i V-formade hus, med grannenmittemots fönster på armlängds avstånd från mitt, det är någonting med vindarna
som får snön utanför mitt fönster att falla uppåt

It's my own cheating heart that makes me cry

jag har två olika lägen och ingenting däremellan
den förbannade frågan är väl bara vilket som är närmast sanningen
för som alltid fattar man ingenting innan det är för sent
kommer stå där sen med allting skramlade innanför bröstkorgen till slut, som vanligt
jag förlorar alltid
jag förlorar alltid

och då, den förbannade frågan igen
om det är bäst att göra det på egen hand
eller stå där som en jävla hundvalp tills någon orkar sparka en åt sidan?
och, å andra sidan igen, är jag en sån förbannad expert på att driva folk till avslut


23 timmar 59 minuter och typ 58 sekunder om dygnet går allting bra, jag vet precis vad jag vill, vet precis vad jag är ute efter och har total kontroll över allt allt allt
så finns där två sekunder av någonting annat
och det är vad som skaver

You sleep like small stars fly back home

kom med tidiga tåget igår
tidiga tåget betyder igen semi-off,
och definitivt ingen SM-final
tidiga tåget betyder tomma lägenheten, disken, allt det andra


det känns så sjukt bittert att allting kan avgöras på två minuter, med tre mål, och sen är det slut

så vi åker hem med tre förluster, noll poäng, och utan finalbiljett
Hellton som är rankade som Sveriges topp typ 10 går vidare till semi-off är vi två minuter från att vinna mot
Skuru som går vidare till steg 5 (dvs topp 8 i Sverige) spelar vi en halvlek lika mot
det är helt sjukt vad marginalerna är små på den här nivån

det handlar ju bara om idrott, trots allt, men jag älskar att den kan få oss att skratta, gråta och allt däremellan
under en match på bara 2 x 25 minuter hinner man gå igenom varenda liten känsla som finns i en människokropp, och jag tycker att det är förbannat häftigt att det enda det egentligen handlar om är en jävla boll och ett jävla mål
men så får man ta sånt här också
vårt sista USM
går oss ur händerna med tre mål i ryggen



men så finns det ju annat också
att jag tycker förbannat mycket om de här tjejerna
att de är de mest fantastiska fjortonfemtonsextonsjuttonåringarna jag träffat
att det finns mycket annat också


nu är det februari
på lördag står jag som ensam tränare för första gången på match
tjipp