Maybe we are the damage ones

eller så är det, precis tvärt om


i reflektionen genom fönsterglaset, mot skärmens blanka yta
jag ser de svarta taken, de täcks av mjuk blöt snö
jag ser fiskmåsarna kasta sig runt skorstenarna
jag ser fiskmåsarna och den grå himlen
jag ser de svarta taken



jag ska röra mig
jag ska röra mig vidare
såsom vilken annan stukning, blåmärke eller käftsmäll som helst;
så länge man rör sig, så länge blodet strömmar runt runt
så länge gör det mindre ont
och ju mer jag rör mig, desto snabbare går blodet runt, runt
desto mindre blir svullnanderna, desto mer tvingar man blodet vidare istället för att stanna av, levras, tvinga kroppsdelar bli svullna och blå och göra ont
så länge jag rör mig gör det inte ont
så länge jag tvingar blodet vidare, genom hjärtat och förbi, ned mot lungorna, artärerna, armarna, benen
kan det bara bli bättre
måste det bara bli bättre



http://www.youtube.com/watch?v=hJ3LlKij9RA