Fan osv

det värsta med drömmarna är att du alltid kommer tillbaka


går nog inte ut idag heller nej

Skärpning

mycket ska man vara med om alltså

så här är det, jag tycker inte om mig själv
eller det gör jag faktiskt MEN vore jag nån annan skulle jag nog inte vilja umgås med mig
och jag skulle aldrig i hela livet vilja ha ett förhållande med nån som mig, nej fyfan
så jag fattar det
det är lungt liksom, jag fattar

däremot har jag aldrig i mitt 20-åriga liv blivit dissad för en tjej med PANNBAND och LILA ÖGONSKUGGA
alltså
det är att gå för långt
alltså
det är ett skämt?



i alla fall
så har de psycadelicaspecial på p3 och det handlade om nåt band och jag typ "fan vad jag känner igen det där namnet" och så spelade de nån låt och pratade om nåt skivbolag och jag typ "fan vad jag känner igen det där namnet" igen
och så
haha
alltså

när jag och mattias var typ 16 eller 17 var jag på hans landställe på fårö och det var några snubbar som hyrt huset där bredvid och hade fest så vi knatade dit och hittade ett tolvmannaband med tjugo flaskor skumpa i kylen och potatissallad
det var sinnes för en sextonåring, alla var höga som hus och vi satt i ring på en äng och diskuterade mina potatistalfel och att mattias skulle vara min storebror (årets andra skämt, se ögonskuggan) och ja, det var en sån kväll man ska berätta om för sina barnbarn kom vi fram till

kvällen slutade iaf med en galen flöjtman (han hoppade runt som värsta bork birkason och spelade klarinett som en tok och alla dansade, det var.. ehh..) och en tolvmannaband iklädda endast kalsonger i duschen nedhällda med skumpa. då kände vi att det var dags att gå. ehe. men. vad gjorde man utan såna minnen alltså.

puss, ses i skolan.

The ghost you draw on my back

vaknade av spöken
somnade om
drömde om grekland

jobbade i NK-källaren, fick finaste komplimangen som inte var menad men ändå, någonsin, tror jag

ni vet, huvudvärken
hur det spänner
under huden

är hemma nu, hade inte råd med mjölk, nähä, har tänt alla mina ljus, sitter i soffan under filtar med antony and the johnssons och datorn i knät, julgransbelysningen är tänd, i en rostig kanna har jag vissna rosor med förvridna nickande kronor
här står allting still
här står allting still, utom jag

det här är bara början, det här är bara en början på vad som kommer sen


inlämning imorgon och jag är inte den som skriver lyrik men försöka går ju
jag är så förbannat osvår ska ni veta


måndagen kommer alltid som en lättnad
imorgon firar jag en månad och fyra dagar i klassen

Stroke

så somnar vi om i mjuka sängar, vrider skulderbladen ryggraden in mot en natt som alltid är så förbannat obarmhärtigt nyss, som blickarna över köksbordet i en lägenhet i kanske april
vi säger ingenting men jag ser att du ser och du ser att jag ser att du ser
vi säger ingenting
så, en sommar senare
allting som grott
möglat, i alla vråer och hörn


så somnar vi i mjuka sängar
så vaknar vi i mjuka sängar
och nyckel som aldrig aldrig aldrig


mjuka sängar, rena lakan, vita skuggor
men likförbannat, att nyckel aldrig
passar i
låset

Elegi

så förbannat kroniskt ironiskt lyckligolycklig hela jävla tiden, jävla jävla psykotiska skitunge
aaah
jaja
jaja


ikväll önskar jag att jag hade lite mer damien rice, lite mindre feist, lite mer anthony and the johnssons och lite mindre skebokvarnsvägen om ni förstår


på måndag är det lyrikinlämning och i alla mina texter förekommer
a) fåglar och alla dess omskrivningar och synonymer; fjädrar näbbar klor vingar sparvar skator koltrastar
b) bröstkorgar och alla dess omskrivningar och synonymer; revben (kom bara på den, ehe)
c) och gärna och ofta ett eller flera av dessa fenomen; löv mossa sköten hål och meningen "att resa sig och gå"

vilket sägen en del om min poesi (dvs menlös) och kanske mer om mig (dvs förbannat enkelspårig)



en elektrisk elegi för allt vi redan glömt
osv

Birdgirl

jag tror att detta är någon slags kris ändå
tror att jag inte ser det nu men om ett par månader kommer jag att förstå det
logiken säger det


det gör inte ont när man inte tänker, och tänker gör man inte när man
1. sitter och stirrar framför a) datorn, b) tvn, c) tomma luften
2. är full
3. företar sig helt onödiga saker, som att gå till tvättstugan och försöka tvätta tvätten som knappt finns eftersom jag gjorde detsamma i förrgår och dagen före den, medan mer nödvändiga sker, t.ex. disken, ligger helt orörd sedan en vecka
4. sitter och stirrar, är full, skriver, hulkar spyr

vilket inte var helt sant men ändå med smärtsamt vag censur


5. ringer vänner, oggar i timmar, kan inte fokusera på annat, är en hemsk vän, kan inte lyssna, allting som bara går runt

vilket inte heller är helt sant för då tänker man ju men då slår banorna knut på sig själva utanför munnen istället för i min skalle, och det är bättre


mina pengar är slut, har inte fått csn på två månader (vilket är lustigt eftersom det är september)


det är två år vi pratar om, jag kan inte kasta det så lätt
vilket inte betyder att du har större värde för det
men att jag sitter här, stirrar, gör ingenting

Birdgirl

jag undrar hur gammal jag är, och om det här tänkte sluta nångång

jag tackar alla gudar för mitt risiga minne, annars hade jag haft ditt nummer i fingrarna och slagit slagit slagit nätter som dessa (dvs alla)


sådär, nu är du jävligt nöjd vet jag, skratta då, detta är precis vad du ville ha, när allt är över kommer du också erkänna att du faktiskt är människa men än så länge är det din uppgift med kalla ögon, detta, att inte förstå eller se eller bara inte reagera

men nu vet du, skratta då

Hittade du något vackert

jag som skulle skriva ikväll


munnar är bara hål
hud är skal
allting, hormoner, reaktioner, naturliga processer
allting, i samma mönster, räta vinklar, inga överraskningar, alla är vi människor, alla är vi maskiner


munnar är bara hål
allting är snö tjära trasiga sköten



till dig:

love, love is a verb
love is a doing word

you're stumbling in the dark

du kommer förstå, sen

en månad sen idag men inte ägnar du en tanke nej

Still

parachutes, som nån jävla fallskärm då eller?
nån jävla hälförstärkning
eller andra chans
nej fyfan
i verkliga livet väver man sina egna segel vännen


"man blir förälskad i människor som väcker någonting i en till liv" (skriver fagerholm i den amerikanska flickan)
alltså
det är kärleken, det är den som förändrar, den riktiga
det är ingenting som fyller upp ens ego, ingenting som klappar en på huvudet, ingenting som tröstar när det är mörkt
alltså
det är kärleken som behöver tröstas
alltså
det är kärleken, den riktiga, som gör att vi behöver tröst
ingenting bekvämt, lagom, förnöjsamt med den
ingenting av det du trodde din jävla idiot
din jävla jävla idiot

jag undrar verkligen hur det känns, det här, att jag säger att
du vet inte vad kärlek är
och du vet att jag har rätt
alltså
att du inte vet vad det handlar om för du har aldrig sett den
och det var väl där nånstans jag fattade att det är så det är, den som är på riktigt, den är förbannat sällsynt, att det är någonting man håller fast vid, oavsett avstånd och hav och förbannade ryanair för trehundrade gången i år
alltså
att det inte ens är alla som hittar den
trodde att vi skulle göra det bara vi Pratade Ut (trodde du med din sucker) och FÖRSÖKTE
man skulle kunna FÖRSÖKA med dig hundra miljoner gånger om utan resultat för du är djup som en jävla kapsyl eller typ ett skivomslag och DET ÄR INTE JAG
det finns grejer som jag absolut inte är som folk säkert annars uppskattar, jag är förbannat jobbig och envis och arrogant och okvinnlig och tjurskallig och sitter fan inte i nåns knä, det är bara förbannat puckade brudar som sitter i nåns knä
så det handlar inte om att jag tycker mig förmer än dig, det är inte så alls, men just på den punkten, fan, du kan ju inte påstå annat
att jag har nivåer du inte har, punkt

men det var ju inte det här det skulle handla om
blir det inte så ofta
jo

men i alla fall så

går jag runt som ett jävla fån med världens största fånleende mitt i ansiktet
alltså
förbannat förbannat lycklig, ibland lite kluven eller ensam, men över lag, alltså, lycka är inget tillfälle, ju
för i såna fall skulle det här vara det värsta tänkbara
jag kan vara förbannat ledsen och arg och lämnad och heartbroken men lyckan sitter ju inte där, ni vet
tror att det är något som gäller om kanske inte för hela livet så ändå merparten av det
antingen så är man det eller så är man det inte
punkt


skulle skriva nåt förbannat poetiskt
jaja


I drew a line
I drew a line for you

som i jag ritade en linje?
ritade en linje för dig?
drog en lina för dig?
fandå


kuriosa:
alla mina ex blir äckliga knarkare
häpp!

2008

önskelista:
- stringhylla
- burberrytrenchcoat
- en man i burberrytrenchcoat


tack puss hej

Times like these

klockan är snart två, kollar på idolrepriser på tv (man kan vrida den så man kan ligga i sängen och kolla, hah), jag har inte klivit upp ur sängen än och ska nog inte göra det heller, eller så gör jag det och släpar mig från min soffa till micas och sen till moas och äter upp den fantastiska tårtan frida bakade till igår
livet är fullt av svåra svåra val
hm hm


kom hem kanske fem tror jag, det var kul, minns inte när jag druckit öl i glasglas (motsatsen till plast-)
jaja
jaja

jag och frida sitter med pommfritt (jadetärsådetstavas) och dip och oggar över allt som livet är, klockan är fyra på macdonalds och det har sin charm också, ju


sinnessjuka är att jag längtar till måndagen och alla måndagar, jag älskar min skola, min klass, att skriva igen för hallå märker ni att jag gör det igen hallå märker ni det
det var så länge sen men nu händer det nu är allting som rullar, igen
är som en kork eller ett lock eller två ton betong som lyfts och det som kommer bara kommer kommer kommer och det slutar aldrig


a road that drives away
and follows you back home

I know a place west of her

det här är ju inte så kul nej
det är det ju inte inte inte nej nej


hur man än vrider och vänder så är det vad det handlar om, att jag med alla telefonsamtal och onsdagsmys och soffskedar och världens sötaste klass bara är så fruktansvärt heartbroken på alla håll och kanter
försöker och försöker men det är ingenting man bara kan resa sig och gå ifrån, märker jag
trodde väl kanske det, särskilt efter att sett ut som det ändå gjort
men man lär sig, väl



älskade oktober är snart här och allt med den, att denna månad alltid är så här, historierna är desamma, det är bara namnen som ändras, raderas för att skriva om
men älskade, om en månad eller två eller ett år från nu, då springer rosor ur alla sprickor
ja; det skall springa rosor, ur alla sprickor
ni vet, att en maskros ett grässtrå eller ett enda frö spräcker asfalten, ni vet
är detta ett frö sår jag det nu och låter det växa
nu låter jag det växa
nu skall det springa rosor, ur alla sprickor
dina och mina
ur porer sköten och öppna munnar
allting är rosor
allting är hål
gjorda för att fyllas


så många hål i mig som jag fyllt med dig, av substans av något slag trodde jag men vad finns nu utom luft tunnare än min egen, nu är det kanske dags att slänga din tandborste i papperskorgen, jag tror det

två fel blir inte mer rätt, två utan riktning hittar inte mer hem
men skillnaden är att du är nöjd (som alltid) medan jag fortfarande letar
att jag faktiskt försöker fylla de sprickor jag har

Hud

det är nu det händer


det är vilken dag som helst, vilken torsdag som helst, plockar ihop papper och nycklar och busskort, hämtar lypsylet i badrumsskåpet, bara armarna i spegeln, som liksom en blixt eller något annat som plötsligt bara
så ja nu är det tid, äntligen, hur länge har jag väntat, egentligen
sen jag var åtta och inte kunde vika ögonen från flickorna på tunnelbanan med armar i blommor
och det är nu det händer, det är nu som är tiden, insikten kom precis i den här minuten, jag är så lycklig att jag kan gråta, till våren är jag blommig med

Nattbussen

det finns saker vi ska komma överens om
en sak av dessa är att bor man på st eriksgatan en våning upp och har en fransk balkong ut mot gatan, då står man inte spritt språngande och spanar på utsikten
ok?
senaste veckan har gett mig nakenchock



ju mindre jag skriver
desto mindre plats jag ger dig



fyrdubbel sked i moas soffa med ben&jerrys och så nattbuss en vardag, det är fint
lyssnar alltid på all i need, tänker alltid på ola, att den låten passar så bra in där, på tåget mellan liverpool och crewe med alla slätter och skitiga förorter
all i need, du vet, du vet ju hur det känns, vad det betyder, du var ju där för ett år sedan, exakt
och du är ju fortfarande här

Birdgirl

en reaktion
en reaktion

är allt vad det handlar om
bara det

och att det ska kännas så förbannat
finns det någon i världen du inte kan ljuga för är det mig
finns det någon i världen så är det jag



skatornas päls skall jag väva till skal
deras fjädrar skall täcka alla kroppar, fylla alla sprickor,
dölja mot all köld
allting som finns är näbbar och klor och grenar

Killing all the flies

det var nu det skulle hända ju, var det inte så, idag av alla dagar, nu allting skulle
börja bli bättre
eller läste jag fel, nånstans


lyssnar på feist, det är lite kallt, äter linssoppa, kanske borde ut och springa
ni vet, när ingenting fungerar kan man alltid springa, rakt fram, bort från allt


och ja, nu saknar jag dig mer


är så less på att vara den som grinar jämt
inte för att jag är ledsen, jag är en rätt lycklig människa, men det är en reaktion bara, allting handlar om fysik och matematik och räta linjer och du är inte längre min att förhålla mina vinklar efter
om du förstår


drömde nånting jag inte minns men jag vet att det var du och jag vet inte mer

Svalor

det finns inget som rör mig mera, inte det här, inte någonting
är bara arg, ni vet
kommer alltid vara arg
att vara arg är det mesta jag gör



du är en sån som tror att saker fixar sig
tror du säger det till och med;
"det fixar sig"
men vet du vad, saker fixar sig inte, andra fixar dem åt dig och du står där och ser dum ut och tror att saker fixar sig, bara sådär, liksom helt av sig självt


allting fryser, skrumpnar, krackelerar
allting dör
det är höst, allting dör, sommaren vände oss ryggen till slut, allting dör
sommaren och vi med den och allting



vet du vad jag saknar mest?
att ha någon som väntar
det spelar ingen roll att det aldrig någonsin var meningen, allt det här, att det var en dum slump, att vi aldrig passat ihop, men när du väntar på mig spelar det inte någon roll, i kanske två minuter i alla fall
allt jag behöver är två minuter

Kakor

kom hem klockan fem, sov lite på lilla soffan till sju, vakande och var krökt och böjd och sned för livet
att sova i soffan är en mindre nyttig fylleovana när soffan är så liten att den knappt går att sitta i ens


lärde mig många saker igår, som att öl och finska pinnar är en killer combo, att män i djurkostym är nya trenden och att glowsticks inte är till för att ätas
vidare, att tyskar är bättre än de låter, att man borde tallat när man väl hade chansen och att hitlerskämt över sms inte gör sig en fredagnatt klockan halv fem
+ att jag är för evigt olyckligt kär i världens alla jesusmän, synd att det bara finns tre varav en är idolchristoffer så jag får nog lägga ner


roligt är även att johline knatar in på marie laveau med systemetkassen i högsta hugg och ingen säger nånting
sitter som fjortonåringar på toaletten, jaja

nä, nu räcker det för idag
klart slut leverpastej

Fix you

jag saknar dig vet du det att jag saknar dig

men vad spelar det för roll, klockan är snart halv tre, jag lyssnar på p3 natt men vad vet du egentligen, vet du att jag saknar dig egentligen va

if it can be broke then it can be fixed
if it can be fused then it can be split
it's all under control
it's all under control
if it can be lost then it can be won
if it can be touched then it can be turned
all you need is time
all you need is time
if it can be broke then it can be fixed
it if can be fused then it can be split
it's all under control
it's all under control
if it can be lost then it can be won
if it can be touched then it can be turned
all you need is time


något värt att såra för, det är precis vad jag letar efter

Fireflies

ett steg framåt och så en mil tillbaka innan vi börjar om igen igen igen
kan inte sova, igen
känner mig som ett kolli, diskar inte, städar inte, läser inte, tänker inte

mica kommer hit, städar upp, johline och linda också, vi gör soppa sådär
kan inte fokusera på någonting, alls


det som är fint är att jag åker till england den 23 oktober,
det som är fint är att jag inte är skyldig någon någonting,
att det bara är i konstellationer som denna man kan vara människa på riktigt
inte tyngd av sitta knä hålla hand vara söt och förbannat lydig
det som är fint är att vara förbannat lycklig i allt som inte är det, att vara lycklig men inte glad, det är inte ett samband inte ett sammanhang ingenting


skrattade så jag grät och fick ont och är utnämnd till klassens eget mongo, fick en klapp och en kram och en hand, det är fint, det med

Inget jävla coldplay mera

så är det måndag, jag gör ingenting, jag går inte till skolan, jag tränar inte, jag gör ingenting
jo en sak gör jag
ringer mamma på jobbet och grinar i telefonen i en kvart, det har jag inte gjort sen jag var kanske tio eller sju eller inte alls
skönt fint bra
åker hem hem, mamma lagar mat och bjuder på äppelpaj som är så söt att det krullar sig i munnen
saknar söta skolan

så timmarna, ni vet
däremellan

det är så här jag reagerar på saker, att inte orka
att inte ens orka med disken, kommer hem till en lägenhet som bara luktar och är ensam och allt jag har ikväll
skulle göra så mycket för en natt utan ensam sömn och ändå var det senast i förrgår jag slapp vakna själv


det är ju ändå två veckor sen och det finns ingenting jag saknar men det har gått snabbt, allt, har inte tänkt en tanke ens de senaste veckorna, allting kom på samma gång med skola och handbollen och träningarna och dig och allt, har inte tagit tag utan mest skyfflat undan
så lugnar det ner sig och rutinerna kommer och då glipar man på locket liksom och
som ett ånglokomotiv, ni vet
rullar över oss och över allt


imorgon bokar jag biljetter till liverpool, två veckor med film och regn och något som faktiskt räknas


nu öppnar jag boken och sen möter jag lucella på tåget och resten är bra vad du än säger det är bra

Känga

det är måndag, helgen har varit fantastisk och det är ju första gången på ganska många veckor eller kanske månader

en fin sak är hur utsikten med grå himmel och hustak speglar sig i skärmen när jag sitter i soffan och skriver
det är en fin sak
en annan är att jag bott i micas säng hela helgen, det är också en sak
och en annan är att du släpar med dig din nya brud en vecka efter att vi
1. gjort slut
2. haft sex
vilket blir lite underligt om du förstår
men hjärnaktivitet är väl inget man kan beskylla dig för heller
inte den senaste månaden, i alla fall
kanske inte annars heller
MEN JAJA
finner ingen vits i att sitta här och skriva halvelaka grejer om dig MEN HUR SKA JAG ANNARS NÅ DIG VA VA VA
får ingen reaktion av att slå och grina heller
vad ska jag göra va
vad ska jag göra för att du ska förstå, någonting


men fredagen var okej i alla fall, vi var ju okej, det är alla andra som är problemet
alla andra som skriker och inte vi, för en gångs skull
ändå är jag förbannat glad över att någon äntligen sagt vad de tänkt och tyckt, när mina vänner alltid ska vara så förbannat resonliga och snälla och egentligen jävligt bra men när allt jag vill göra är att slå dig sönder och samman för du beter dig som ett sånt jävla as vill man inte riktigt höra "jag tänker ju inte vara arg på honom för det, jag gillar ju honom jättemycket, jag tänker inte lägga mig i, egentligen är han ju en så himla fin kille" i varannan mening
jag fattar det hallå jag fattar
men behöver inte bli påmnind om det en gång i minuten

men så fick du precis vad du förtjänade i fredags och det var så skönt, så skönt att det inte bara är jag som sitter här och är arg utan att det faktiskt finns andra som också reagerar över ditt sjukt dåliga beteende

sen sitter ju du där nu och tycker att jag fick vad jag förtjänade, också
eftersom dina vänner till skillnad från mina hatar mig och skriker och spottar och fräser och kallar mig det och det och det, inte ens i mitt ansikte utan till mina vänner
förstår inte syftet i att kasta ur sig så sjukt elaka saker till MINA vänner, människor som uppenbarligen kanske inte alltid håller med om att jag är ett sånt jävla as och det och det och det för de är MINA VÄNNER, de svarar i telefonen när jag ringer mitt i natten och grinar över dig och de kramar på mig när du står där med dina brudar framför mig som så många gånger förut för du fattar helt enkelt inte bättre

det jag inte förstår är hur ni (hans vänner osv) har kunnat stå snällt och hålla käften och kramas och skratta och allt innan allt det här, när allt det här hemska som jag tydligen gjort faktiskt ägt rum, då har ni kunnat fejka er igenom utekväll efter utekväll och fotbollsbakfylla och filmmys och allting
när vi båda sårat varandra, då har ni inte reagerat, då har allting varit okej
men nu, när han de två senaste veckorna gjort mer illa än någon annan människa gjort i hela världen och det flera gånger om och om igen, stått och skrikit på mig på fyllan på min födelsedag för att han inte vågar bättre, ljugit om en ful brud han knullat när jag suttit i telefonen och väntat på att han skulle svara, bett om förslåtelse, legat i min säng och gråtit och förklarat hur han älskar mig och blablabla sånt jävla skitsnack för sen, dagen efter, har allting börjat om igen
när allt detta har hänt, flera gånger om, och jag gör ingenting, för en gångs skull är det inte jag som gör fel vet ni, jag bara står här, fattar ingenting
då passar ni på att skrika åt mig och hatar mig och säga till mina vänner vilket vidigt jävla as jag är
fyfan för fega människor
fyfan för människor som inte är mer är skit under min sko


vet att ni nu vänder er mot varandra, igen, pratar och skrattar och säger att
fyfan hon är så jävla sjuk i huvet fyfan såg du vad hon skrev fyfan
och jag bjuder på den
vet att det är jag som reser mig ur det här
vet att det är jag som växer och ni som sjunker, under marken, under allting, så långt jag aldrig sett någon sjunka förr


och det lustiga i att jag åker dit, igen, kanske för sista gången, tar tunnelbanan till slutstationen och kliver av i skarpnäck och första gången jag var där var i november för två år sedan, 2006, det är så länge sedan och jag gick vilse för alla höga huset som såg så lika ut
kliver av för kanske sista gånger, hittar till ditt hus äntligen, kan till och med postkoden utantill för första gången (ironin i det)
och allting är så fint och det är så bra och sen går jag därifrån precis när åh precis då
så svårt att lämna någonting när det faktiskt är bra och jag säger fortfarande att man kanske då borde tänka tanken att det inte är rätt men vi vet båda två att detta är tidsfördriv, att det inte finns någonting i oss som passar ihop, att det finns andra, att jag räknar dagarna tills jag står på tågstationen igen och letar efter din (hans) jeans och blick och händer, tror du vet det ändå
och jag tror jag vet ändå, att det inte finns något i dig som kan hantera mig, allting du begärde var en tjej, snäll och söt och med poplugg och musiksmak som du och som är snäll, helt enkelt
och det är så långt ifrån mig, jag är så mycket mer människa än så och det var aldrig vad du ville ha

och ironin i diskusionen, om att vara nöjd och att vara lycklig, jag väljer bort dig eftersom du gör mig nöjd men inte lycklig och du gör slut därför att du inte är nöjd

jag hoppas innerligt att jag aldrig hamnar i ett förhållande där jag gör någon nöjd, nöjd är ett jävla skällsord och en förolämpning, nåt som passar någonting man köper som en jävla kastrull
jag är ingen kastrull jag är människa och jag gör ingen nöjd nej

Glitterköttbulle osv

jag skulle kunna skratta ihjäl mig åt igår så det är vad vi gör

mica väckte mig halv tio, sitter bredvid och grejar med smink och grejer, vi luktar bakissvett båda två, idag hyr vi film och äter chips och sen dricker vi vin igen och dansar och inga män och inga konstiga kompisarsflickvänner ("GUUD VILKEN ELAK BLICK HALLÅÅ JÄVLA SURFITTA DRAMAQUEEN" osv?) osv osv
jag skulle kunna skratta ihjäl mig, verkligen
alltså på riktigt
skulle också kunna sitta här och vara ledsen över att jag offrat en till kväll på allt oggande med dig, att det är jag där igen som står och försöker få kontakt med någon jag trodde var du men bara får den där blicken tillbaka, du säger att det här är ingenting betyder ingenting jag är ingenting
i alla fall
skulle kunna tycka att det är jobbigt att alla mina vänner plötsligt är en del i den här göraslutsoppan och alla har en åsikt och alla står och skriker på mig och hallå ÄR INTE DET HÄR MITT LIV MINA BESLUT ELLER HAR JAG MISSFÖRSTÅTT JAHA JAA JAJA
och det är en sån sinnessjuk tacksamhet som bara rinner över allting när mica faktiskt står upp för mig när alla bara skriker och jag vet inte vilket håll som är höger eller vänster eller vägen hem
sån sinnessjuk lättnad när någon faktiskt säger någonting, vågar kalla dig jävla as när det är vad jag tänker
sen så fick ju jag samma också men det är mig hon följer med hem sååå det så

apropå köttbullar osv
jag är jättebakis, jätteglad, det liskkom spritter i kroppen och det är ju också en underlig reaktion





fick dessutom veta att all denna röra har sin grund i att du läser vad jag skriver vilket också är sinnessjukt, att du inte ens kan stå för det ens en gång
att du läser vad jag skriver är du som läser det jag tänker, kan du inte hantera det har du inget här att göra
förstår ni, alla dagar och texter och gånger man vetat att
det kommer göra ont, ni vet, det finns människor som inte bör läsa för de mår bättre utan vetskapen om saker men det handlar inte om att välja, inte om att bygga något utifrån nåt jävla känslourval, men ni ser inte det ni ser inte det för ni förstår inte det här språket
det handlar om att aldrig skämmas
det handlar om fingrar och händer som inte är mina med tankar som kanske är mina och direktkontakten, allting som går i flera hundra kilometers hastighet och jag som inte kan göra något åt det
jag skriver inte det som är praktiskt eller det jag tycker att någon borde veta, jag skriver det som kommer ut
att skriva är inte en handling utan en tanke och den är fri ni vet
det som går i cirklar och kanske inte slutar där man börjat, ens, utan i en helt annan ände
kanske inte ens slutar
eller ens börjar
eller ni vet



att du läser det jag skriver och tar det som sanning, det vore som att jag skulle se dina tankar öppet och döma dig därefter
vilket kanske är rätt men knappast sant



och som alla kvällar som är som igår (igen) märks det vilka som är där som alltid är där som alltid ger och ger och jag som bara tar
men utan er ryggrad skulle jag inte stå upprätt, inte genom det här, inte genom någonting


nu ska jag ta min trelitersbox och knata mig iväg till micas soffa med lite chips och cola och en film kanske och en sked

Fix you

dricker kanske en liter te, idag är jag i skolan kanske tre timmar varav hälften är fika och fika och fika och resten är prata och resten är åka hem och ha helg

det känns sjukt, som jag är inte värd det här eller

är någon det eller





det här livet är fantastiskt
skedade mica till walk the line igår, fick somna med texterna i nät, vaknade med sol över golven
och med resten med


--

kom hem från träningen för en timme sen, i din svarta tröja och strumporna med (har inte tvättat på för länge så det ursäktas)
förutom det har jag hittat en hårsnodd (den röda du vet), annars nyckel du lämnade på bordet och som jag fortfarande inte rört på tio dagar nu

imorgon är jag ledig som alla fredagar, det firas med morgontvättstuga och besök hos kiropraktorn som ska knäcka sönder mitt söta ryggskott
ska tvätta tigerjeansen varmt som aset och sen ska jag kränga på mig dem till lördag och vara fit as fuck som man säger
emen ni vet


när man tänker och räknar tog det mig nio dagar för att fatta att det är okej, att jag är det, att det är helt självklart
det är en grej att säga det och en annan att känna det
men vaknade, klädde mig och gick till skolan utan en tanke på dig du vet
och då är det nog så, var det så lätt kan det inte vara värt det
nej just det nej
det kommer kvällar för det gör det alltid men jag ska veta att det är ett substitut, du är ett substitut för någonting som faktiskt är på riktigt
så det kommer ju kvällar, men nu mer telefonnummer att ringa och människor som lyssnar
tänk, att hade inte allt det här hänt (eller vadå hänt, hade inte DU GJORT SOM DU GJORT ska det heta) hade jag inte fattat vilket sjukt nät av underbara människor jag har runt mig som vet och ser och förstår och klappar och kramar och pussar
det är bara sån ironi att det alltid är jag som behöver tas om hand
det ligger nog i generna, tror jag

I´m a bird, now

klockan är tio i åtta, det är måndag morgon och jag har precis satt den sista punkten i min första skrivuppgift till jakan
ska åka dit idag, kramas och vara glad att se människor och prata om saker jag inte nämner annars, ska åka dit och vara glad och trygg och så jävla lycklig


vet du att jag raderat dina nummer och dina sms och allting allting så nu är det verkligen slut och det var ju verkligen på tiden
inga fler dikter om snöflingor osv vet du
du har inget rum här längre, och det känns sköntatt vi aldrig passat ihop är något jag vet men det är så lätt att fortsätta i gamla inkörda spår
att detta är det bästa vet jag om någon, däremot är det inte rätt att det är du som får lämna mig så här när det var jag som visste allt det här först
men jag är människa, jag pratar om saker, jag försöker, jag vrider och vänder
jag är inte som du, står i nån jävla rökruta och bara ja du vet
vill inte träffa dig igen osv
det är du och inte jag som har nån sorts låtsasförälskelse till din bästa väns flickvän
säger "det är när jag umgås med henne som jag insett att det finns tjejer som kan göra mig lycklig" och "du är inte som hon"
vilket är en så sinnessjuk sak att säga men inte ens det ser du för ditt svar till allt är
"jag kan inte ljuga för dig nathalie"
som att det skulle göra dig till sån jävla barmhärtig samarit jävla moder theresa eller nåt jävla skit aaaaaaahhh jag skulle så kunna slå dig hårt hårt hårt


men jag har ju saker som du inte har, jag har linda och frida och michaela och johline och moa som faktiskt älskar mig (hah!) och som är det finaste jag har, som alltid svarar när jag ringer och som alltid frågar och som alltid lyssnar, trots att allt är värdelösa upprepningar, pratade med frida igår tills armen domnade av, en och en halv timme tror jag, och hon lyssnar och hon vet och de vet och ni är det finaste jag har


så nu ska jag sätta på p3, göra frukost, klä på mig (det är september, nu, inte som i ångesten men som i något annat), åka till skolan, vara lycklig


nästa gång vi ses är du som luft, jag lovar mig det nu;
nästa gång vi ses är du som luft jag aldrig andats