ett steg framåt och så en mil tillbaka innan vi börjar om igen igen igen
kan inte sova, igen
känner mig som ett kolli, diskar inte, städar inte, läser inte, tänker inte
mica kommer hit, städar upp, johline och linda också, vi gör soppa sådär
kan inte fokusera på någonting, alls
det som är fint är att jag åker till england den 23 oktober,
det som är fint är att jag inte är skyldig någon någonting,
att det bara är i konstellationer som denna man kan vara människa på riktigt
inte tyngd av sitta knä hålla hand vara söt och förbannat lydig
det som är fint är att vara förbannat lycklig i allt som inte är det, att vara lycklig men inte glad, det är inte ett samband inte ett sammanhang ingenting
skrattade så jag grät och fick ont och är utnämnd till klassens eget mongo, fick en klapp och en kram och en hand, det är fint, det med
tisdag 9 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar