Glitterköttbulle osv

jag skulle kunna skratta ihjäl mig åt igår så det är vad vi gör

mica väckte mig halv tio, sitter bredvid och grejar med smink och grejer, vi luktar bakissvett båda två, idag hyr vi film och äter chips och sen dricker vi vin igen och dansar och inga män och inga konstiga kompisarsflickvänner ("GUUD VILKEN ELAK BLICK HALLÅÅ JÄVLA SURFITTA DRAMAQUEEN" osv?) osv osv
jag skulle kunna skratta ihjäl mig, verkligen
alltså på riktigt
skulle också kunna sitta här och vara ledsen över att jag offrat en till kväll på allt oggande med dig, att det är jag där igen som står och försöker få kontakt med någon jag trodde var du men bara får den där blicken tillbaka, du säger att det här är ingenting betyder ingenting jag är ingenting
i alla fall
skulle kunna tycka att det är jobbigt att alla mina vänner plötsligt är en del i den här göraslutsoppan och alla har en åsikt och alla står och skriker på mig och hallå ÄR INTE DET HÄR MITT LIV MINA BESLUT ELLER HAR JAG MISSFÖRSTÅTT JAHA JAA JAJA
och det är en sån sinnessjuk tacksamhet som bara rinner över allting när mica faktiskt står upp för mig när alla bara skriker och jag vet inte vilket håll som är höger eller vänster eller vägen hem
sån sinnessjuk lättnad när någon faktiskt säger någonting, vågar kalla dig jävla as när det är vad jag tänker
sen så fick ju jag samma också men det är mig hon följer med hem sååå det så

apropå köttbullar osv
jag är jättebakis, jätteglad, det liskkom spritter i kroppen och det är ju också en underlig reaktion





fick dessutom veta att all denna röra har sin grund i att du läser vad jag skriver vilket också är sinnessjukt, att du inte ens kan stå för det ens en gång
att du läser vad jag skriver är du som läser det jag tänker, kan du inte hantera det har du inget här att göra
förstår ni, alla dagar och texter och gånger man vetat att
det kommer göra ont, ni vet, det finns människor som inte bör läsa för de mår bättre utan vetskapen om saker men det handlar inte om att välja, inte om att bygga något utifrån nåt jävla känslourval, men ni ser inte det ni ser inte det för ni förstår inte det här språket
det handlar om att aldrig skämmas
det handlar om fingrar och händer som inte är mina med tankar som kanske är mina och direktkontakten, allting som går i flera hundra kilometers hastighet och jag som inte kan göra något åt det
jag skriver inte det som är praktiskt eller det jag tycker att någon borde veta, jag skriver det som kommer ut
att skriva är inte en handling utan en tanke och den är fri ni vet
det som går i cirklar och kanske inte slutar där man börjat, ens, utan i en helt annan ände
kanske inte ens slutar
eller ens börjar
eller ni vet



att du läser det jag skriver och tar det som sanning, det vore som att jag skulle se dina tankar öppet och döma dig därefter
vilket kanske är rätt men knappast sant



och som alla kvällar som är som igår (igen) märks det vilka som är där som alltid är där som alltid ger och ger och jag som bara tar
men utan er ryggrad skulle jag inte stå upprätt, inte genom det här, inte genom någonting


nu ska jag ta min trelitersbox och knata mig iväg till micas soffa med lite chips och cola och en film kanske och en sked