I dream of orcha wales

nu ska jag vara stark
men hör väggarna långsamt bågna under tyngden
hur allting bryts itu

och jag orkar inte
och jag kan inte
och allting blir till sand i mina händer
allting blir till sand


det blev ett halvår
men det var det finaste halvåret
med mest skratt, och mest nästantårar
med förluster, många många
men en guldmedalj, ett SM-slutspel
och en plats på tränarsidan, som var min
och nu vet jag inte
men allting, det bryts itu
som tändstickor under hela världens tyngd
bryts vi
itu

Stones taught me to fly

jag vaknar klockan kvart i fem och jag har inget täcke och vinden drar från fönstret och jag fryser
men mellan persiennernas ränder är allting i soluppgång och guld och jag önskar att jag ska minnas den sekunden
jag ska minnas den sekunden
och sekunden efter, när jag somnar om mellan blå lakan i en sömn utan dröm men med händer
den skulle jag också vilja behålla
om det nu funderar så?
det fungerar så




sen går dagen och kommer inte tillbaka
allting går, och kommer aldrig någonsin tillbaka
och för ett halvår sedan grät jag vid denna tanke
och nu står jag här och är ensam på riktigt men jag är stark och jag klarar det
och det är jag och ingen annan och jag klarar det
jag är här för en anledning
och just nu är det jag som är tränare för våra fantatiska damjuniorer
och jag ska vara stark och stolt och fixa det här
jag ska kliva ur skuggan och växa
ja
nu gör jag det

The bird when she sings

jag älskar den här kvällen
jag älskar mig själv när jag kan älska den här kvällen
faktiskt, ensam, med sex koppar kaffe, choklad, sex and the city och matlagning till bara mig själv
det är fint, när man står ut
det är fint när man står ut


det är fint att:
- gå upp en timme tidigare, göra fin frukost, sitta i soffan med täcket och läsa tidning. en torsdag.
- tvätta håret rent rent på kvällen och vakna med det fuktig mellan rena lakan, på mjuk kudde, i mjuk säng
- att göra saker för sig själv, med sig själv, och det är inte ens jobbigt


så jag älskar den här kvällen
med ljusen och stjärnorna tända är mörkret utanför så mjukt och svart
staden sover i djupaste sömn och i lägenheten bredvid bråkar de, igen
billarm tjuter och ekar över vattnet
vid strandkanten har svanarna byggt sitt bo
en granne gråter och
jag häller rent vatten över mig, i alla mina dagar
vad hjälper det mig
så säg

En kväll som den här

det är ett under att jag tog mig ur sängen idag

axlarna, underarmarna, magmusklerna, baksida lår och vader har dragit ihop sig till hårda, arga gummiband och det pirrar som sekunderna innan kramp i hela kroppen
insidan av fötterna är täckt av vattenblåsor
allting är rött, svullet, gör ont
och det är så förbannat skönt


så skönt att komma till hallen igen, så skönt att känna dofterna av svett, gummi, handbollsklister, tigerbalsam
så skönt att känna igen ljuden som ekar, så skönt med människor som vet vem man är, även om man inte känner varandra så vet man att här finns människor som ser mig, som vet vem jag är och vad jag gör

så skönt att slippa friskis och svettis, så skönt att slippa tanter i trikåer och hurtiga ledare som hoppar och skuttar och så skönt att slippa koreorgrafi, aerobics, att stå som en tönt och hoppa på stället och styrkeövningar anpassade för min lilla farmor
så skönt med skivtång
så skönt med vikter som får det att svarta för ögonen när man inte orkar mer
så skönt med kramp

så skönt med en ny säsong
så skönt att få vara handbollsspelare igen
så skönt att slippa gymkort, så skönt att slippa träningslinne i gälla färger


jag hatar motion, det är fan det värsta jag vet
jag hatar gå ned i vikt, jag hatar äta grönsaker, jag hatar prat om midjemått och fast rumpa och lår som är för tjocka
för seriöst
VEM FAN BRYR SIG
vem fan bryr sig om dina jävla midjemått
eller mina jävla midjemått också, för den delen med

nej, jag älskar elitidrott
jag älskar att prestera
jag älskar att lyfta tungt, springa snabbt, vinna mest
och så länge jag gör det så
vem fan bryr sig om tjocka lår, vem fan bryr sig så länge man vinner
eller i alla fall, så länge man försöker

Stones taught me to fly

hon gråter mot min axel
mot min axel och i den sekund hon lutar sin panna mot min arm
det är då vi är människor
aldrig så mänskliga som då

det är vad det handlar om
inte
tidiga morgnar eller
frusna händer

det är människor och det är
sekunder

som är det vackraste jag har
och som ni inte ens ser



jag älskar mig själv därför att jag älskar flugorna
för att jag kan tycka det är någotning värt att lägga energi på
för det får mig att se
sekunderna
ni alla andra glömmer


allting är ögonblick, bara det
och det är jag som har dem