jag önskar jag kunde säga dem samma sak, med samma självklarhet i rösten
att den som vinner, det är jag
den som vågar, det är jag


att det är en ynnest att få tro
att insikt är få förunnat
och att de inte alltid talar mot varandra



att jag egentligen är stark och rak och stolt över allt, precis allt


men sekunden då, när allt faller i bitar och magen vrider sig runt och hur ska jag orka det igen
och hur ska en hitta något bestående
något som orkar
någon som orkar



hjärtat är bara en muskel
men vissa nätter, en liten skrämd fågel