Kingdome come

hur länge kan du vara en knuten näve
hur länge kan du vara en stor svart sten


tung som bly men
i minnet mjuk som sammet

Den som lever

Jag önskar jag kunde lyssna på Like spinning plates och falla med i rytmen


Det där var lögn. Jag önskar det inte alls. Det är vad jag är mest tacksam över. Att jag kan säga detta, sitta där och vänta på dig som en liten menlös hundvalp och sen säga att
okej.
Det är okej.


Av allt i livet har jag ägnat mig allra mest åt att trycka ned saker som jag trott inte får plats i formen som alla andra människor verkar passa så förbannat bra in i.
Och så går väldigt många år och man klipper och klipper i alla sina hörn och kanter och blir bara trasigare och trasigare
och sen inser man att alla andra människor
de är ju också
förbannat olyckliga.

Och sen är det jag som är konstig?


Så den fantastiska lättnaden över att inte varken behöva spotta efter dig eller krama sönder lilla hjärtat så det går i tusen bitar i dina lena pojkhänder.
Allting är. Bara det. Förbannad förunnad är den som lever.




Och att alltid landa där. Att det finns en människa som är jorden och berget och allt som är fast, och havet och luften och allt som låter mig vara borta. Att jag alltid ska landa där. Veta det. Behöver aldrig oroa mig. Det är som det är.
Det är som det ska.

2 januari

Hur länge är staden elektrisk
Hur länge är vi på samma mark



Det är jag som är den modige. Det har alltid varit jag
som är det modige.