2008

såhär då, för att veta vart man är måste man veta vart man kommer ifrån
och jag kommer från en bratfest i gamla stan, tog sista nattbussen hem med fuskbiljett och däckade med kläderna på och ola i lägenheten på 23 kvadrat. vaknade med hämtpizza och vårt vanliga tjafs. därifrån har jag tagit mig över bron till hornstull där jag inte har kvar mitt rum längre utan sover på bäddsoffan. jag har blivit förkyld och sitter uppe en av de sista nätterna. och jag skriver igen, det är vad jag gör.



1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
jag satt i kassan på ica, började på folkis och drack glögg. jag läste poetry slam på rabarber och vann lagom mycket med hela klassen som back up.


2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?

"Våga satsa lite, våga gråta lite, våga älska lite." jag vet inte om jag kan kvalificera mig till det, men en sak jag jag säga; att jag vågade återvända, och sedan vända om. när det gäller mycket; ola, erik, gröna lund. jag vågade se mig om igen och jag vågade vända bort blicken, igen. det är jag stolt över

sen; "mer handboll, mer vänner och mindre dåliga karlar" tror jag att jag missade med en bra bit. det där med förhållanden, eller semiförhållanden, eller allt därimellan. jag är som en magnet för dysfunktionella män. det borde jag göra någonting åt.

jag kommer definitivt ha sjukt seriösa nyårslöften men de är inte klara än.

3. Dog någon som stod dig nära?
nej, inte ens lite.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
faktiskt! nettan som kvalade in på förstaplatsen 2007 klämde ut en till året senare, haha.
kalle kom ju också, han får vara med här!

5. Vilka länder besökte du?
england fyra gånger (tror jag), grekland

6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
jag vill ha mer gäng. vi hade en period i våras/sommras när vi var tillsammans typ varje sekund, lagade mat tillsammans och sov skavfötters. jag gillar häng, att inte göra nåt men ändå inte vara ensam. sen kommer annat emellan. annat som jag inte direkt kan relatera till. typ, förhållanden.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
det första jag tänker är 25 augusti, det var en måndag och jag vet precis vilka kläder jag hade och vart jag satt (N som i Nathalie, som i mellan Linn, Lucella och Nico, ironin ironin). minns att hjärtat slog så hårt uppför grusgången att jag glömde andas. minns att jag nästan (ja faktiskt) grinade lite för jag var så jävla lycklig när jag gick under bron för andra gången i mitt liv och inte direkt den sista.
sen tänker jag 23 augusti, för det måste ha varit mitt livs lågpunkt. för full på en tunnelbaneperrong full av människor klockan fyra en lördagnatt, du skriker åt mig allt det där som du nu skrek, som jag inte ska tänka på mer för du är inte värd att tänkas på längre.
men minns också morgonen efter, när micaela väcker mig, stormar in i lägenheten vid tio, klappar mig på håret och städar upp i lägenheten medan jag bara sitter och stirrar. det är det finaste någon gjort för mig detta år.

8. Vad var din största framgång i år?
att jag, trots allt, lyckats stå emot min enorma vilja att spöa skiten ur erik ett antal gånger. frågan är väl bara varför jag inte bara gjort det, haha.
nej men okej, seriöst, han ska inte få den platsen.
min största framgång är att jag skriver igen, att jag har funnit så många nya människor jag älskar så förbannat, att jag spelar handboll igen för att det är kul. och FA, det måste vara bland det största. som ett steg upp i trappan, liksom. och inte så litet heller.
att jag känner mig hemma i allt det här som faktiskt är mitt. och för första gången på väldigt länge kan stå i det, ensam, utan någon slags substituthand att hålla.


9. Största misstaget?
jag tror inte på misstag, fortfarande.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
jag har inte varit sjuk en dag förrän nu vilket är ironi. min rygg är fortfarande paj dock.

11. Bästa köpet?
min röda klänning från whyred som får en att känna sig som en bondbrud.
och min burberry trenchcoat till skampris!

12. Vad spenderade du mest pengar på?
kläder, öl och stackars hyran.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
att jag kom in på jakan! att jag fattade att jag fortfarande kan skriva. att spela handboll i ett sammanhang som gör mig glad. att jag och mica blivit sjukt bra vänner bara under det här året. för ett år sen var vi väl bekanta sådär och tre månader sedan är hon min typ närmsta vän. livet är så underligt.
att jag fann mitt sammanhang i klassen, dvs lucella? det har varit min hösts lycka.

16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2008?
våren; på knä i blå pärlhyacinter och skilla på norra begravningplatsen med lcd sound system - someone great och junior boys
sommaren; båten hem från grönan (igen) med lcs sound system - north america scum (som jag tappat bort, kan nån snälla langa den skivan?)
hösten; coldplay - viva la vida och strawberry swing
sen har jag skrivit sjukt mycket till damien rice och antony and the johnssons.
rent allmänt; familjen - det snurrar i min skalle, huvudet i sanden


17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
allmänt; gladare. vissa tillfällen; ledsnare.



18. Vad önskar du att du gjort mer?
jag önskar, helt seriöst och trots allt som hänt, att jag älskat mer. den du.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
jag vill säga att jag önskar att jag lagt hjärtat lite mindre i allt jag gjort. allt hade gjort så mycket mindre ont då. att spara på det lilla man har. men. det säger jag inte.
jag önskar att jag tillbringat mindre tid med att inte spelat handboll.
jag önskar att jag tillbringat mindre tid med att älta det man ändå inte kan förändra.

20. Hur tillbringade du julen?
med mor och far och stans största julgran. den är seriöst gigantisk och fantastisk vacker.

22. Blev du kär i år?
det var nära sådär men; nej.
hur fan hänger det ihop?
hur kan man gå ett helt jävla år utan att vara tonårsförälskad i nån och sen bli sjukt heartbroken? ändring tack.

23. Hur många one night stands?
seriöst så tycker jag det är äckligt (ja) så nej tack.

24. Favoritprogram på TV?
Klass 9A

25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
gud vad jag önskade att jag kunde säga ja. men hat är ju kärlek så.. njee.

26. Bästa boken du läste i år?
jag vet inte! har jag läst böcker?

27. Största musikaliska upptäckten?
lcd sound system, familjen och sånt jag inte vet! jag har så himla dålig musiksmak. hjälp mig.

28. Något du önskade dig och fick?
åkkort, hurra!

29. Något du önskade dig men inte fick?
en ponny

30. Årets bästa film?
Eagle vs. Shark, jag älskar den mest

31. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
jag fyllde 20 och gick inte på systemet. jag chillade hotellfrukost med mamma och köpte sen en ylletröja och ett pärlarmband. det var en skitfin dag.

32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
en födelsedagsfest på riktigt, det hade jag så gärna velat ha.

33. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
varierande. men jag tar mig.

34. Vad fick dig att må bra?
mica, att sova skavfötters och vakna av frukost på sängen, att spela handboll igen, att skriva och ingå i ett sammanhang igen, lucella, linn och delar av klassen

35. Vilken kändis var du mest sugen på?
jesusmannen! känsid och kändis men jag rodnar varje gång.

36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
min egen, som vanligt

37. Vem saknade du?
åh, frågan är väl inte vem utan det faktum att jag faktiskt gjorde det. förbannat förunnad är den som fått välsignelsen att sakna.

38. De bästa nya människorna du träffade?
klassen! valda delar, som alltid.

39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
det har tagit tonvis med energi och sömnlösa nätter att säga men vad som än händer, även år som dessa när man gråtit mer än man älskat, så.. måste minnas det, måste måste minnas det; att vad vi än gör, vart vi än går, måste hjärtat vara med. hur lätt det är att skumpna, hur lätt det är att sätta det bakom galler. och hur svårt och förbannat smärtsamt det är att säga att jag är okej, allting är okej, det är så här livet ska vara men vi kör en omgång till, tack.
så;
Jag är okej. För det är jag alltid.

40. Citera en sångtext som summerar ditt år:

det vore nog gitarrslingan i strawberry swing, så texten uteblir.
it's such a perfect day.




årets händelse: rhodos08, garanterat.
årets färg: svart som mitt barr eller paljetter!
årets låt: familjen - det snurrar i min skalle
årets band: joy division (surprise)
årets bästa inköp: mina kläder
årets sämsta inköp: typ nyårsskorna jag gråter blod över eftersom jag måste lämna tillbaka dem imorron
årets plats: årets plats är min lägenhet, i min bruna soffa, med alla tända ljusen och damien rice på repeat och datorn i knät och orden som bara strömmar ur fingrarna. varenda kväll, hela detta år.
årets mat: greksallad
årets dryck: gredos
årets doft: min lägenhetslukt som är speciell och finns ingen som den OCH min finaste julgran
årets ljud: när det begav sig; sovande och ljudet av nyckeln som vrids om i låset
årets partaj: rhodos, på gott och kanske litelite ont men vad jag minns är att jag älskar er mest, alltid
årets konstigaste: karlar. karlar.
årets fylla: med ett "upphittat" kontokort på kolingborg, jag vaknade upp i fruängen. det var.. kallt.
årets mest genanta: att bli överfallen av mica, fara två meter över dansgolvet, studsa mot en tjusig karl, sedan in i bardisken och ned på golvet.
årets snyggaste: jesusmannen
årets händigaste: jesusmannen eller nej förlåt linda som alltid
årets resa: rickeby - hem den morgonen, det var.. speciellt. ehe.
årets gröt: havregryn med hemgjord lingonsylt! har jag ätit nåt annat? nej
årets halsduk: min vita. mica har också.
årets distans: måste vara stockholm - crewe då, 140 mil och vi höll väl typ nåt åt, klå den du om du kan!
årets inkomst: NK saluhall, 102 spänn i timmen och 100 % OB
årets jobb: kyrkogårdsnisse! jag har aldrig varit så lycklig
årets hårfärg: svart! ett sånt misstag att vänta till nu.
årets sambo: mica
årets frisör: elin eller jag själv med spretiga luggen
årets badkläder: min baddräkt från björn borg som är snygg som snus, den är brun med prickar!
årets bröst: moas
årets händer: haha den du
årets lår: en svår en
årets näsa: typ eriks som jag skulle pajat
årets dans: sexydaaance vad annars
årets konsert: sjukt! jag har inte varit på nån. eller detektivbyrån på debaser, det var kul.
årets poser: måste vara jag på klassölsbilderna. har man hittat sin pose ska man fan hålla deen.
årets performance: moas luftsynth på allhuset
årets sko: typ mina jag inte kan gå i
årets fulaste: åh det finns många.
årets naglar: mina när det vill sig väl och jag inte spelar handboll
årets godis: marabou frukt och mandel
årets film: eagle vs. shark, alla gånger!
årets bar: we don't do bars, we do gredos i plastglas.
årets drink: (se ovan)
årets för mycket: ensama hemgångar
årets för lite: händer i nacken
årets julklapp: rolls royce-vattenkokaren!!
årets exotiska frukt: pithaya. den du!
årets dröm: FA och SM-guldet som fortfarande lever, och tanken på manchester till en höst som aldrig kom
årets dagdröm: sex
årets telefonsamtal: vi talar inte om det längre, helt enkelt.
årets brev: jag fick ett, och det behåller jag helst för mig själv.
årets nykomlingar: lucella linn nico jakob mfl. victor linde jorander!! och kalle!
årets litteratur: strindberg. lagerlöf. dagerman. svår poet!
årets läppar: vi talar inte om det, heller.
årets kändis: jesusmannen. han måste vara kändis vid det här laget.
årets nej: alkisgubbar mellan fridhemsplan och alströmergatan, vakna bakis och ensam, vakna obakis och ensam
årets ja: att ha ett eget liv i en egen lägenhet i ett eget sammanhang, ändå
årets kanske: alla timmar däremellan
årets gåva: jag tänkte säga lille prinsen men det räknas inte så jag säger masterplattången efter moas snedsteg
årets jag-älskar-dig: haha! garanterat årets fyllemiss på ace.
årets misstag: (se ovan)
årets tråkigaste: teaterhistoria
årets säng-händelse: hur som helst hände det inte mig!
årets mest romantiska: antagligen något med mica inblandat, spexigt år, verkligen.
årets ragg: johlines otroligt tjusige vän men jag minns ingenting. ingenting. tack, tequilan.
årets fulaste hår: det kan inte säga för det är taskigt men nu hör vad jag tänker!
årets tönt: jag
årets stöld: den kommer gå till historien som det stora julgranstabberaset..
årets kändispoäng: har spottat kristinga lugn, rickard wolf, fredrik reinfeldt med fru och ett antal prinsessor i saluhallen. och magnus härenstam köper läkerol av mig.
årets miss: v&b, finns det tjusiga karlar ska man fanemig inte supa bort dem. eller oscar!
årets förälskelse: jag har samlat på mig typ tio. alla lika ensidiga. haha.
årets hångel: baciller
årets dagenefter-ångest: lite för många. typ.
årets sexigaste: baciller
årets tidning: DN söndag (jag är medelålders)
bäst klädda vän: mica
årets hunk: min man
årets hunkinna: min fru
årets anklar: sitter det på foten?
årets armar: säger jag inte men jag vet! haha pling
året photo-shoot: jag och linn beväpnade i rickyeby
årets skoskav: det jag själv hade gett mig av nyårspjucken somjag tyvärr aldrig får uppleva.
årets orgasm: ehe
årets internetflirt: facebookchatten är bra till mycket
årets pasta: med ketchup! min!
årets fluff: mitt hår, äntligen!
årets gos: skulderbladen och huden och ni vet
årets sista: kollektivet utan frida har middag hos linda, sen har vi mystiska biljetter till en mystisk fest hos strindberg med fri bar, så vi ska nog överleva den kvällen med. jag älskar er mest och jag önskar mig ett år med mer av det som betyder och mindre av allt det som inte gör det.


It was always worth it.

It was always worth it

nyår är det bästa jag vet, jag ränknar ned hela året till någonting som kanske blir.. renare?
eller vad är det vi väntar på, egentligen


jag älskar de sista dagarna, jag älskar nyårsdagboken, att samla bilder från alla månader och att faktiskt kunna säga; detta har jag gjort
att ingenting är glömt, mest bara överlevt
att alla dessa dagar, alla dessa dagar
är vad som lett mig hit

att alla pusselbitar
alla pusselbitar
är vad som gör dig hel
även de som smakar beskt
även de som gör ont
även de du inte minns
är vad som gör dig hel

idag är jag sjuk, imorgon är jag sjuk, sedan är det förhoppningvis en dag jobb så jag överlever till nästa lön också
så jag måste börja känna efter lite, vilken stämpel detta år ska få
kategoriserandet, det är viktigt


vet att året började barfota på en parkeringsplats med fjuttraketer och fulskumpa
vet att snön föll i tjocka, mjuka flingor
vet att jag inte vaknade ensam, och att det är vad som räknas


det här året har gett mig fler människor än någonsin förr

Räkna

idag har jag burit runt på tremånadersbebeis
jag har svart hår
jag har influensa


jag har återupptäckt min förra blogg och läst varenda inlägg och tänker att det är fint att växa upp
alltså, inte att göra det
men det faktum att man gör det
det tröstar

minns första dagen, satt med den gula receptlappen från rosenlunds psykiatriska mottagning som en jävla stämpel i pannan och behövde någon som lyssnade
jag har inte berättat det här för nån, alls, över huvudtaget förrän nu
för jag kunde ju inte, hur hemlig bloggen än var och hur säker jag var på att ingen skulle läsa den
man befattar sig helst inte med sina egna diagnoser, de är ju så förbannat kladdiga
pojksoldat.blogg.se
jag var sjutton år, det är så lång tid
jag har inte varit inne där sen jag firade min psykiska hälsa med att säga hejdå bloggen
hejdå receptlappen
det är så förbannat länge sen


jag har influensa
och svart hår
jag ska jobba
puss

24 december

vaknar i bäddsoffan kramandes min gosedjursanka av att mamma skrålar med i peter jöbacks julskiva
och det är precis som det ska vara


som en uppenbarelse kom leopardtröjan från whyred och räddade både julfesten och nyåret och jag skyndade med julröda kinder hem till västermalmsgallerian för att köpa. sprang på värsta rean och kommer till kassan med famnen FULL av kläder. killen fick pressa för att få ned dem i påsen. men för 1500 spänn fick jag min leopardtröja, svarta chinos med hög midja som är svinsnygga, en kavaj och en kofta. galet. sen klippte jag mitt stackars barr hos en tjej som gafflade om hur mycket hon hatade släkten hon snart var tvungen att hänga med hela julen bara för sakens skull. kom så hem vid ett, till en lägenhet full av skräniga julgardiner och hemgjorda tomtar där mamma pysslar och pappa löser korsord och jöback gormar på som vanligt ur högtalarna. och känner bara fyfan vad skönt. fyfan vad skönt.

så det är så våra jular är. jag har inga syskon, vi har ingen släkt som vi umgås särskilt med utom kusin men hon är ju mer familjemedlem än släkt och henne med familj sparar vi till annandagen. så vi sitter här och smuttar glögg och löser korsord och läser bok.
hittade morfars bok Svenska Dikter där han pillat in bokmärken som legat orörda så länge han varit död (15 år?). slår upp "Visst gör det ont". det kändes i hela kroppen. lilla morfar alltså, med gruvarbetarryggen så rak och slog bakåtvolter på sin sjuttioårsdag. men dog gjorde han ju också. boye alltså.

den här dagen är verkligen finast.
det är ju jävligt indie att dissa julen men då är jag hellre tönt.
puss.

23 december

jag skulle kunna skriva andra saker
typ ni vet
men, jag lär mig att censurera
inte vad jag skriver men vad jag känner

däremot ska jag bli bättre på att skriva ned vad jag tänker, jag kommer på minst en världomspännande genusteori eller något under rubriken kärlek/förhållanden varje dag. av detta kan man då dra slutsatsen att dessa två ämnen är det enda som intresserar min lilla skalle. på gott och ont.
dagens tanke då är väl inte särskilt välrdsomspännande alls utan rör väl mest dig, och mig, men mest dig då. tanken om att människan är dikt men att hennes handlingar inte alltid är det. att du säger att jag inte kan läsa dig, att ingen kan det samtidigt som du lämnar B-tolkningen på vid gavel genom att skrika A A A så högt att kropparna (eller; singular, dvs, mer explicit; min) vibrerar.
alltså, detta kan vi säga om världen;
den människa som skriker högst och stampar hårdast i marken och också ofta den som innerst inne vet att det är B som stämmer mest överrens med stackars lilla skrumpna hjärtat som, som alltid alltid alltid, sitter bakom galler.
detta är ingenting vi applicerar på just oss men kan stå som en allmän teori för människor och deras relationer i stort.
men; du är dikt, jag är dikt, våra handlingar är (ibland) dikt men ofta inte. jag är stans tönt som citerar mig själv men är man förbannat smart så är man;
1. vad tjänar det till att tala när ord är bara ord, och säger vi nånsin vad vi egentligen menar
2. ...och gör vi nånsin vad vi egentligen ångrar?
3. Jag tror inte det.

och det här betyder då;
snacka mindre, lägg mer värde i handlingen än i orden. du är så jävla B vad som än kommer ur din mun.


gud så intelligent jag är ikväll


du borde inte läsa mer för det här är alldeles för mycket information menee

jag och mica är på desperat jakt efter julöppen ungdomsmottagning av olika anledningar och inser att det är stängt stängt stängt.
st paulsgatan, dagtid, mkt folk går förbi:
A : MEN TÄNK OM JAG HAR KLAMYYDIA.
B: kom så går vi till systemet.
A: öhö?
B: ja, det borde ju hjälpa.
A: öh
B: ja, vi köper en kvarting explorer och häller i vaginan på dig. det lär ju bränna ut alla bakterierna. jag kan vända dig uppåned så är det fixat.
A: men har du en tratt då? vi borde ha en tratt.
B: nejfan. där sprack det.





nu har jag vaknat intehemma och inteensam vilket alltid är lika skönt, rännt över hela stan efter sista julklapparna, fikat, sprungit lite mer och sen hem till mica och sen hit igen. mobilen har jag glömt i fridhemsplan så ni vet. ikväll ska jag baka, slå in paket och bete mig allmänt femåringsaktigt för det är snart julafton och vi ska klä granen. på juldagen blir det skumpa och enormt kalas hos mig innan vänner&bektanta, alla får komma. hejdå. puss.

Lämnar

så här är det
jag har skrivit så fingertopparna har svetts mot tangenterna och jag har tänkt så allt bara snurrar runt i skallen
men;
detta är allt vad du får av mig
resten, jag har raderat det


allt man behöver, är en första mening, en en sista
allt däremellan är utfyllnad
allt man behöver;
en första mening, och en sista


den första har med alfabetet att göra
och den allra sista;
"jag rör inte en min när jag lämnar rummet"

så lyssna noga för detta är allt du får:

Jag rör inte en min när jag lämnar rummet.

Tjyvar som oss

somnar kanske fyra då, upp och jobba idag, då

men ni vet, man är förbannat förunnad alltså
förbannat förunnad är oss ensamheten
förbannat förunnad är oss det ekande tysta efter allt som aldrig kom och tog plats
det finns en anledning till att det sitter bakom galler
det finns en anledning till att det sitter bakom galler
hjärtat är litet som en valnöt, skrumpet, sitter bakom galler för att inte fly sin väg


förbannat förunnade är vi vänner som tar tag i våra känslomässiga bestyr så vi slipper göra dem själva, jag menar, herregud, visst hade jag klarat av att skrämma bort dig på egen hand men det här är ju bara så mycket enklare
vi behöver ju inte ens samtala med varandra, det räcker med att säga att ni pratat om mig eller oss så som skulle det finnas ett sånt och hon berättar hur jag känner och det är ju bara jätteenkelt


det var inte denna natt jag ville somna in i, inte denna morgon jag ville vakna till
nu ska jag till NK och jobba tio timmar och alla väggar de liksom lutar sig över mig som ville de väl men pressar bara pressar bara bort all luft

men jag är ju van, så är det ju
en dum brud
det är sånt här vi får
det är sånt här vi får räkna med, nästan
borde kanske vara tacksamma för
borde kanske vara tacksamma för, egentligen


för det kommer nån som inte kommer skratta åt mig
det kommer nån som inte kommer skratta och peka på uppslitna bröstkorgar osv
som inte kommer se mina förhållningsätt som någon slags inbjudan till att ta det man vill ha och sen lämna resten i komposten
utan faktiskt höra vad jag säger
och ta i mig som vore jag människa
som vore jag människa
som vore jag människa
med ett hjärta, stort som en valnöt

Det finns en anledning att det sitter bakom galler

så skrattar de igen och så pekar de igen
en dum brud
men jag är ju van
mitt hjärta är ju litet som en valnöt
jag är ju van

Slös

så här är då scenen

klockan är fyra, jag har kommit hem från skolan, jag har diskat in disk, jag har vattnat min julgran
jag har samlat ihop de få saker jag behöver i min jakankasse (trosor strumpor en tröja smink och linser) och jag tar bussen därifrån, säger att vi ses imorgon men det gör vi ju inte, vi ses ju aldrig mer, säger att du kan lägga nycklarna i brevinkastet och
sen är det inte mer än så

går alströmergatan ner, tar fyran till hornstull, går sista biten hem till mamma och pappa
lyssnar på moneybrother, they are building walls around us osv, det regnar lite, det är lite fint
jag tar mina ägodelar och flyttar ut från min egen lägenhet och det är så det är, bara


sitter sedan tio timmar senare, efter handbollsträning, efter klassöl, efter ensam hemgång och väntar på en reaktion, någonting, alls, någonting
alls


människor är dikt men handling är ibland bara handling, som vore denna natt om du inte varit så förbanant du
kanske analyserar du mig för jag bett dig, kanske tror du helt enkelt för mycket
men en natt är en natt en hand är en hand skrynkliga lakan är just bara skrynkliga lakan
inte mer men fan inte heller mindre
kanske bara det man vill ha men som alltid, tystnaden från dig

det här är så slös på känslor eller det är till och med slös på nånting jävligt litet och skralt som skulle kunna bli slös på
och fyfan vad jag är trött på slös, nu blir jag bannemig småkär i mig själv för jag svarar fanemig alltid på sms och bangar inte på en spontansked en torsdag så f-u liksom puss hej

Surrender

okej hela min insida är en trasa som nån vrider om och vrider ur varv efter varv efter varv

som en tvättmaskin
som en
något annat men som går runt runt runt
sådär



nivet, ibland, man vill kasta allt ifrån sig och bara kuta bort i nån jävla skog och typ, joddla?
eller typ plocka blommer eller svamp eller björn eller vad fan man gör i skogen
jag sätter det på min önskelista NU


att allt ska vara så dubbelt, nåt bra och nåt dåligt, nåt att bygga på och nåt att riva ned

joddel joddel joddel

Uppåtsång

jag skriver så mycket mindre här sen jag börjat göra det på allvar till skolan
och de senaste tio dagarna har jag klämt ur mig fyra texter till rabarber och min skalle känner sig tom tom tom och när den inte är det så är det full av nödrim och assonanser som jag inte direkt har någon nytta av
jag vann ju inte men det kändes liksom inte helt omöjligt
det var i alla fall sjukt mycket folk och fyllon och annat och det var kul
sen åkte vi till max och fylleåt utan fylla och det var kul
sen åkte jag hem till min julgran som jag vaknade upp med lördag morgon under väldigt mystiska omständigheter
ensam men det är ok
somnade vaknade men det är ok


spelade handbollsmatch för första gången den här säsongen, jag har alltid hatat matcher, de ger mig sjuk ångest fast det är helt omotiverat eftersom ingen jävel bryr sig om hur det går i division tre. men det är nåt alltså, som drömmara som växte sig så stora att sömmarna sprack och blev ingenting och nu liksom krampar man tvigas erkänna att nej, man är inte bättre än så här.
men idag satte jag en sjukt snygg lobb, hade en i innerstolpen och blev sedan punktad. sen vann vi och det var sjukt kul och jag gillar fan mitt lag.

nu vet jag inte vad jag oggar runt om, jag ska göra en liter te, skriva fan så effektivt och sen ut på äventyr. det liksom spritter lite i kroppen, och det är lite ovant men kul. och sätter allt i annat ljus. men. ja. puss.

Musiken

jag tänkte skriva någonting seriöst men mindes sen vad jag drömt och det får väl sätta nivån;
först var jag ute och joggade med linn, olof och emma från klassen på nån medelhavsstrand
sen var jag ute och reste med linda, frida, mica, moa och johanna och jag blev sjuk så jag skulle opereras på ett sjukhus och där det var en enormt tjock man som klämde mitt öra mellan sina valkar på magen
ehe


men i tisdags gick ju bra och jag vann och det var kul och söta söta lilla klassen som är med varje gång och till och med lotta var ju där och vad skulle jag göra utan er
så nu är det final imorgon, mina dikter (tre!!) är inte klara än så jag blir nog kvar här ett tag
det är så jälva kul men läskigt och hjälp men det kommer nog gå bra
jag ska fanemig till andra omgången i alla fall, taktiken är klar sedan länge; välstruken, välkammad och töntsöt som en fjortonåring som kör över er i 250 kilometer i timmen när jag öppnar käften


på tisdag är det vårt juluppspel, känner mig som en mellanstadieunge inför teateruppvisning men förstår inte varför det ska vara så förbannat svårt när jag redan lyckats spilla hjärtat öppet för typ 100 personer på rabarber
men som sagt, en känslomässig avrättning och dessutom offentlig
är väl inte det man önskar sig i julklapp


och på tal om julklapp ska en tid på swahili bobs bli min bästa, och mitt nyårslöfte är att till sommaren, då ska mina armar blomma, de också


torsdagsölen blev till fredagsspriten
nu måste jag skriva och det känna okej, jag har någon slags rutin, jag vet någonstans vad jag håller på med, kanske för första gången
och igår spelade jag handboll för första gången på tre månader och jag undrar vart jag slösat alla kvällar utom där, allting känns så meningslöst och uppblåst och överskattat när det bästa som finns är att springa runt i solkig t-shirt och jaga en jävla boll

hej jobbhelg
som jag hatar två veckor i förväg men som ändå är helt okej när man väl är mitt uppe i den
hm hm


igår var micaela här, vi peppade för paolo roberto och stockholmsnatt och började nästan gråta när vi fattade att det inte är en långfilm utan typ en fyrtiominuters muppgrej. men innan dess var det kul.
sen gjorde vi musikvideo och mina grannar älskar nog oss lika mycket som jag gör, det började städat men sen blev det som det blev. mica hackade min facebook och la ut resultatet. vi hade en helkväll med east17 innan vi somnade skavfötters. kollade knight rider innan jag trillade till jobbet, kom hem till en söt lapp och en present mitt på golvet. fint.


dagens på jobbet är när min chef kommer ut från kontoret och ropar hejdå. under armen har han en enorm guldglittrig trumma. ja, fråga inte mig. jaja.

imorgon är det julmys hos linda, jag har läst trettio sidor i blindheten som jag bara somnar av och livet är okej men lite kort


tjejerna spelar steg tre i SM den här helgen men jag hade inte råd att ta ledigt för att följa med. vet inte vad jag ska säga om dem länge, förut var det ju lätt; 98:orna var mina små, eller mina småtjejer, eller mina minsta. vad ska jag säga nu? mina pubertala, tuggummituggande sextonåringar? de har i alla fall vunnit en match och är närmre steg fyra av fem än vi någonsin var. det känns fint, och sorgligt. jag saknar oss, fortfarande. åsa kommer att spela med mig till våren. det är fint.


ikväll är jag inte ute, jag är inte full, jag är inte glad men inte det motsatta heller. jag ska skriva någonting till tisdagen och sen ska jag sova, i tio timmar minst. puss.

Jag trodde aldrig

jag vet precis vilket straff jag fått och vet precis varför och precis varför, det också
vet att det alltid slutar så här
att det alltid är jag som blir kvar och jag läser era blickar och jag vet vad ni säger, när jag inte hör på

och jag vet precis varför


för så här är det;
jag har valt att lita på människor
eller, förut
alltså
jag trodde på människor och mest av allt på den förbannade förbannade kärleken
så jag har trott på allt detta, alltid
har alltid gjort
trott att det funnits allvar i leken, så
jag har trott på den förbannade kärleken, från vilket håll den än kom, i vilken form, i vilka nätter eller människor eller nivet

och det var det jag gjorde
jag lovar, jag tänkte aldrig tanken att jag skulle knulla halva världen för lite kärlek
men så blev det och utan blev jag också, och människor skrattar när jag inte är med


men jag vet att det är ni som är de verkliga hororna
ni kommer förstå det, med, men då är jag långt långt härifrån


all kärlek, det som var så fint, jag vet inte vad som finns kvar



så det här är första gången då jag egentligen står ensam
helt ensam
det är säkert nyttigt men förbannat skrämmande

Undergångssång

klockan är 03.13, jag sitter i min säng med en skål müsli och datorn i knän
finns för mycket att skriva för att sova eller så handlar det om annan vakenhet men vad gör det
det gör inte att minuterna passerar snabbare, eller sömnen närmre
tvärt om säkert kanske ja

jag försöker skriva till tisdag och ger en tattig respons
det här är inte min vecka, på vissa vis


och på vissa vis är det väl det men det är också förbannat läskigt, skulle testa att släppa lite på alla murar som är så förbannat höga men då blir det ju också ofta som det blir
och jag som alltid varit den som sagt (skrivit) att det ena är en förutsättning för det andra, att såra för att kunna älska och att älska intill gränsen för vanvett tills det vänder men att det ändå alltid är värt det
mer än så, själva syftet till och med

men så är ju klockan snart halv fyra, min müsli är slut och ömma hjärtan är väl det bästa bränslet ändå

Så går vi runt i cirklar

så här är det då

jag minns ett nyårslöfte om att spara den energi man har till människor som får en att må bra
det är bara så, man kan dela allt i två delar; folk som får en att må bra, och folk som inte får en att göra det

och jag vet att våra uppfattningar är olika men så länge du inte varit en av de första känner jag ingenting
vilket inte har något att göra med varken ignorans eller tanklöshet att göra utan mer är en ekvation med en lösning som knappast är svår att se


så jag känner ingenting, önskar att jag gjorde det ibland men oftast inte
vaknar upp men somnar om, det var inte denna morgon jag längtade efter nej men vad är alternativet, egentligen



ska sätta det som en jävla stämpel i pannan; mig äger ingen förbannade tafsande människor


cynisk javisst men sen är det också jag som står utan sorg

Koltrast

tänker ibland tanken att tänk om man skulle göra det
alltså göra någonting, på riktigt, av någonting
något riktigt
ta någonting på allvar istället för alla dessa halvhistorier jag hamnar i av någon anledning

denna tanke håller i en halv minut ungefär

sen inser jag hur otroligt onaturligt det ter sig i min lilla skalle


det är bara puckade brudar som..., eller hur var det nu


träning är bra, jag tycker om dem, det här går bra
hemma nu, dricker te, disken står odiskad
lyssnar på anna järvinen eller vad hon heter, det är fint


imorgon läser jag på rabarber
det blir kul
puss

Strawberry swing

hade jag varit en annan hade den här morgonen varit annorlunda
men nu är jag inte det och det är ju tur
för livet är som det är som det är som det är och det är
och det är precis som det ska

04:17


det känns lite som att universums alla planeter kraschar i min skalle
och att det är helt okej

Oskyld

jag gråter på tunnelbanan
uppenbarligen, upptäcker det när jag kliver in i hissen i ekande tomma huset
skakar i hela kroppen



detta är scenen;
jag är fjorton år gammal, kanske tretton, står och väntar på linda utanför åsas port på folkungagatan
vi ska ha lagkväll som alltid och kolla på film och äta godis och skratta så vi gråter som alltid
det är snöslask, det kanske är februari, klockan är sju på kvällen

det går förbi två män, de är i trettio-trettiofemårsåldern, har kostym, rock, blanka skor och portfölj
- jobbar du här eller?

och det var där det började
det var första gången
jag är tretton år, kanske fjorton, står och väntar på en vän för vi ska kolla på tjejfilm och skratta så vi gråter och
det var första gången jag blev kallad hora
sen vände de sig mot varandra, grabbarna, manliga männen, killarna hela dan med fru och barn hemma, och skrattar åt mig
det var första gången och jag förstod inte då att detta var detta
arvssynden
att detta är vad jag ska bära på mina axlar

och nu skakar jag så mina händer knappt träffar rätt tangenter

för det är samma scen, om igen
jag sitter i matsalen, ensam, den röda gröna lundströjan kliar
jag tuggar och tuggar men kan inte svälja
jag sitter i matsalen, ensam, och alla vet
jag sitter i matsalen, ensam, och i pannan har jag en stor, röd stämpel med ordet HORA på
om och om igen, hora hora hora rakt i pannan i röda stora bokstäver


så scenen
står på en tunnelbaneperrong och du går förbi, du hälsar inte och du går förbi, veckorna innan har du ringt och du har bjudit på cigg och gjort frukost medan jag stått i duschen
men så säger jag till slut ja och i pannan plötsligt hora hora hora
du vänder dig inte om

och tio minuter senare går jag upp från tunnelbanan och mot huset som är mitt, passerar kvarterskrogen, utanför står en femtioårig alkis och röker
så händer det igen, det som alltid händer
han höjer på ögonbrynen, plutar med underläppen och nickar två gånger mot mig
jag är godkänd och det är helt okej för jag är en vara som man kan handla med och bedöma och i pannan står rött och stort och det går inte bort det går inte bort hora hora hora



så här är det och det bara är och ingenting du kan ändra på;
det som finns är madonnan och horan och är man inte det första är man alltid alltid det sista
jag är alltid alltid det sista



detta har jag upplevt så många gånger
i vänskapliga förhållanden och vanliga samtal är det så fantastiskt med tjejer som tar för sig och vet vad de vill och faktiskt vågar säga ja när alla ideal skriker nej nej nej inte den knappen
sen säger man ja för att man faktiskt vill och då finns det inga frigjorda tjejer, inga starka äkta viljor utan bara horor med särade ben
bara horor med särade ben



allting gör så ont och är så tungt att bära och det finns ingen som förstår mig, det finns INGEN som förstår mig, DET FINNS INGEN SOM FÖRSTÅR MIG och det är bara helt helt sant

insikten från förr, att jag aldrig någonsin kommer kunna ingå i en tvåsamhet med en man av den enkla anledning att han är just man
att hur man än ser på det så är manlighet en uppfostrad missbildning som inte går att spola tillbaka


allting är bara så jävla tungt



och som fanns det en doft eller en draging eller helt enkelt de röda bokstäverna mitt i pannan för hur det än är; i slutändan har jag alltid fått stå som horan och skammen har varit min
skam är en känsla vi lär oss tidigt
att skämmas är en egenskap som värdesätts
att skämmas över vårt kön är en förutsättning



och jag vet inte vad mer jag ska säga för allting är så tung och slår så hårt och ju mer jag kämpar emot, desto djupare sjunker jag
desto klarare lyser bokstäverna i pannan

Alla ensamma nätter

visste att det var något
undrar då om alla den 23:e varje månad alltid kommer att vara den dagen du lämnade mig i födelsedagsklänningen och vinglandes på högsta klackarna i rökrutan på en äcklig klubb nånstans, lämnade mig med och sa att du inte ville träffa mig mer, grät så att jag inte kunde andas inför alla alla människor sitter på huk på en tunnelbanestation klockan är fyra vet inte hur jag ska ta mig hem skakar gråter spyr vet inte hur jag ska ta mig hem

så, det är tre månader sedan jag fyllde tjugo år, det är tre månader sedan du stod framför mig och säger att nej, du har inget mer att säga än att du knullat nån annan äcklig brud i nåt annat äckligt tält eller nej förresten den säger du inte ens du ljuger och hoppas att jag aldrig ska få reda på något
men det får jag såklart och du sitter med dina ledsna hundögon och
fan vad äcklig du är


men det är så tre månader sedan exakt, undrar om jag aldrig ska kunna sära på minnena
kommer liksom aldrig kunna fylla tjugo år utan att bli offentligt dumpad på min egen födelsedagsfest
men det är så jaja för du är så jaja men just det var jag nog inte värd, ändå

sen så, vad händer?
möter dig på stan en dag och du har dålig hållning, håret liksom ligger platt och står åt alla håll samtidigt, det ser i alla fall inget vidare bra ut och din skinnjacka är för trång för din längd
det ser verkligen sådär ut, du är verkligen sådär och jag undrar hur du kunde ta dig rätten, fortfarande



men, det var inte detta
det var inte detta


sitter uppe med stearinljusen tända i natt också
med stjärnorna och taken och gatljuset som en spegelbild bakom glaset

så;
hör sångsvanarna flyga söderut, precis ovanför mitt tak
från nordligaste norrland till afrikas strandbäddar
och allting, över mitt tak

jag vaknar upp till snö
utanför fönster som detta faller snön i motsatt riktning, från asfalten, upp mot den svarta himlen


och det är ändå tre månader, nu
det är en fjärdedel av ett år
och allting utan dig och jag mår bra och jag är lyckligare än innan, aldrig så hel som i sammanhang som detta
och det känns fantastiskt skönt, att veta att den värsta biten är över nu, kommer inte stå där igen, kommer inte gråta mer nu

och snön, den faller uppåt

Orka då

alltså insikter som nåt jävla vattenfall eller typ ett badkar i skallen
mitt under textsamtalet, det här med teoriserandet (tack emma) och det känns sjukt skönt, nu vet jag hur det är och varför och vem och vad och
det hade jag inte väntat mig, alltså

men visst släpper man dem aldrig, de soom var först, och säkert sitter jag här om trettio år också och inser att sådana här saker uppkommer av en anledning, och att den anledningen är dig
och det är helt okej



torsdagkväll utan klassen gör mig sjukt förvirrad och jag borde sova, ensam

Koltrasten när hon sjunger

idag har varit den bästa dagen
det händer inte så ofta
men idag har varit den bästa dagen
tjipp


jag skulle kunna ställa världens alla diagnoser på min lilla skalle
frågan är bara om det skulle hjälpa
definitivt skulle det inte göra den här natten annorlunda
eller teet varmt igen
eller huden mindre frusen
eller ni vet
snarare tvärt om


man är inte större än sina dysfunktionaliteter


jag står precis här i mitten med olika saker i var hand och den ena säger jajaja eller i alla fall varför inte och den andra skriker nej för i helvete nej
inte igen


det har blivit för lite av det första och alltför mycket fel handling vid fel tillfälle med fel människa (ofta, emotionellt handikappade män utan koll på varje sig världen, mig eller sig själva) de senaste åren
tror det spårade lite med christofferkrisen förra sommaren och har inte riktigt fått tillbaka referensramarna för vad som är normalt och inte än


tänk så mycket energi man lägger ned på dessa kapitel och allt man får med sig är skramligare hjärtan och förhoppningsvis klamydia

Himmel

skola
smygfika
annan fika
tjejsnack


om jag skulle samla alla förbannat vackra människor på burk
skulle det bli en jävla massa



ska äta pasta med ketchup (mm)
ska städa (mm)
ska responsa lite, läsa, dricka te, skriva lite mer (här nivet, kommer aldrig undan mig haa)



vad skulle jag ta mig till utan vissa saker
jag umgås med den vackraste flickan i stan
har inga hemligheter längre


imorgon mera fika, mera tjejsnack
det behövs
hattigt tattigt fnattigt osv
hej världen

Måndag

någon gång mellan lördag natt och söndag morgon insjuknade jag i damp, ADHD eller liknande koncentrationshämmande sjukdom
läget är hattigt och mycket allvarligt och jag måste sluta nu

Hemma, igen

söndag, nu
bakade pizza med päron, fick ett pris, fick en puss
fick vakna utan skit under naglarna
mellan andra lakan
frukost vid ett köksbord


och jag kan ärligt säga att det inte känns smutigt

ett sammanhang att vara människa i
ni vet?
eller kanske inte


intill benet skall jag känna, allting
lovar det nu;
intill benet

få är förbannat förunnade välsignelsen att sakna, sörja, älska, hata
utnyttja det, nu
utnyttja det, leva mer, tänka mindre
leva mer tänka mindre
leva mer


åkte sen till hallen, såg två matcher med FA, både i elitserien och div1-laget
jag förstår inte detta sammanhang,
eller hur jag hamnade mitt i det
men vackert som fan är det, stort som fan men vackert
de spelar inte ens som vi gjorde som sextonåringar, det här är något helt annat, en helt annan nivå
och säger någon att jag passar in så gör jag bannemig det
säger någon att jag klarar detta så gör jag det
punkt


ikväll då, gör te i enorma keramikmuggar och försöker skriva lite
skulle behöva vara lite olyckligare
men jag tar det imorgon

Strawberry swing

det känns som en fullmåne eller någonting som gör alltig både upp och ned och alldeles rätt på samma gång
någonting i luften


idag har jag sprungit på halva klassen på stan, sällskapat med min mamma och köpt mig två kappor
vilket kanske inte var så smart
men den perfekta burberrytrenchcoaten som jag dreglat över i ett år nu till ett pris som var ett skämt hängde där helt plötsligt och gjorde mig till lyckligaste tjejen i stan
ny kostar den runt sju åtta-tusen (seerjöst) och jag fick den för 950
blabla jaja kul kul


fikade hos christina lite
kramade på tuva
fick en puss, till och med
hon är det finaste jag har


frida spelade i hallonbergen
hon sjunger så ryggraden krusar sig, det var förbannat fint men vi hann även med ett och ett annat ägg som inte gör sig rättvis i text
drack öl
kom hem innan tolv
en ledig fredag?
en ledig fredag
lyssna; http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=419598364


tunnelbanevagnen är tom på människor, i knät kramar jag ett paket mjölk i en sevenelevenpåse



och angående allt annat så säger vi bara att
jo, här börjar musiken





idag har jag vid flera tillfällen känt mig så lycklig att jag varit nära att börja gråta
känslokoll någon

Orcha wales

det här är mot alla regler
det här är mot alla logiska tankar och räta vinklar
och det är så fel att jag

1) inte ska skriva om det
2) inte ska tänka på det
3) inte ska alls nej men förbannaaat då



vissa tillfällen, man är bara så jävla utlämnad
som fanns det någonsin ett val?


veckorna går som veckor gör
det finns fantastiska saker, det finns vanliga saker, det finns tråkiga saker
men det finns fantastiska saker
och jag förstår inte hur världen var tänkt att fungera innan allt detta, vad jag skulle gjort utan dig
varit en mindre lycklig människa, definitivt



det här är en så fin vecka
imorgon är det textsamtal och jag slutar tolv (min textgrupp är bra)
min kära fru micaela sen och ingen träning imorgon heller utan något festligt kanske?
och en ledig fredag!
och en ledig helg!
jag skulle kunna gråta lite när jag tänker på det

på lördag är det klassfest, på söndag är det matcher
och allting är fint
i viss vrår, lite snett och konstigt och oväntat
men vad gör man inte för att vara människa
puss

Bird girl

det är verkligen inte alla som kan ta en joggingtur runt stadshuset och tillbaka
kungsholmsstrand, karlbergs slott, stationens gula ljus och tågens rytmiska dunkande
vasastans tusentals rektangulära fönster som alla är tända samtidigt
under de övergivna broarna, centralstationens baksida med stumma kontorsbyggnader helt i glas
vattnet blankt som en glansig päls i svart
så stadshuset då, norrmälarstand, och söder med ljus och långholmens mörka träd

efter ett år på kungsholmen kan vi konstatera att söder är som vackrast på håll



--



jag är fruktansvärt hattig just nu
jag vet inte hur det kommer sig eller DET VET JAG VISST ALLA GÅNGER men jag skriver det helt enkelt inte här
haha
men vad gör man inte för att roa sig själv

hattig
men glad sådär
sluuuta fnittra börja trolla

Pusslet

1) läs mig som vore jag dikt

2) eller pojkar som drar flickor i håret på dagis

November

kanske är det så, som med ekvationerna
skulle inte trassla till det, ju
skulle inte tvinna alla trådar

men så, tänkt om du har rätt, att ett och ett aldrig varit enklare än så
att är det inte det enklaste som finns, det här, med händer hud och annat
man är inte svårare än man gör sig
och som allt är just nu så
ja tack
ja tack


dessutom:
1) jag är ingens jävla extramorsa, jag uppfostrar inte, jag väntar inte på en ursäkt. jag vänder mig om och går.
2) jag tar ingen skit. alltså ingen, det är bestämt så.
3) energi är tänkt för dem som får en att vara glad och må bra. får människor dig inte till det är de inte värda din energi. det gäller även dig så
nej tack
nej tack, tack


vet du vad jag vill ha?
jag vill ha en hand på en axel
det är allt
och det hittade jag, inte hos dig
tack hej leverpastej

sådär!
enkelt!

jobba imorgon
puss

Sunshine for you

hade bästa textsamtalet med linn, olof, emma och stackars lärare som haltar runt i vindsvåning på söder med te i fina koppar och isbitar i skål
sushi
fint


kommer hem så, ska bara handla mjölk, och youghurt, slut på fattigstudentmedbaratorrakikärteriskåpettiden, youghurt är frukostlyxen

så ringer mobilen då, känner inte igen numret så
javisst herregud
och?
svarar inte
kan inte
lever mitt största misstag, kanske, vad vet jag

svarar inte, i alla fall


inser sen att vad håller jag på med
det är nu jag ska vara vuxen, ju
ringer upp och på måndag går jag ut på golvet, igen
som alla veckor innan, alla träningar innan går jag ut på golvet


mina tjejer hade samlat ihop till avskedspresenter till mig, fick en hel liten påse med fyra olika paket med lika olika saker
en tekopp, en äggklocka, en matkasse i tyg, en handduk
vilket ju är lite random men barn är ju ja
ett kort med ett hjärta och vi kommer sakna dig men

det kommer ni ju inte, det är ju mitt hjärta som håller på att trilla ur kroppen när jag tänker på er förstår ni väl älskade älskade klokaste tioåringar

J kramade mig tre gånger, O bara skrattar, A hade kletat mascara i halva ansiktet och såg yngre ut än någonsin
en sån fantastisk gåva det är med barn, förstår ni


men så, telefonnummret då, ringer upp, då
på måndag då, går jag ut på golvet för att träna F92-94, någon annan, en gubbe, tar över mina tjejer, medan jag går ut på golvet som alla träningar


är det mitt liv jag lever eller någon annans eller är det mitt eget misstag eller är det så här det är, bara

jag har aldrig sett skillnaden



nu kommer min fru mica och johline och frida och moa snart och jag har saknat dem jättemycket, ska bygga ett jättehus där vi kan bo i en enda stor lycklig familj
sen träffar vi klassen och går på detektivbyrån
puss

November

ibland eller ganska ofta undrar jag vad jag håller på med
alltså med tiden och rummet och platsen
alltså valen man gör


planet landade halv tolv efter nästan två veckor i england, för två veckor sen satt jag på tåget mot crewe, lyssnade på All I Need för det gör jag alltid där, den tågsträckan för you're all i need som han säger, två veckor sen och vad gör jag nu?

det är det här med valen
för vad spelar det för roll med kallvattnet och disken och till och med sniglarna i köket
inser man nu, när allt jag behöver finns just här men samtidigt så jävla på andra sidan havet

första natten i ensamma sängen löser jag genom att helt enkelt inte sova



idag har jag varit med tuva och sen kalle lite
första gången jag träffat honom vaken, han har de största blå ögonen, två månader och tre dagar gammal och bara så liten och mjuk och fantatsikt
tuva är min bästa tjej alltid men han är inte så tokig heller

dagens tuva:

- alla husen har olika namn. ditt hus heter lägenhet.
- och vad heter ditt hus?
- det heter bara lägenhet. alla husen heter bara lägenhet. men så finns det hus också. och husbåtar. och hur som ligger på flak efter båtar!

i badrummet, hon ska just tvätta händerna när hon viskar i mitt öra
- vet du, det är okej med en lillebror... jag ändrade mig. han är okej.

november är mer fantatiskt än vad jag minns
puss

I dream of orcha wales

sätter nyckeln i låset och vrider om, har inte träffat min lägenhet på två veckor och för bara månader sedan var detta rum det mest skrämmande jag visste vissa ensamma nätter
men öppnar så dörren och är så lycklig att jag nästan gråter lite
förutom att jag är tillbaka med min största kärlek, dvs den minsta lägenheten, har ett under sktt och förutom en storstädning hittar jag även en nystädad garderob med nyuppsatt klädstånd och DAMSUGARE, i rummet har bokhyllorna spikats upp och de trasiga sängbenen är lagade och sitter på plats
jag har fått tre nya lampor, fårskinnsfällen är tvättad och posten ligger i prydliga högar bredvid snällt brev

och förutom allt det här så har mitt lilla kök plötsligt fyllt av smör, bröd, mjölk, ost, skinka, färsk tortellini med ricotta och spenat, ost- och skinkpaj, philadelphiaost, körsbärstomater, gurka, två sorters knäckebröd, olivolja, tonfisk (ett litet frågetecken, men man kan alltid bjuda!), två sorters fancy äggpasta, pistaschnötter, jordnötter, kex, jordgubbsyoughurt och min favoritmüsli med tranbär och pumpafrön.
frysen är avfrostad och fylld med köttbullar och små magnumglassar.
i köksskåpet står små vita youghurtskålar.
mina föräldrar är bäst.


och nu är klockan snart två och jag ska kliva upp halv sju imorgon men allt jag ville säga var att jag längtar till skolan, att jag är tacksam över vardagen, att den bästa tiden är nu, att mitt hjärta är så stort så stort att det nästan sprängs trots att jag lämnade andra halvan på andra sidan nordsjön
att allting kommer bli bra, att jag är lyckligast i detta rum och att jag med hela hjärtat och kroppen och himlen och jorden tror att
1) allting kommer att bli bra
2) till slut, kommer allting att bli bra

Tusen kalla tysta dagar

jag tror inte det regnar idag
solen går ned över engelska tegelhus med bakgårdar, tvättlinor och sneda småskjul
ola har lektioner till sju och jag borde skriva
men sitter fortfarande här med datorn i knät och simpsons på tv
elvärmare och raggsockor på

det regnar inte idag, går kanske till tesco och handlar om jag vågar, frågan är verkligen om jag hittar hem igen


har varit här mer än en vecka nu, har inte hänt så mycket alls men det är okej
åker hem om fyra dagar eller vad det är och det är också okej
det är inte så ofta man får chansen att längta hem lite
till lilla lägenheten och tekopparna och julgransbelysningen


ikväll ska vi till steam, det är halloweenfest typ och jag ska klä ut mig till en svensk, det är så långt min fantasi räcker
ola ska klä ut sig till jesse som bor i rummet bredvid
imorgon är det också halloweenfest (får de aldrig nog) men jag börjar bli sjuk så jag vet intee


nu ska jag göra en macka och fixa kaffe och fortsätta att skriva min dialog på finska

Puss då

i love you hit och i love you dit
vet inte vad det skulle spela för roll men det gör ju alltid det, det gör ju det
den som säger nej ljuger
jag ljuger


tror jag sett denna scen förr
tror jag känner igen strukturen för den är alltid samma
tror jag känner igen karaktärerna för jag står alltid mitt i, eller utanför, eller hur det nu blir
i love you hit och i love you dit, vet inte vilken skillnad det gör men någon är det ju
den som säger nej ljuger


och den som säger rätt åt dig har ju alldeles säkert rätt
för handlingar är ju desamma
men jag har aldrig ljugit
så är det
jag har aldrig ljugit, inte nu, inte i dessa scener


och jag har inte sluppit undan den här situationen i något förhållande sen jag var sexton och var tillsammans med stans största jättebebis men som i vart fall var snäll och fan inte modig nog att göra annat
och räknar man därefter har jag blivit bedragen lurad och ljugen för i varenda tvåsamhet jag försökt mig på
så jag vet inte om jag kanske börjar ledsna nu alltså
jaja
allting är så jaja
alltid


klockan är fem, vi har just tagit oss ur sängen och det är dags att gå till tesco
jag ska köpa ananas
det är min nya kärlek
det är jag och ananasen, alltså

jag saknar min lägenhet, micaela, skolan och femte dörren på morronen
puss, hemma om en vecka

Crewe

så man förvånar sig själv, ändå
angående vad man vill ha, och inte
inte fan är man särskilt praktisk,
men förbannat underhållande att vara människa ändå


internet fungerar nu i huset så jag kan använda min söta dator och har till och med söta prickar.
det har slutat regna nu och jag har inte tagit mig ur sängen på hela dagen
men nu kommer ola som är tidig från skolan och lägger sig på mig för att vi ska gå och köpa mat och gå till posten och sen köpa sprit och åka till hanley som tydligen ligger i stoke som tydligen är ett ställe dit man tar studentbussen på måndagar och blir full för en pund drinken
jaja
allt är jaja här men nu har det i alla fall slutat regna, jag har skrivit klart en novell eller prosalyrik skulle man ju säga eftersom jag aldrig kan hålla mig innaför en endaste förbannad ram


vaknade av regn och storm men tänkte på den gröna kullen med kastanjerna, grusvägen med trappan och alla löven och det pirrar lite i magen nästan, jag saknar skolan och klassen och är lycklig ja det är jag banne mig jag är lycklig
och jag längtar lite hem och det är också skönt
och det är fint att vara här och det är också skönt

måste skriva mer nu, i kontrast till allt det grå ter sig färgerna alltid så mycket mer klara, måste ta alla chanser man får, man är bara människa

går ut nu
saknar er, puss

Crewe

jag ar oandligt imponerad av mig sjalv, att jag bade hann med flyget (med tre timmars marginal), hittade till bussen i liverpool, lyckades kliva av i southvaddetnuheter och sen hitta taget mot birminghamellervaddetnuvar och kliva av i crewe! allt utan missoden.

dock sa bjussar jag pa denna:
forsta gangen jag var har, for exakt ett ar sen, hade jag glomt mina linser och gick runt och var blind i en vecka.
vad gor jag denna gang?
glommer alla vansterlinser!
alltsa
hur kan man komma ihag sina hogerlinser
men inte sina vasterlinser?
det ar bannemig ett av varldens sju underverk


har regnar det och regnar det och regnar det men igar var det lite sol faktiskt, tog mig ut pa egen hand mede kameran, det blev bra bilder. annars ligger vi mest i sangen, har kollat en hel sasong friends och ar nu inne pa saturday night live och ska fortsatta med enorma filmsamlingen medan jag gar igenom tescos enorma utbud av choklad.
jag skriver mest for att det inte finns annat att gora, laste ut per hagmans skugglegender pa en dag (bra), men huvudsaken ar ju att man gor nat
har inte bestamt mig om jag kanner mig forbannat forlkamad av allt det gra eller om det ar bra med sana har veckor

har alltsa inte internet som jag trodde utan smiter in pa universitetet med ola, blir inte mycket blogg med desto mer svar dikt.

jag har slagit rekord i antal koppar te och tjocka raggsockor pa en och samma gang men det ar sa forbannat kallt och jag fattar inte hur nan star ut i det har landet alls
inte konstigt att folk beter sig som de gor


har varit borta i typ tva dagar men saknar folk forbannat. geme micaela och en torsdagsol!

puss

Flight FR9318

ni vet, känslan av att saker händer?
alltså typ Det
att hjulen snurrar, väggarna rör sig, alla rum och länder som plötsligt är så förbannat öppna

brukar antingen känna oändlig frustration över att jag bara står still och trampar, eller höjdskräcken precis innan - eller efter.
igår var första gången i livet jag kände att jag faktiskt var mitt i Det
det vi väntar på
står jag, i mitten, snurrar, med sträckta armar


så det som händer:
- situationen (england, tolv dagar från och med imorgon)
- handbollen (FA efter lovet, elitserien)
- relationerna (att resa sig och gå när det är dags, istället väva nya nät, hitta andra ögon som lyssnar och det gör jag, varje dag)
- och andra saker som vi kanske inte ska nämna här men; jag är gränslös och det är förbannat roligt


nu borde jag ha packat klart men så är det ju inte så klart, har just tvättat i handfatet och ätit mackor till middag (igen), måste hinna städa eftersom lägenheten blir bebodd av mina föräldrar när jag är borta (23 kvadrat! hallå!)
jag undrar verkligen vad det är jag ska glömma den här gången
förra året samma tid var det linserna och det var ju ingen hit kan jag säga så jag packade dem först den här gången


imorgon ska jag släpa stackars väskan till skolan, åka efter förmiddagslektionerna, ta bussen till skavsta, sedan flyget till liverpool och ska sedan hitta därifrån till en buss som går till south parkway och sen hitta tåget till birmingham för att kliva av i crewe, det skitigaste jag sett men ändå det vackraste jag har


måste fortsätta nu
kommer sakna klassen men skriver hela dagarna långa nu, har både dator och tre olika block och fortfarande inte word så det blir blogg så det sprutar ur öronen

men puss då

Pausunderhållning

människa är inte dikt
så sitter du där
jag vet att när du säger A
är allt du vill bara B B B
kunde inte fått ett mer sant svar om att du faktiskt, bakom alla fasader, saknar än ditt löfte om att du inte ens tänkt tanken
har aldrig varit så säker på att du faktiskt älskade mig för en månad sedan när du gjorde som du gjorde
vet att du gjorde det alltför mycket för att se mig i ögonen och hålla ryggraden rak
att du istället behövde ett svettigt dansgolv och dimmiga ögon för att orka
och någon som höll om, under ensamma nätter
som du faktiskt knullade natten mellan min födelsedag, då du satt med mina föräldrar, vad glad, som vanligt, och natten då du aldrig ville träffa mig igen
du vaknade upp med mig, gick och lade dig med henne, hur kändes det?
det är absurt men ändå, du är genomskinlig som ett vatten, har aldrig varit så säker som kvällar som denna, då du vänder bort blicken

du hatar mig inte för att det är vad du känner
du avskyr mig för att du måste

det var du som gick men du som älskade för hårt, jag förstår det nu, jag förstår allting



allting är manipulation
allting är enkla ekvationer, räta vinklar
och jag vet precis hur du fungerar
ut i varje por
vet jag hur du fungerar



människan är inte dikt säger de
men jag kan analysera varje ditt ord och finna motsatsen däri, bara det att din avsaknad är för stor för att du ska fatta

människan är inte dikt men du borde läsa mig som vore jag det

Snack that

byte av tonläge behöver nya blanka sidor
hm


fredagens tema var konsekvent
stod klockan tio på kvällen och gjorde pannbiffar för första gången i mitt liv
jag som inte ätit kött på år och dar!
vilket faktiskt är synd, nästa veckas projekt blir hemgjorda köttbullar!
linsgryta och broccolisoppa jovisst men köttbullar är köttbullar sååere.

lördagen var roligt jobb!
skulle hem till mica sen, trodde jag men visar sig att hon var mer vilse än jag. hon hoppade av tåget, jag klev på osv. på fel stationer. hittade henne sen. åkte till sickla. hade kalas med greksallad och brö och ben&jerrys och serjöst tjejsnack. känns så jävla ovärt att supa sig till minnesluckor varje ledig helg när jag har stans bästa människor att samtala med. borde utnyttja det istället. det var faanstastiskt.
kvällens tema:
http://www.youtube.com/watch?v=Xpcvf5gPQek
och en otroligt rolig till som jag inte minns men ni kan sympatiskratta i alla fall.
fattar inte att man slutar göra såna här grejer bara för att man plötsligt är arton och kan dricka öl på sunkiga hak. mera mys, mindre minneslucka är min nya grej.

söndagen som är idag då!
matcher med tjejerna på morgonen, slutade 7-1 och 10-3 vilket kan jämföras med våra senaste resultat 7-0 och 7-2. vi gillar alltså att förlora. ehe.
dessutom gick brandlarmet av ingen anledning mitt under första matchen. det pågick i en timme. en timme. kaos.
jobbade. åkte hem. fann mitt livs nya kärlek; prisextra med festligt gula kassar. det var typ en underbar upplevelse.
det visste du inte om mig 1: att handla mat är veckans höjdpunkt. det ger fan större tillfredställelse än att shoppa kläder. och är, faktiskt, värdare. kändes som att gud log mot mig när brytbönorna kostade 24 spänn kilot idag. prisextra är mina nya bästis.

och selma! tänder ljusen igen och julgransbelysningen och fixar te i jumbomuggen och äter choklad (teastar mig igenom stans alla olika, kvällens var ingen höjdare, leder gör equales apelsinchoklad, den är vegansk tror jag - linn!) och läser kejsaren av portugalien som är jättebra, selma lagerlöf är min andra bästis. vid sidan av prisextra och tidiga söndagsmorgnar.


underligt!
underligt att det pirrar lite i magen bara för att söndagen snart är slut = snart måndag!
underligt att måndagen är veckans bästa dag!

underligt att jag åker till england på onsdag och är borta i 12 dagar.

Zapata

på söndagar är klockan halv sju när väckarklockan ringer, ljuset grånar alla himlar i sken över hustaken, marken är mjuk av uppblötta bruna löv

jag gör allting per automatik; somnar vaknar tränar jobbar
men snart så, byter vi håll
snart så, efter höstlovet, ett par veckor, när jag väl vågar

på hundra vis gör det ont i hjärtat, mina älskade älskade tjejer som är de klokaste och intelligentaste tioåringarna som finns men ändå tyngden på hundra tusen ton som bara lyfter från axlarna vid tanken
inga sådana morgnar mer
inga bråkiga föräldrar
inga grinande ungar
inga skosnören som ska knytas
inga barnhänder att hålla, heller
men det är vad man betalar


jag vaknar med vetskapen om att jag inte behöver någon alls
jag vaknar med vetskapen om att jag behöver för mycket som ingen alls kan ge
skillnaden är väl att det blivit mer av det ena än det andra och det är ju bra, positivt, jag går vidare sådär som man säger och det gör jag ju herregud, det är inte vad det handlar om
men sekunderna jag fortfarande kan säga att jag saknar dig, de är en sammanfattning av allt jag inte känt innan
alltså
förjävliga


så ringde igen då och det lustiga i att jag inte ägnat dig en tanke på flera flera veckor
men så ringde jag ändå, du svarade inte men ringde upp alldeles nyss och då kändes inte det så viktigt?
ni vet?
man jagar skuggor
man jagar skuggor
det finns ingenting du kan ge mig som jag
1) behöver
2) inte redan har

finns inget som gör dig
1) speciell
2) mer värd än annat
3) mer värd än min egen stolthet

men så trött på detta bara, så trött på dessa stumma ryggar och kalla ögon som bara kan vrida sig bort, som kan välja att inte se, att plötsligt inte bry sig
på något sätt, det är inte direkt första gången jag varit i den här situationen, att man bara väntar och väntar på svar och ursäkter man aldrig kommer få
du skulle aldrig säga förlåt för du förstår inte vad du gjort för fel
du tycker fortfarande att du är en bra kille
du ser dig i spegeln och tänker inte mer på det
och allt jag ser är jag som sitter på en trappa och gråter, klockan är fyra en lördagsnatt i augusti, jag ringer och ringer och får inget svar och utan att jag vet det knullar du just i denna sekund en sjuttonåring i ett äckligt svettigt spytält på en jävla festival
och hur lågvattenmärke är egentligen inte det
för mig men också dig


har pratat med mica om det här, att det är vissa tjejer (vi) som alltid får stå ut med sånt här
och det är ju sant, inte fan är det första gången det händer och inte heller sista
att det är såna som vi, som inte sitter i knä, som alltid får igen i slutet
alla är överrens om att man inte skulle göra så mot vem som helst
man skulle inte göra så mot en snäll och söt tjej
som att manssläktets sista härskarteknik när ingenting annat fungerar är att knulla sönder förhållandet, åt vilket håll det än må vara
alla fattar att det är jag som kommer stå där om ett år igen och vara så jävla fucked IGEN av nån kille som inte fattar vad han gjort för fel när han egentligen knullat halva sverige och den ljugit om det och låtsas som att allt var bra och sen gapat åt en på ens jävla tjugoårsdag på en jävla klubb att
JAG VILL INTE TRÄFFA DIG MER
DU HAR INTE ATT GÖRA MED VEM JAG KNULLAR I ÄCKLIGA TÄLT PÅ ÄCKLIGA FESTIVALER
DU SÄGER ATT DU ÄLSKAR MIG JAG ÄLSKAR BARA SJUTTONÅRINGAR I GLITTERKLÄNNING SOM ÄR PUCKADE NOG ATT INTE FATTA VILKET ÄCKLIGT ÄCKLIGT SVIN JAG ÄR
osv osv


vet inte om imorgon är en bra idé
vårt förhållande kunde ju tagit slut på ett bättre sätt

senast vi sågs var hemma hos dig, satt i sängen, jag grät som vanligt, det var den veckan då du ångrade dig tre gånger, sov hos mig sa att du älskade mig fast allt egentligen ja du vet ju hur det var
du sa
JAG VET INTE VAD JAG KÄNNER FÖR DIG JAG VÅGAR INTE KÄNNA EFTER JAG ÄR RÄDD FÖR VAD JAG SKA HITTA

och


DET KÄNNS SÅ KONSTIGT ATT DU SKA GÅ HEM NU, DET ÄR JU NÄR SAKER ÄR SÅ HÄR BRA SOM DU BORDE STANNA


väx
upp
väx
upp


overload, kommer antagligen vilja slå sönder dig imorgon, kommer antagligen förvrida i ansiktet i äckliga leenden eller vad fan nu tjejer gör när det gör så förbannat ont att man skulle kunna spotta hjärtat direkt ur munnen i små små söndertrasade klumpar samtidigt som allt man vill är ja


men det är ju inte sant, inte sant något av det här, inte sant någonting du sa och lika lite vad jag sa, det handlar inte om kärlek, det handlar om bekräftelsebehov från en osäker fjortonåring som är du och en förbannat vuxen människa som är jag som reser mig och går

Zebra

när de drar sina första linor kokain sitter jag och bara skakar
sedan slår, knarkar och våltar de sönder varandra på scen i en och en halv timme, snön som faller är svart, blodet smetas ut efter kroppar som släpas men vad spelar det för roll när ljudet är allt som finns, ljudet av vit linor på en jävla cd-skiva och en ihoprullad fempundssedel
hur ska detta pussel
hur ska detta pussel någonsin
hur ska dessa så förbannat skavda spruckna bitar någonsin passa i varandra


idé 1;
kankse sluta behandla livet som nåt jävla flipperspel kanske sluta försöka slå rekord i underliga handlingar VARENDA KVÄLL

idé 2;
kanske sluta tävla med mig själv hur mycket smuts som egentligen finns plats under en människas naglar, bildligt talat


nu ska jag dra upp persiennerna, klä mig i stickad vit halsduk, åka till centralen (eller gå kanske, kan lyssna på feist med halsduken upp över öronen, det är fint, alla gråa himlar och gula löv), köpa biljetter till flygbussen, kanske leta upp en skrivare och fixa flygbiljetten också och om fem dagar är jag i england

IDÉ 3;
SLUTA BEHANDLA MITT LIV SOM ETT JÄVLA SKÄMT
SLUTA VARA ETT SÅNT JÄVLA SKÄMT
SLUTA SLUTA OCH BÖRJA BÖRJA VARA EN SERIÖS TJEJ, TA SAKER PÅ ALLVAR, OCH INTE GÖRA SAKER JAG INTE KOMMER ATT TA PÅ ALLVAR


men framför allt ska jag träna F92-94 om två veckor, den ni
haha jag kan inte släppa det
så visst, jag är förbannat muppig och förbannat skitig men vem är det som vinner egentligen
vem är det som vinner nu


och jag träffade nicole igår, har inte använt meningen
jag vet jag vet jag vet
någonsin tror jag
stjärntecken alltså
vågar alltså
förbannat!
ska köpa choklad för att fira mitt 77:e ordbajsande blogginlägg
puss

Alla kalla nätter

1. människor är inte dikt

människor är inte dikt, människor tas för vad de är, ingen tänker att denna människa säger A men egentligen betyder det B och vice versa, ingen säger att denna människa gör si men egentligen betyder det så
liksom att i dikten är ett träd aldrig ett träd och en fågel aldrig en fågel
men om den förbannade fågel sitter i sitt förbannade träd
och istället för att säga B
så säger jag
A?


2. relationer är inte dikt

uppreprning vice versa igen och igen osv


3. jag är inte dikt

men förstår aldrig sambandet i att skrika A
och bli förvånad över gensvaret


4. cynism

är ett ord vi inte använt tidigare och bara ett resultat av att

a) ta det du vill ha
b) och får du inte det du vill ha, ta något annat

förbannat enkelt men istället för den enklaste ekvationen blir det ett helt jävla människomysterium för er och

"JAG FÖRSTÅR ATT DU BLIVIT SÅRAD"

sårad my ass, jag har fått precis vad jag förtjänat och gett precis samma tillbaka
den som inte suttit här har inte levt, den som inte blivit sårad har inte levt, den som inte pressat pressat täcket in i gommen för att inte skrika har inte levt

lätt som en plätt suckers


om en vecka är jag i england, i skitigaste småstaden i huset med heltäckningmatta, dragiga fönster, fyllon på nedervåningen och sniglar under köksbänken
och knarrigaste sängen
och varmaste täcket
och och
ingenting kan röra mig nu

Warzaw

one two three go från och med nu är jag assisterande tränare i IK Bolton Flickor A

hey ho lets go nu jävlar kör vi brudar

Seriös

så här är det
jag ska skriva ett oerhört seriöst inlägg
för att jag är så oerhört seriös
och inte halsar vin ur en lokaflaska och inte hoppar studsamatta och inte ja ni vet
jag gör ju inget sånt för jag är så oerhört seriös


i alla fall
det här är vad det handlar om, just nu;

jag hade precis fyllt 13 när jag började träna mitt första handbollslag, jag är alltså inne på mitt åttonde år och har tränat varenda unge i IK Bolton som är födda efter 1994. vi snackar alltså tolv handbollslag. vilket blir någonstans runt 300 ungar. några som står på händer i mål, inte kan knyta skorna, börjar gråta när de inte får en passing. några som skriker och bara vill slåss. några som vill sitta i knä. men också några som hamnat i stadslag. som nu, sex år senare, ser ut som fullvuxna grabbar och halvmetern längre än mig. som fortfarande beteer sig som sexåringar när man hälsar på dem i hallen. "nathalie nathalie titta vad jag kan!"
varenda helg sen jag var nyss fyllda 13 har jag ställt väckarklockan på halv sju fastän det är lördag och söndag för det finns alltid träningar, alltid matcher, alltid någonting som måste göras och alldeles för få som gör dem. har älskat varje minut. jag har bakat bullar, jag har torkat tårar, jag har fått kramar och teckningar och egenhändigt gjorda armband med plastpärlor. jag har varit med om finaler och avgörande mål i hundratal. har spjälat brutna ben, letat upp utslagna tänder och lärt mig vart man ska pressa in fingrarna i bröstkorgen för att bäst få astmaanfall att släppa.
mina tjejer jag har nu är födda 1998, de är tio år gamla och det är den allra bästa åldern, de är fantastiskt kloka och de intelligentaste människorna jag mött samtidigt som de vill sitta i knä och fläta ens hår. de är det äldsta laget jag någonsin arbetat med och det var nu det skulle hända, liksom. det är bara jag som lärt dem, allt de gör ute på planen har de i något led fått av mig. det är häftigt. jag älskar dem förbannat.

fick så ett telefonsamtal i fredags på jobbet, allting vänds upp och ned och ut och in och jag vet inte alls.
de vill flytta mig till A-flickorna
alltså tjejerna födda -93
de är alltså 15 år, de spelar riktig handboll
alltså elitserien
alltså SM-matcher i fucking kiruna och ronneby och helsingborg
alltså partille cup, turneringar utomlands
alltså polackväxlar, tredjefaskontringar, kullagerfintar, fallteknik och borgskalan
och det är så långt ifrån allt jag någonsin gjort tidigare och det är så extremt oväntat och jag fattar ingenting
och jag måste släppa mina tjejer
och de säger att de hittar en ny tränare om det är vad som krävs för att jag ska släppa dem

och men gud vad är det här sen när är det här min nivå
att få arbeta med duktiga tränare, som har en UTBILDNING, alltså typ universitet och högskola för att kunna lära ut handboll, det är sjukt, och i det där sammanhanget JAG?

och det lär ju inte vara nån som fattar det här för det finns ju knappast nåt som skär sig så illa till den svåra poesibrudapproachen som att syssla med sport
jag är 30 år gammal med svartfärgat hår och jag skriver svåra dikter och det bästa jag vet, det som gör mig allra allra lyckligast i världen, är att springa efter en boll i en idrottshall
häpp


I ALLA FALL
fattar ni grejen, det här är stort men jag vet inte!

Söndag

vissa scener är mer än andra
så;
gulnande löven som böjer sina tak över oss och himlen med stjärnor (klara, tydliga) och det är så tyst och det är så svart och vi ligger på rygg på en gigantisk jävla studsmatta och det är så förbannat förbannat fint med livet


och då spelar väl händer mindre roll
då spelar väl allt det där mindre roll
med händer hud och hår
det kan inte mäta sig, så det spelar ingen roll

som man överraskar sig själv ibland



för första gången tror jag att jag faktiskt har hittat någonting som passar, en form som inte skär in, skor som inte klämmer åt
att stå på egna ben men luta sig mot andra


den här veckan har jag mycket att tänka på, fick telefonsamtal som förändrar och inte i den riktning jag trodde men, som alltid, hur man överraskar sig själv, ibland
ska skriva ner allting sen för det slår och slår men nu ska jag sova, först


det finns en kärlek som bara växer och växer och väller över alla kanter

you are my sister

städbilarna maler över asfalten utanför, det är torsdag i två minuter till, det finns en kran som droppar men jag vet inte vilken av alla två och ska nog inte resa mig för att se efter

jag; i bruna soffan, med kuddar och dator i knät, blåa raggsockor och mörkgrön kofta
lägenheten; (lagom) nystädad, smulig, ett glömt mjölkpaket luktar, och de utbrända ljusen, och de brinnande ljusen
ljuset; från hallen (kristallkronaniplast), påskriset, antal blockljus: tre, antal värmeljus: sex (de tog slut, måste köpa nya hundrapack från IKEA), annars svart

måste dubbla täcken, måste ställa väckarklockan, måste sluta frysa så förbannat, måste kanske sluta sluta och mera, börja börja
nej jag vet!

sluta ha ont i visdomstanden som ploppar upp som en svamp!

sluta jaga skuggor!

sluta stirra på skärmen som lyser med inget inget inget!

sluta vänta på att någonting man inte ens vill ha ska komma tillbaka!

för vad skulle jag göra med det va va kan du säga mig det ens va! nej du vet inte ens det så förbannat jävla mansblås!


SLUTA VARA SÅ FÖRBANNAT HETEROSEXUELL när män bara fuckar upp jaafyfan


1) det är bara puckade brudar som sitter i nåns knä
2) det är bara puckade brudar som rakar sina ben
3) det är bara puckade brudar som lever i förhållanden


ibland tror jag att jag funnit en ekvation ni inte känner till, vilket gör mig upplyst men förbannat ensam

Dressed in green

alltså grönklädd
som nåt jävla fält



så här är det ju
att tiden går, ju
som tur är går den
den går och den går ifrån oss och vi med den
eller allra mest du från mig
eller, rättelse;
jag går från dig
ja, så måste det vara


allting faller för till slut faller allt men inte visste jag att det gällde livskamrater och självfränder och sin förbannade andra halva
men vad fick man för det
tji

som skulle jag släppa allt jag har för händer när du råkar ha en timme ledig?
jag vill inte ha en timme, jag vill inte ha en fika, jag vill inte ha en jävla kram
jag vill ha nån att dela liv med, alla dagar, alla timmar
vill ha telefonsamtal nätterna långa, vill ha skavfötterns i min mjuka säng, bakismys i soffan, kvällsprommmenader och matlagning och diska ikapp och allt

jag vill ha allt
jag vill ha allt


tror de sista dropparna har börjat att sluta falla, ändå

Liverpool

sen jag började skrivarklass igen har behovet av att ogga loss här gått från minst en timme om dagen till nästan ingenting alls
alltså;
det kliar inte längre
ingenting som slår längre


och efter en månad bara, jag har så svårt att de mig i andra sammanhang än just detta
förstår inte hur man ska kunna sköta ett normalt liv med denna jävla cirkus under huden de timmar man inte sitter med jävla penna och papper eller datorknapper
men nu är det bra, i alla fall


rent allmänt är det bra
imorgon ska jag träffa erik, det känns inte ens dumt, det känns inte så mycket alls, så ni vet
så ni vet, som tack för alla nätter och dagar och telefonsamtal och meterlånga texter;
det är bra nu, så ni vet

sover inte ens ensam, så ni vet



mer än så säger jag inte
om två veckor är jag på väg till england
puss

Våldsdans

det är oktober nu

som ett löfte, eller något annat


på baba är gränsen mellan slagsmål och dans osynlig, dränks i en liter öl, luktar som man bör, har rött läppstift i seriöst hela ansiktet och på mica med och på en tolvåringar osv osv
jaja


ska till johline, baka bullar, sen åka till himlen
spela spel, åka hem, somna om i ensamma sängar men med mjuka, rena lakan där jag väljer kudde och jag väljer sida
men det är dofterna, det är vad som saknas


pratade med erik och kände inget
vaknade upp och kände inget


lustigt att man kan sakna människor man haft i sin vardag i en månad
alltså
det finns en trygghet


och sen skriver jag dikter, vem trodde det

dina skulderblad är

vingar under mina kupade

händer

alla gropar, jag skall fylla med skyggor





dina skulderblad

du bryter dig loss och

vecklar dem ut











jag spyr i dina kupade händer

jag skrattar jag spyr i dina kupade händer

min mun, som är ett hål, gjort för att fyllas

fyller dina kupade kupade händer med

spya

Marie

fan vad fint med slevenfika halv elva en bakistorsdag, fan vad fint med löv att sparka i, fan vad fint med en lägenhet



jag har slagit i skallen
funderar seriöst på att stanna hemma ikväll för att skriva


jag är så jävla hattig
men det har sin charm, jag underhåller mig själv i alla fall
och jag skriver DIKTER
hur hattigt är inte det på en skala
hatt hatt hatt iight
osv
puss hej


--


nu har jag sovit och är fortfarande lika bakis och har fortfarande lika ont i ryggen
de spelar love song på p3
har inte lyssnat på den sen den tiden begav sig, börjar bara grina annars
jaja


ikväll har frida spelning
frida är grym och så sjunger hon som en liten ängel fast med djupaste snyggaste raspigaste rösten
i tisdags speedprommenerade vi till klockan halv ett i regn och kyla, det var fint

jag säger som lasse lind;
tack så hemsk mycket,
puss
hej

365

det här är en underlig historia



första gången jag jobbade på kyrkogården var jag 16 år
det var fruktanvärt obehehagligt, för vad man än säger omges man av döda människor, förmultnande kroppar, sörjande människor
att alla kroppas självar människor bara blir stenar på rad, i hundratusental
man finner barn, tvillingar i samma grav, människor utan namn, man finner "älskad av ingen"
och vad man än säger, döden är jobbig, att gräva med den djupt upp över armbågarna som yrke är förjävligt

till en början
sen kommer det en morgon, det är i juni och allt som är grönt att just sprungit ur grenarna, klockan är sex på morgonen, det ligger ett dis över fälten av stenar på rad, syrenerna och trollhasseln har knotiga stammar, höljer sig som tak eller paraplyer och solen bryter i miljoner kristaller genom ljusgröna blad och morgondimma
och det är fruktansvärt vackert
fruktansvärt fruktansvärt vackert
så man klarar det, ändå

så var det sommaren 2008, jag jobbade där i två månader, från kyligaste april med snö och hagel och frostbitna fingrar och isklumpar i hårtestarna till mitten av hetaste juni med svett, jord, damm, uttorkat gräs, skogsbrand
så där någon stans, mitt område som var fyra kvarter stort med runt 4000 gravar så finns det en sten, en enda, den ligger på terassens yttersta kant i kvarter 20D, den har ett nummer som 365 eller något i den raden, och jag läser alltid, det är en obehaglig ovana att alltid behöva läsa på gravstenarna man jobbar vid
så där då, brann alltid ljus
från sex på morgonen till sena eftermiddagen, där brann alltid ljus
och där låg per, per som antagligen tagit livet av sig (hängt sig fick jag känslan av), per med fotografier i plastramar nedstuckna i jorden, per med sina egna dikter inristade i marmorstenen
och per blev 23 år, två månader innan sig 24-årsdag hängde han sig (antagligen)
och det brinner alltid ljus och hans dikter och jag gick där varje dag, stannade där varje dag, gjorde saker som inte hjälpte, som inte hjälpte ett skit men som ändå, någonstans, mina händer kan luckra jorden och vattna blommor och beskära rosor och putsa gravstenen och tömma urbrunna ljusen, ingenting mer, ingenting mer kan mina händer göra när per är 23 år och redan död


så nu, finner en annons med en bild i DN, "28 år idag", alltså hade per blivit 28 idag


så, jag är ledsen för hur det blev

Fan osv

det värsta med drömmarna är att du alltid kommer tillbaka


går nog inte ut idag heller nej

Skärpning

mycket ska man vara med om alltså

så här är det, jag tycker inte om mig själv
eller det gör jag faktiskt MEN vore jag nån annan skulle jag nog inte vilja umgås med mig
och jag skulle aldrig i hela livet vilja ha ett förhållande med nån som mig, nej fyfan
så jag fattar det
det är lungt liksom, jag fattar

däremot har jag aldrig i mitt 20-åriga liv blivit dissad för en tjej med PANNBAND och LILA ÖGONSKUGGA
alltså
det är att gå för långt
alltså
det är ett skämt?



i alla fall
så har de psycadelicaspecial på p3 och det handlade om nåt band och jag typ "fan vad jag känner igen det där namnet" och så spelade de nån låt och pratade om nåt skivbolag och jag typ "fan vad jag känner igen det där namnet" igen
och så
haha
alltså

när jag och mattias var typ 16 eller 17 var jag på hans landställe på fårö och det var några snubbar som hyrt huset där bredvid och hade fest så vi knatade dit och hittade ett tolvmannaband med tjugo flaskor skumpa i kylen och potatissallad
det var sinnes för en sextonåring, alla var höga som hus och vi satt i ring på en äng och diskuterade mina potatistalfel och att mattias skulle vara min storebror (årets andra skämt, se ögonskuggan) och ja, det var en sån kväll man ska berätta om för sina barnbarn kom vi fram till

kvällen slutade iaf med en galen flöjtman (han hoppade runt som värsta bork birkason och spelade klarinett som en tok och alla dansade, det var.. ehh..) och en tolvmannaband iklädda endast kalsonger i duschen nedhällda med skumpa. då kände vi att det var dags att gå. ehe. men. vad gjorde man utan såna minnen alltså.

puss, ses i skolan.

The ghost you draw on my back

vaknade av spöken
somnade om
drömde om grekland

jobbade i NK-källaren, fick finaste komplimangen som inte var menad men ändå, någonsin, tror jag

ni vet, huvudvärken
hur det spänner
under huden

är hemma nu, hade inte råd med mjölk, nähä, har tänt alla mina ljus, sitter i soffan under filtar med antony and the johnssons och datorn i knät, julgransbelysningen är tänd, i en rostig kanna har jag vissna rosor med förvridna nickande kronor
här står allting still
här står allting still, utom jag

det här är bara början, det här är bara en början på vad som kommer sen


inlämning imorgon och jag är inte den som skriver lyrik men försöka går ju
jag är så förbannat osvår ska ni veta


måndagen kommer alltid som en lättnad
imorgon firar jag en månad och fyra dagar i klassen

Stroke

så somnar vi om i mjuka sängar, vrider skulderbladen ryggraden in mot en natt som alltid är så förbannat obarmhärtigt nyss, som blickarna över köksbordet i en lägenhet i kanske april
vi säger ingenting men jag ser att du ser och du ser att jag ser att du ser
vi säger ingenting
så, en sommar senare
allting som grott
möglat, i alla vråer och hörn


så somnar vi i mjuka sängar
så vaknar vi i mjuka sängar
och nyckel som aldrig aldrig aldrig


mjuka sängar, rena lakan, vita skuggor
men likförbannat, att nyckel aldrig
passar i
låset

Elegi

så förbannat kroniskt ironiskt lyckligolycklig hela jävla tiden, jävla jävla psykotiska skitunge
aaah
jaja
jaja


ikväll önskar jag att jag hade lite mer damien rice, lite mindre feist, lite mer anthony and the johnssons och lite mindre skebokvarnsvägen om ni förstår


på måndag är det lyrikinlämning och i alla mina texter förekommer
a) fåglar och alla dess omskrivningar och synonymer; fjädrar näbbar klor vingar sparvar skator koltrastar
b) bröstkorgar och alla dess omskrivningar och synonymer; revben (kom bara på den, ehe)
c) och gärna och ofta ett eller flera av dessa fenomen; löv mossa sköten hål och meningen "att resa sig och gå"

vilket sägen en del om min poesi (dvs menlös) och kanske mer om mig (dvs förbannat enkelspårig)



en elektrisk elegi för allt vi redan glömt
osv

Birdgirl

jag tror att detta är någon slags kris ändå
tror att jag inte ser det nu men om ett par månader kommer jag att förstå det
logiken säger det


det gör inte ont när man inte tänker, och tänker gör man inte när man
1. sitter och stirrar framför a) datorn, b) tvn, c) tomma luften
2. är full
3. företar sig helt onödiga saker, som att gå till tvättstugan och försöka tvätta tvätten som knappt finns eftersom jag gjorde detsamma i förrgår och dagen före den, medan mer nödvändiga sker, t.ex. disken, ligger helt orörd sedan en vecka
4. sitter och stirrar, är full, skriver, hulkar spyr

vilket inte var helt sant men ändå med smärtsamt vag censur


5. ringer vänner, oggar i timmar, kan inte fokusera på annat, är en hemsk vän, kan inte lyssna, allting som bara går runt

vilket inte heller är helt sant för då tänker man ju men då slår banorna knut på sig själva utanför munnen istället för i min skalle, och det är bättre


mina pengar är slut, har inte fått csn på två månader (vilket är lustigt eftersom det är september)


det är två år vi pratar om, jag kan inte kasta det så lätt
vilket inte betyder att du har större värde för det
men att jag sitter här, stirrar, gör ingenting

Birdgirl

jag undrar hur gammal jag är, och om det här tänkte sluta nångång

jag tackar alla gudar för mitt risiga minne, annars hade jag haft ditt nummer i fingrarna och slagit slagit slagit nätter som dessa (dvs alla)


sådär, nu är du jävligt nöjd vet jag, skratta då, detta är precis vad du ville ha, när allt är över kommer du också erkänna att du faktiskt är människa men än så länge är det din uppgift med kalla ögon, detta, att inte förstå eller se eller bara inte reagera

men nu vet du, skratta då

Hittade du något vackert

jag som skulle skriva ikväll


munnar är bara hål
hud är skal
allting, hormoner, reaktioner, naturliga processer
allting, i samma mönster, räta vinklar, inga överraskningar, alla är vi människor, alla är vi maskiner


munnar är bara hål
allting är snö tjära trasiga sköten



till dig:

love, love is a verb
love is a doing word

you're stumbling in the dark

du kommer förstå, sen

en månad sen idag men inte ägnar du en tanke nej

Still

parachutes, som nån jävla fallskärm då eller?
nån jävla hälförstärkning
eller andra chans
nej fyfan
i verkliga livet väver man sina egna segel vännen


"man blir förälskad i människor som väcker någonting i en till liv" (skriver fagerholm i den amerikanska flickan)
alltså
det är kärleken, det är den som förändrar, den riktiga
det är ingenting som fyller upp ens ego, ingenting som klappar en på huvudet, ingenting som tröstar när det är mörkt
alltså
det är kärleken som behöver tröstas
alltså
det är kärleken, den riktiga, som gör att vi behöver tröst
ingenting bekvämt, lagom, förnöjsamt med den
ingenting av det du trodde din jävla idiot
din jävla jävla idiot

jag undrar verkligen hur det känns, det här, att jag säger att
du vet inte vad kärlek är
och du vet att jag har rätt
alltså
att du inte vet vad det handlar om för du har aldrig sett den
och det var väl där nånstans jag fattade att det är så det är, den som är på riktigt, den är förbannat sällsynt, att det är någonting man håller fast vid, oavsett avstånd och hav och förbannade ryanair för trehundrade gången i år
alltså
att det inte ens är alla som hittar den
trodde att vi skulle göra det bara vi Pratade Ut (trodde du med din sucker) och FÖRSÖKTE
man skulle kunna FÖRSÖKA med dig hundra miljoner gånger om utan resultat för du är djup som en jävla kapsyl eller typ ett skivomslag och DET ÄR INTE JAG
det finns grejer som jag absolut inte är som folk säkert annars uppskattar, jag är förbannat jobbig och envis och arrogant och okvinnlig och tjurskallig och sitter fan inte i nåns knä, det är bara förbannat puckade brudar som sitter i nåns knä
så det handlar inte om att jag tycker mig förmer än dig, det är inte så alls, men just på den punkten, fan, du kan ju inte påstå annat
att jag har nivåer du inte har, punkt

men det var ju inte det här det skulle handla om
blir det inte så ofta
jo

men i alla fall så

går jag runt som ett jävla fån med världens största fånleende mitt i ansiktet
alltså
förbannat förbannat lycklig, ibland lite kluven eller ensam, men över lag, alltså, lycka är inget tillfälle, ju
för i såna fall skulle det här vara det värsta tänkbara
jag kan vara förbannat ledsen och arg och lämnad och heartbroken men lyckan sitter ju inte där, ni vet
tror att det är något som gäller om kanske inte för hela livet så ändå merparten av det
antingen så är man det eller så är man det inte
punkt


skulle skriva nåt förbannat poetiskt
jaja


I drew a line
I drew a line for you

som i jag ritade en linje?
ritade en linje för dig?
drog en lina för dig?
fandå


kuriosa:
alla mina ex blir äckliga knarkare
häpp!

2008

önskelista:
- stringhylla
- burberrytrenchcoat
- en man i burberrytrenchcoat


tack puss hej

Times like these

klockan är snart två, kollar på idolrepriser på tv (man kan vrida den så man kan ligga i sängen och kolla, hah), jag har inte klivit upp ur sängen än och ska nog inte göra det heller, eller så gör jag det och släpar mig från min soffa till micas och sen till moas och äter upp den fantastiska tårtan frida bakade till igår
livet är fullt av svåra svåra val
hm hm


kom hem kanske fem tror jag, det var kul, minns inte när jag druckit öl i glasglas (motsatsen till plast-)
jaja
jaja

jag och frida sitter med pommfritt (jadetärsådetstavas) och dip och oggar över allt som livet är, klockan är fyra på macdonalds och det har sin charm också, ju


sinnessjuka är att jag längtar till måndagen och alla måndagar, jag älskar min skola, min klass, att skriva igen för hallå märker ni att jag gör det igen hallå märker ni det
det var så länge sen men nu händer det nu är allting som rullar, igen
är som en kork eller ett lock eller två ton betong som lyfts och det som kommer bara kommer kommer kommer och det slutar aldrig


a road that drives away
and follows you back home

I know a place west of her

det här är ju inte så kul nej
det är det ju inte inte inte nej nej


hur man än vrider och vänder så är det vad det handlar om, att jag med alla telefonsamtal och onsdagsmys och soffskedar och världens sötaste klass bara är så fruktansvärt heartbroken på alla håll och kanter
försöker och försöker men det är ingenting man bara kan resa sig och gå ifrån, märker jag
trodde väl kanske det, särskilt efter att sett ut som det ändå gjort
men man lär sig, väl



älskade oktober är snart här och allt med den, att denna månad alltid är så här, historierna är desamma, det är bara namnen som ändras, raderas för att skriva om
men älskade, om en månad eller två eller ett år från nu, då springer rosor ur alla sprickor
ja; det skall springa rosor, ur alla sprickor
ni vet, att en maskros ett grässtrå eller ett enda frö spräcker asfalten, ni vet
är detta ett frö sår jag det nu och låter det växa
nu låter jag det växa
nu skall det springa rosor, ur alla sprickor
dina och mina
ur porer sköten och öppna munnar
allting är rosor
allting är hål
gjorda för att fyllas


så många hål i mig som jag fyllt med dig, av substans av något slag trodde jag men vad finns nu utom luft tunnare än min egen, nu är det kanske dags att slänga din tandborste i papperskorgen, jag tror det

två fel blir inte mer rätt, två utan riktning hittar inte mer hem
men skillnaden är att du är nöjd (som alltid) medan jag fortfarande letar
att jag faktiskt försöker fylla de sprickor jag har