Söndag

vissa scener är mer än andra
så;
gulnande löven som böjer sina tak över oss och himlen med stjärnor (klara, tydliga) och det är så tyst och det är så svart och vi ligger på rygg på en gigantisk jävla studsmatta och det är så förbannat förbannat fint med livet


och då spelar väl händer mindre roll
då spelar väl allt det där mindre roll
med händer hud och hår
det kan inte mäta sig, så det spelar ingen roll

som man överraskar sig själv ibland



för första gången tror jag att jag faktiskt har hittat någonting som passar, en form som inte skär in, skor som inte klämmer åt
att stå på egna ben men luta sig mot andra


den här veckan har jag mycket att tänka på, fick telefonsamtal som förändrar och inte i den riktning jag trodde men, som alltid, hur man överraskar sig själv, ibland
ska skriva ner allting sen för det slår och slår men nu ska jag sova, först


det finns en kärlek som bara växer och växer och väller över alla kanter