Liverpool

sen jag började skrivarklass igen har behovet av att ogga loss här gått från minst en timme om dagen till nästan ingenting alls
alltså;
det kliar inte längre
ingenting som slår längre


och efter en månad bara, jag har så svårt att de mig i andra sammanhang än just detta
förstår inte hur man ska kunna sköta ett normalt liv med denna jävla cirkus under huden de timmar man inte sitter med jävla penna och papper eller datorknapper
men nu är det bra, i alla fall


rent allmänt är det bra
imorgon ska jag träffa erik, det känns inte ens dumt, det känns inte så mycket alls, så ni vet
så ni vet, som tack för alla nätter och dagar och telefonsamtal och meterlånga texter;
det är bra nu, så ni vet

sover inte ens ensam, så ni vet



mer än så säger jag inte
om två veckor är jag på väg till england
puss