måndag 23 november 2009

Alla små stjärnor

jag önskar någon visste hur förbannat jag slitit det här året
hur jag kommit hem och grinat efter träningar och inte kunnat sova och inte kunnat äta och bara hatat mig själv för jag en gång sa ja till det här jävla uppdraget
och hur jag älskat och saknat och känt en sån enorm tacksamhet mot mig själv som gav mig chansen till detta
och hur det ibland gnistrar till mellan människor, två planeter miljoner mil från varandra som en enda sekund når mellan världsrymden och hittar till en och samma sekund och ögonblick
hur de kan gråta mot ens axel
och hur jag också gjort det

jag har varit så stolt
och jag har varit så trött

jag har varit så förbannat jävla lycklig

jag förstår fortfarande inte hur jag fick den här chansen
men den personen måste jag hinna tacka innan jag dör

det har varit fantastiskt
och det har varit hemskt
och jag har skrattat och jag har gråtit
på senare tid, mer av det senare
och till slut är det tid att säga nej


jag vill spara all den kärlek jag samlat under detta år
resten kommer snart vara glömt
vi är människor, vi går vidare
lite äldre, mycket klokare.

puss