Postcard

idag skedde ett under!
dvs
min arbetsdag var rolig och solig och kort och jättefin
tacktack


i övrigt vill jag bara säga att jag inom den närmsta tiden inte bör skriva så mycket
eller ingenting alls, faktiskt
anledningen till det är att allting är upp och ned
jo, så är det faktiskt
det här är ett sånt där tillfälle i livet man ser tillbaka på sedan och inser att livsavgörande beslut togs under denna unga och dumma tid i ens unga och dumma skalle
därför bör detta inte sättas i skrift
för det man skriver är sant
och ingenting ingenting av detta
har någonsin varit sant



det är onsdag
kanske vrids nyckeln om tre inatt
annars kommer jag vakna upp med honom en gång till
och sen åker han ifrån mig och jag vill inte vara sån men jag känner mig som en platt liten mygga i någons förbannade träskor

jag skulle vilja lägga upp bilder från köpenhamn, men dels så har jag inga batterier till kameran och dels så är ju saker inte på riktigt längre om man säger dem högt
ni vet?


idag är min skola slut
jag hade skrivit ett brev till mig själv som var så fint, om att man måste ha tilltro till att allting blir precis som det är menat att vara, till slut
att man måste ha tålamod
men att det blir så
att man blir lycklig

och sen skrev jag
"och jag vet att det är sant, och det ska jag idag fira med någon jag tycker om"
så det ska jag göra!


imorgon åker vi till landet
sedan börjar jag jobba och det ligger en tröst i det
sedan är det lördag igen och han åker ifrån mig
och det ligger en tröst i det också

sedan går det sex veckor
sedan köper jag en enkelbiljett till sicilien (hur förunnad är man inte om man kan göra det!)
och det om något är ju en tröst


annars vet jag inte vad jag känner om saker
eller det vet jag precis
eller i alla fall
så inser man saker om andra människor, lär känna dem i situationer som dessa
och det ska man vara tacksam över, det också
och ibland undrar man
var det inte mer än så här?
och ibland inser man att
nej, det var det inte

så livet är livet och det borde ju inte vara en överraskning

Sparven när hon sjunger

jag ska inte säga någonting, som vanligt
det är jag som inte säger någonting och istället håller käften och låter folk trampa rakt över en som en platt jävla padda som ligger överkörd och osar på asfalten
kul
kul att vara sån


men om man själv inte inser sitt eget värde,
vem fan ska göra det då?

så, nejtack
bara det: nejtack
ringer inga telefonsamtal, drar inte upp något bråk, tänker inte ägna någonting en endaste tanke
men:
Nej
Tack

och mer var det inte med det!


Men!
jag har för första gången i mitt liv fiskat upp en abborre
och en till! på samma dag!
det finns inga bildbevis tyvärr (för att den som ägde kameran inte skulle känna sig besegrad i fiskekampen..)

vi tog bussen ut en vardag och gömde oss i syrénbuskarna tills det blev torsdag och jag hade jätteviktigaste handbollen (somvanligt) och vi fick ta oss samma snigelväg hem igen. men det var fantastiskt och jag ska bo i en hydda i skogen när jag blir stor. helst (eller mest!) med samma karl tack.

och på måndag åker vi till köpenhamn!