vissa scener är mer än andra
så;
gulnande löven som böjer sina tak över oss och himlen med stjärnor (klara, tydliga) och det är så tyst och det är så svart och vi ligger på rygg på en gigantisk jävla studsmatta och det är så förbannat förbannat fint med livet
och då spelar väl händer mindre roll
då spelar väl allt det där mindre roll
med händer hud och hår
det kan inte mäta sig, så det spelar ingen roll
som man överraskar sig själv ibland
för första gången tror jag att jag faktiskt har hittat någonting som passar, en form som inte skär in, skor som inte klämmer åt
att stå på egna ben men luta sig mot andra
den här veckan har jag mycket att tänka på, fick telefonsamtal som förändrar och inte i den riktning jag trodde men, som alltid, hur man överraskar sig själv, ibland
ska skriva ner allting sen för det slår och slår men nu ska jag sova, först
det finns en kärlek som bara växer och växer och väller över alla kanter
söndag 12 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag vet, jag gillar den bilden väldigt mycket (: du har väl sett bilderna på facebook? krya på dig, saknade dig i skolan i dag.
Skicka en kommentar