24 december

vaknar i bäddsoffan kramandes min gosedjursanka av att mamma skrålar med i peter jöbacks julskiva
och det är precis som det ska vara


som en uppenbarelse kom leopardtröjan från whyred och räddade både julfesten och nyåret och jag skyndade med julröda kinder hem till västermalmsgallerian för att köpa. sprang på värsta rean och kommer till kassan med famnen FULL av kläder. killen fick pressa för att få ned dem i påsen. men för 1500 spänn fick jag min leopardtröja, svarta chinos med hög midja som är svinsnygga, en kavaj och en kofta. galet. sen klippte jag mitt stackars barr hos en tjej som gafflade om hur mycket hon hatade släkten hon snart var tvungen att hänga med hela julen bara för sakens skull. kom så hem vid ett, till en lägenhet full av skräniga julgardiner och hemgjorda tomtar där mamma pysslar och pappa löser korsord och jöback gormar på som vanligt ur högtalarna. och känner bara fyfan vad skönt. fyfan vad skönt.

så det är så våra jular är. jag har inga syskon, vi har ingen släkt som vi umgås särskilt med utom kusin men hon är ju mer familjemedlem än släkt och henne med familj sparar vi till annandagen. så vi sitter här och smuttar glögg och löser korsord och läser bok.
hittade morfars bok Svenska Dikter där han pillat in bokmärken som legat orörda så länge han varit död (15 år?). slår upp "Visst gör det ont". det kändes i hela kroppen. lilla morfar alltså, med gruvarbetarryggen så rak och slog bakåtvolter på sin sjuttioårsdag. men dog gjorde han ju också. boye alltså.

den här dagen är verkligen finast.
det är ju jävligt indie att dissa julen men då är jag hellre tönt.
puss.