Musiken

jag tänkte skriva någonting seriöst men mindes sen vad jag drömt och det får väl sätta nivån;
först var jag ute och joggade med linn, olof och emma från klassen på nån medelhavsstrand
sen var jag ute och reste med linda, frida, mica, moa och johanna och jag blev sjuk så jag skulle opereras på ett sjukhus och där det var en enormt tjock man som klämde mitt öra mellan sina valkar på magen
ehe


men i tisdags gick ju bra och jag vann och det var kul och söta söta lilla klassen som är med varje gång och till och med lotta var ju där och vad skulle jag göra utan er
så nu är det final imorgon, mina dikter (tre!!) är inte klara än så jag blir nog kvar här ett tag
det är så jälva kul men läskigt och hjälp men det kommer nog gå bra
jag ska fanemig till andra omgången i alla fall, taktiken är klar sedan länge; välstruken, välkammad och töntsöt som en fjortonåring som kör över er i 250 kilometer i timmen när jag öppnar käften


på tisdag är det vårt juluppspel, känner mig som en mellanstadieunge inför teateruppvisning men förstår inte varför det ska vara så förbannat svårt när jag redan lyckats spilla hjärtat öppet för typ 100 personer på rabarber
men som sagt, en känslomässig avrättning och dessutom offentlig
är väl inte det man önskar sig i julklapp


och på tal om julklapp ska en tid på swahili bobs bli min bästa, och mitt nyårslöfte är att till sommaren, då ska mina armar blomma, de också


torsdagsölen blev till fredagsspriten
nu måste jag skriva och det känna okej, jag har någon slags rutin, jag vet någonstans vad jag håller på med, kanske för första gången
och igår spelade jag handboll för första gången på tre månader och jag undrar vart jag slösat alla kvällar utom där, allting känns så meningslöst och uppblåst och överskattat när det bästa som finns är att springa runt i solkig t-shirt och jaga en jävla boll