hej jobbhelg
som jag hatar två veckor i förväg men som ändå är helt okej när man väl är mitt uppe i den
hm hm


igår var micaela här, vi peppade för paolo roberto och stockholmsnatt och började nästan gråta när vi fattade att det inte är en långfilm utan typ en fyrtiominuters muppgrej. men innan dess var det kul.
sen gjorde vi musikvideo och mina grannar älskar nog oss lika mycket som jag gör, det började städat men sen blev det som det blev. mica hackade min facebook och la ut resultatet. vi hade en helkväll med east17 innan vi somnade skavfötters. kollade knight rider innan jag trillade till jobbet, kom hem till en söt lapp och en present mitt på golvet. fint.


dagens på jobbet är när min chef kommer ut från kontoret och ropar hejdå. under armen har han en enorm guldglittrig trumma. ja, fråga inte mig. jaja.

imorgon är det julmys hos linda, jag har läst trettio sidor i blindheten som jag bara somnar av och livet är okej men lite kort


tjejerna spelar steg tre i SM den här helgen men jag hade inte råd att ta ledigt för att följa med. vet inte vad jag ska säga om dem länge, förut var det ju lätt; 98:orna var mina små, eller mina småtjejer, eller mina minsta. vad ska jag säga nu? mina pubertala, tuggummituggande sextonåringar? de har i alla fall vunnit en match och är närmre steg fyra av fem än vi någonsin var. det känns fint, och sorgligt. jag saknar oss, fortfarande. åsa kommer att spela med mig till våren. det är fint.


ikväll är jag inte ute, jag är inte full, jag är inte glad men inte det motsatta heller. jag ska skriva någonting till tisdagen och sen ska jag sova, i tio timmar minst. puss.