Undergångssång

klockan är 03.13, jag sitter i min säng med en skål müsli och datorn i knän
finns för mycket att skriva för att sova eller så handlar det om annan vakenhet men vad gör det
det gör inte att minuterna passerar snabbare, eller sömnen närmre
tvärt om säkert kanske ja

jag försöker skriva till tisdag och ger en tattig respons
det här är inte min vecka, på vissa vis


och på vissa vis är det väl det men det är också förbannat läskigt, skulle testa att släppa lite på alla murar som är så förbannat höga men då blir det ju också ofta som det blir
och jag som alltid varit den som sagt (skrivit) att det ena är en förutsättning för det andra, att såra för att kunna älska och att älska intill gränsen för vanvett tills det vänder men att det ändå alltid är värt det
mer än så, själva syftet till och med

men så är ju klockan snart halv fyra, min müsli är slut och ömma hjärtan är väl det bästa bränslet ändå