jag vaknar klockan kvart i fem och jag har inget täcke och vinden drar från fönstret och jag fryser
men mellan persiennernas ränder är allting i soluppgång och guld och jag önskar att jag ska minnas den sekunden
jag ska minnas den sekunden
och sekunden efter, när jag somnar om mellan blå lakan i en sömn utan dröm men med händer
den skulle jag också vilja behålla
om det nu funderar så?
det fungerar så
sen går dagen och kommer inte tillbaka
allting går, och kommer aldrig någonsin tillbaka
och för ett halvår sedan grät jag vid denna tanke
och nu står jag här och är ensam på riktigt men jag är stark och jag klarar det
och det är jag och ingen annan och jag klarar det
jag är här för en anledning
och just nu är det jag som är tränare för våra fantatiska damjuniorer
och jag ska vara stark och stolt och fixa det här
jag ska kliva ur skuggan och växa
ja
nu gör jag det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar