En kväll som den här

det är ett under att jag tog mig ur sängen idag

axlarna, underarmarna, magmusklerna, baksida lår och vader har dragit ihop sig till hårda, arga gummiband och det pirrar som sekunderna innan kramp i hela kroppen
insidan av fötterna är täckt av vattenblåsor
allting är rött, svullet, gör ont
och det är så förbannat skönt


så skönt att komma till hallen igen, så skönt att känna dofterna av svett, gummi, handbollsklister, tigerbalsam
så skönt att känna igen ljuden som ekar, så skönt med människor som vet vem man är, även om man inte känner varandra så vet man att här finns människor som ser mig, som vet vem jag är och vad jag gör

så skönt att slippa friskis och svettis, så skönt att slippa tanter i trikåer och hurtiga ledare som hoppar och skuttar och så skönt att slippa koreorgrafi, aerobics, att stå som en tönt och hoppa på stället och styrkeövningar anpassade för min lilla farmor
så skönt med skivtång
så skönt med vikter som får det att svarta för ögonen när man inte orkar mer
så skönt med kramp

så skönt med en ny säsong
så skönt att få vara handbollsspelare igen
så skönt att slippa gymkort, så skönt att slippa träningslinne i gälla färger


jag hatar motion, det är fan det värsta jag vet
jag hatar gå ned i vikt, jag hatar äta grönsaker, jag hatar prat om midjemått och fast rumpa och lår som är för tjocka
för seriöst
VEM FAN BRYR SIG
vem fan bryr sig om dina jävla midjemått
eller mina jävla midjemått också, för den delen med

nej, jag älskar elitidrott
jag älskar att prestera
jag älskar att lyfta tungt, springa snabbt, vinna mest
och så länge jag gör det så
vem fan bryr sig om tjocka lår, vem fan bryr sig så länge man vinner
eller i alla fall, så länge man försöker