jag skulle skriva någonting
jag skulle skriva någonting, om vad som verkligen betyder


att jag kan kliva ut på planen med tolv spelare, måste vara den yngsta tränaren i elitserien någonsin, att jag kan göra mitt jobb, att jag kan göra det bra
att vi är så nära att vinna den första matchen för säsongen, den första vinsten på fyra månader men faller igenom de tre sista minutera, som ganska många gånger förr
men tanken ändå, att det hade kunnat vara jag som fått vara med och dela det, det känns som ett bevis på någonting

att till och med en kvinna från polisen (handbollsklubben, inte.. polisen.. nivet. jaja.) som sitter på läktaren kommer fram till mig efter matchen och tackar för att jag coachar så bra
vilket är helt sant och jag skämtar inte ens


det finns så många som säger att man är dum som gör det, att det finns bättre saker att göra tidiga helgmorgnar och sena vardagskvällar fem gånger i veckan
"du får ju inte ens betalt"
då vet ni fan inte vad det är som är "att få betalt"
då har ni aldrig sett hur det kan gnistra till i ögonen på de kaxiga femtonåringarna när man berömmer dem, klappar om dem efter match, plåstrar om deras småsår
när man verkligen når en annan människa, under alla skal, för en tiondels sekund, det som gnistrar till i ögonen, då
det har ni inte sett och därför förstår ni inte varför det är värt det
men jag vet