what can i do, i am losing you

detta är ett seriöst inlägg
ogga mindre, vara mer seriös
det ska bli min grej




det är måndag, det är inlämning och här sitter jag och skriver ingenting
av olika anledningar, vissa mindre än andra



det har varit helg
jag har druckit rödvin mitt på dagen och fnittrat sönder på fin italiensk resturang
hittat ett dansgolv och akvarium i ett
gått hem ensam och tyckt att livet varit helt okej

sen har jag vaknat, åkt till lidingö, haft elitseriematch och varit ett mål ifrån poäng (igen). jag har lindat stukad fot och nypt någon i kinden. skrattat. och varit tyst.
sen har jag somnat i mjuka sängar.
och vaknat upp igen, lagat mat med mica, ätit cheesecake i soffan, kollat på melodifestivalen, american pie och kulturella program till klockan tre på natten. har pratat om det som ingen annan förstår, det där om tvåsamheten osv. som en påminnelse har vi alltid varandra.
detta är min påminnelse om att
Aldrig Mer.

så.
vaknade upp igen, ensam, och det var okej. lite tråkigt men okej. jobbade. och det var okej.
demonstrerade inte, skrek inte, käkade inte ens lite godis för att fira.
8 mars har alltid varit min finaste dag, jag förstår bara inte att ingen annan verkar veta om det?

småroligtmenganskatragiskt:
internationella kvinnodagen firas på NK genom födelsedagskalas för att barbie fyller 50
hur ironiskt är inte det
egentligen?
min arbetsplats är
som den är
livet, världen, människorna
till och med jag
är ju
som vi är



OCH
VÄRT ATT SÄGAS
är att jag var på debaser i onsdags i sällskap av nico och frida såg metronomy
och det var det tjusigaste jag sett på en scen på mkt länge
de var synkroniserade och självlysande och fantastiska
http://www.youtube.com/watch?v=sAOkZPJBPfs&feature=related



jag borde klä på mig
borde åka hem till fridhemsplan och hämta grejer och sen åka tillbaka, jag är numera bosatt i hornstull för här känner man sig inte ensam (även om man är det)



jag vet inte om man kan söka hjälp för sin fysiska träningsångest
alltså
jag skulle väldigt gärna vara ett slapparsle som bara tittade på tv hela tiden
men jag mår bara så fantastiskt dåligt
typ;
förra veckan tränade jag två gånger vilket ändå betyder två löppass och två hallpass, så det blir ju en fyra timmar i alla fall. inte mycket men borde väl vara nog så att en människokropp ska kunna fungera normalt i alla fall.
eller inte.
nu sitter jag här och har två miljoner myror under huden, vaderna drar och spänner och det känns som att de ska krampa när som helst, jag kan inte sitta still och hela kroppen bara skakar inifrån. enda sättet att hitta någotsånär lugn är att springa en timme eller två minst varannan dag. är det verkligen normalt?
jag ska amputera min kropp.
hejdå.