alltså insikter som nåt jävla vattenfall eller typ ett badkar i skallen
mitt under textsamtalet, det här med teoriserandet (tack emma) och det känns sjukt skönt, nu vet jag hur det är och varför och vem och vad och
det hade jag inte väntat mig, alltså
men visst släpper man dem aldrig, de soom var först, och säkert sitter jag här om trettio år också och inser att sådana här saker uppkommer av en anledning, och att den anledningen är dig
och det är helt okej
torsdagkväll utan klassen gör mig sjukt förvirrad och jag borde sova, ensam
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hej nathalie, oj.. vad bra det känns om min text eller ngt jag sa gjorde det möjligt för dig att komma till insikt m något, om det är det du menar?
kram emma
Skicka en kommentar