Det öser verkligen ned snö och flingorna är stora som lappvantar (som mamma säger), jag har lekt med Kalle och blivit bjuden på lunch och finfika av hans mamma som är min kusin osv osv. Jag handlar två kassar mjöl och ska bara limpor så mitt kök väller över. Jag ska gå ned till biblioteket och skriva lite och sen läsa lite och gå till gymmet och sen ska jag sova. Och jag ska tänka på vilka fantastiska människor det finns och hur jag ömsom önskar att jag passade in i mönstret, ömsom är tacksam för att jag ställer mig utanför det. Men jag vet inte hur man hanterar människor som alltid ställer upp. För jag själv gör aldrig det. Vet inte hur man hanterar ett hjärta som bara ger mer för till slut säger mitt stopp.
Eller så
jag vet inte.
Men igår grät jag lite i soffan som en annan tönt men det kändes i alla fall bättre. På min att göra-lista är att inte förtränga saker och sysselsätta mig med annat utan att faktiskt göra just det; ligga i soffan och gråta lite är det behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar