Nordic light

Åh, vad gör jag egentligen. Och hur ofta undrar jag inte det.

Jag måste hitta ett fokus.
Solprommenad över Västerbron en måndagsmorgon hittar jag fokus.

Och jag förstår varför pusselbitarna aldrig passat. Varför de aldrig heller kommer att göra det, så länge jag håller käften och låtsas. Så:
1. Sluta låtsas.
2. Sluta hålla käften.

Jag tänker mig det som ett mentalt slagsmål utan slut. Det är så jag vill leva. Det är så man måste leva.


Det som är nu är nya köket, hemmafrukänslor, textdistans och hundprommenader (!!). Hur mycket mer kan man önska. Att det var min hund, kanske. Jag kom in på Komvux och kommer kunna läsa på universitet i höst vilket känns sjukt och jag vill fira med muffins. Jag har sökt till Göteborg. Detta gör mig modig men kanske inte eftertänksam. Men självsäker, javisst. Klart som fan att de ringer.

Öhm.

Imorgon går vi till Skansen med klassen! Halva terminen har gått och jag kommer sakna dem sen för det här året har varit bra bra bra och än är det mer kvar.

Jag nöjer mig med det. Puss.