31 december

det är den sista dagen nu
på fler sätt än ett

så man måste bygga
så man måste bygga om
och sen om och sen om


trodde att man kunde bygga klart, någon gång, bli vuxen
det är inte så
har vetat det så länge men ändå, inte vetat
inte vetat, ändå inte
har hållt för alla öron och ögon och bara sagt

nej det här stämmer inte



men det är så:
nej
det är stämmer inte


jag är 23 år gammal. det är en himla massa år. det är väldigt många år.
det är såpass många, att jag har rätten att leva mitt liv som jag vill.
med de människor jag vill
och jag har också rätten
att välja bort människor
som inte vill mig väl

det är inte bara en rätt, det är ett måste
jag måste det
måste leta vidare
måste orka nu


för så många år jag inte orkat
för så många gånger jag hållt för hårt
i det som egentligen, kanske var det som gjorde ont
från början?
det är slut nu, det är slut


man kan inte bränna i båda ändar
man kan inte göra det för någon annans skull



för ett år sedan, jag hade aldrig anat
har aldrig varit så ensam som nu

men har, kanske för första gången
det som är viktigt
på riktigt


och vetskapen, om att resten
det måste man lämna kvar


det gör ju så ont och man är ju så ensam, emellanåt
men det är så det måste vara
intalar jag mig
det är så man måste göra



hur ska man bli vuxen
hur ska jag bli vuxen
när allt som trycker ned
håller sig fast
ELLER
när JAG
HÅLLER FAST
ALLT SOM TRYCKER NED


det är alltid jag
det är alltid du
jag väljer själv
det är mitt val
jag har valt detta, i begynnelsen valde jag detta
och därför, kan jag välja bort



jag ska alltid minnas en man
och han sa till mig att det finns blommor under stubbar som saknar vatten
som frågar varför man aldrig får blomma
och så tar man steget ut
man måste ta steget ut


för att blomma, för att någonsin kunna göra det






man klipper och klipper i sig själv för att passa in
men man gör det aldrig