En annan sång om en annan gång

det finns pojkar som somnar och sen sover de i tre dygn ensamma i sin säng med persiennerna neddragna innan någon finner dem där
hur många gånger har de sagt e-ordet?

men det finns inget e
det finns bara vita pulver

och det här är en sång om en helt annan gång
när du vaknar igen för att dra upp dina persienner
och inte ligger kvar där nu, efter tre år och fortfarande sover i den kalla tunga oktoberjorden


hur låter den inte
när det landar mot kistans stängda lock
hur ekar det inte
inifrån?

det finns så många pojkar som dör
de dör och sover sen i den kalla tunga oktoberjorden
och allting är vita pulver
och allting är vita kapslar och vita piller

hur kalla är dina händer nu?
finns de kvar? din hud?
någonting, alls?

önskar att marken var en gräns, som när man sjunker under havsytan som en suck
och allting blir svart och susande som vore man upplöst och en del av rymden
så att det som fanns inunder jordytan upphörde att finnas
som ljudvågen innan den passerar ett membran
var finns ljudet då?

ingenstans, säger du.
ingenstans.