lördag 24 maj 2008

Stenar lärde mig

det är ett underligt liv det här


sitter i soffan med datorn i knät, klockan är över sju och det är fortfarande sommar, från mitt fönster ser man över de svarta taken; den blå himlen, kvällssol som är varm som kvällssol är
träd finns det med i min utsikt från fjärde våningen

lyssnar på josh ritter, min damienskiva är sönderspelad och bara hackar
jag fyller år om tre månader minus tre dagar, nu vet ni vad jag önskar mig


jag har köpt ett överkast med blommor, en randig tröja och en prenumeration på en tidning
växer upp, så det knakar
men disken står kvar


obligatoriska soppmiddagen här igår, lägenheten luktar lite sött och lite mysigt av vattenpipa
dricker te med avklädda fötter och tar den sista kakan, möter snart erik och alla och skedar i en soffa och äter godis
tror inte det var det här livet jag önskade mig, nånsin, men det är det finaste jag har

saknar tuva så det gör ont men förmår mig inte att ringa


det ligger ingen idé i att läsa det här men om ett år ångrar jag dagar som saknar ord, så är det alltid
för min egen skull, ska läsa och se mig själv som
ung

ska finna slutsatsen att
jag vuxit mer

och det är bra


allting lugnar ned sig nu, säkert för en vecka men det är okej, jobbet är fint och lägenheten är fin (men odiskad) och vännerna är finast och om tre veckor kör jag grönan
förvånades för en vecka sen över hur jag faktiskt längtade
mor min hörde om en sjukdom som faktiskt finns, grönafeber kallar de den och hur man än säger nej så hamnar man där till slut
men på ett bra sätt, för mig
det finns så jävla mycket kärlek där
det finns så jävla mycket kärlek där som är min



i veckan kom brevet från jakan och det är ju inget skämt, när jag tänker på det är jag så lycklig att jag nästan börjar grina (igen)
jag är fantastiskt lycklig nästan jämt faktiskt


mötte en med samma namn som sa att jag aldrig behöver vara olycklig igen, inte så som då i alla fall och det räddade


att skriva så här, det är som att vrida på en jävla kran som bara fortsätter och fortsätter som ett vatten som aldrig tar slut och allt svämmar över men för mig, på ett bra sätt

Inga kommentarer: