jag skulle vänta på dig

ibland undrar jag lite om mig själv, eller inte ens så ibland och inte heller så lite


jag vet inte ens vad jag ska skriva, vilka bitar jag ska välja
den om disken som inte diskas, eller om samtalen ingen annan får veta om, eller om andra saker

om flygbiljetter, telefonräkningar eller datum (ett år sen, från båda håll)
om andra saker, hud som är varm och fingrar i håret och allt det där andra, som man typ tror man ska ha, som är så jävla perfekt att det typ kanske egentligen ger en kväljningar
men man vet ju inte
bara tryggheten i andra människor, vad man ger för den, egentligen
men jag vet inte, jag vet inte
jag tror jag ska prata mindre och skriva mer
eller göra mindre och skriva mer
eller diska
eller sova
eller sluta lukta svett


nu arbetar jag fyra dagar till på kyrkogården, när jag kom dit låg frosten och tjälen och de tunga himlarna över marken, nu är det sommar och fantastiskt mycket kärlek
det betyder också att det var tre månader sedan jag såg ola sist, sen vi gjorde slut och hans väska plötsligt försvann ur sitt hörn
nu finns det fåglar och träd som fäller sina blomster som snö
nu finns tvillingflickor begravda hand i hand, den ena två dagar gammal, den andra en vecka mer
nu finns tjugotreåriga david som tog livet av sig, jag har en känsla av att han hängde sig, hans ljus som alltid brinner
så finns jag som rensar deras ogräs, vattnar, gräver gropar, dricker kaffe, klappar deras gravstenar
vet inte vad skillnaden är, varför jag fick leva när de ja inte gör det
men det är ju en helt annan historia

nu avslutar vi