Brista

jag tycker verkligen det är så fantastiskt med livet
att man ena dagen kan vara världens bästa tränare och älska sitt liv och alla omständigheter och tillfälligheter är bara skapta för mig mig mig
och sedan nästa dag, bara är en fläck i någons bortglömda jävla vinterkänga


som tur är, blir det fler av det förra än det senare
idag är en sån dag
och igår var det också det
och ibland, inte ofta men ibland, i ett fragment av tid liksom i skarven mellan två jordevarv, då tror jag att allting kommer att bli bra
i mindre än en blinkning, när bilden flimrar till och ljuslågan fladdrar och en sol brister i en stjärna någonstans
då tror jag, nej - då vet jag: att allting kommer att bli bra
mer än bra
utan
Precis som det ska vara


ibland tror jag att jag kommer att lösa pusslet
så länge, gäller det bara att samla de bitar man hittar
och pussla sig själv
så hel man någonsin kan