Brista

"Du är ett rådjur i skogarna från min barndom som gått vilse här. Jag vill visa dig kastanjerna i blom och syrenerna och klövern i gräset.

Du är ljuset i ena änden av världen. Nu lägger någon ögat mot och ser dig.

Som barnet i kvinnan, och första ordet i det sista."

Hur vackert är det inte.
Jag slutar här, eller börjar, med de orden.

Idag har jag köpt mig ett skrivbord, anpassat till mina 24 kvadrat.
Alltså är det inte ett skrivbord alls, utan en bänkskiva man fäller ut från väggen och inte tar någon plats alls. Så, nu då. Hitta tillbaka till det innersta? Ordet?
Med eller utan frågetecken.


Idag har jag tänkt på sakers form, med skal. Till exempel; rosor. Eller för att vara exakt, ursprungsformen. Alltså; när knoppar (vilket fult ord) brister i blom, brister i rosor. När sönderfallet, undergången är vägen i blom. Att man faktiskt måste gå sönder för att bli hel, eller finna en annan form. Men sen, det är lite sent, jag börjar jobba i Hässelby klockan sju och längtar inte direkt.