Brista

det är alltid så
det finns en tidpunkt att älska och sen en tidpunkt att släppa


klockan är halv nio en torsdagskväll, vore allt som vanligt skulle vi ha en halvtimme kvar av halltiden och sen skulle jag hänga kvar en halvtimme till, prata med folk och sen till sist åka hem, äta pasta med ketchup framför tvn och sen gå och lägga mig alldeles för sent igen och sen, kliva upp och arbeta och sen åka till hallen, igen
för det har varit mitt liv så länge jag kan minnas och när jag älskar det så älskar jag det så förbannat och när jag inte älskar det känner jag ändå tacksam över att det är mitt liv och ingen annans

jag har så mycket som ni inte har: tidiga morgnar, mötet om kvällarna, sena tider, telefonsamtal, träningsplanering, press och stress och skit och ingenting jag drömde om i början av det här året, alls
men också, jag har så mycket som ni inte har: ett liv som är mitt och som jag valt, en tid jag väljer att lägga på det jag tycker är värt ändå, inners inne, och där har jag skratt och gråt och människor som litar på mig, som fantastiska nästanvuxna människor som litar på mig och som skrattar med mig och som jag har en relation med, det är så många människor, så många jag tycker så mycket om


det finns en tidpunkt att älska
och sedan, efter allt, när man gjort allt man kan;
en tidpunkt att släppa


så klockan är halv nio en torsdagskväll, jag går från hallen och är så tom inombords att det inte ens skramlar när jag går, jag står och väntar på bussen som aldrig kommer och det är så kallt och jag tänker inte ens på att jag står och väntar på bussen och grinar så kinderna är alldeles våta förrän jag inser hur kallt och vått allting är
det är kallt och vått och mörkt och det finns en tidpunkt att släppa
det finns en tidpunkt att släppa även om det inte finns någon annan som tar emot

men hjärtat
vrider som runt sin egen axel
som en liten liten mask
som ett torrt litet russin
allra längst in


när jag tänker på det är det någonting som går sönder
men tiden är tiden
och den går, oavsett vad vi väljer att göra åt det
den går
och vi med den
och det finns tillfällen att älska
och detta är inte ett av dem