jag jobbar
jag målar med tjock röd fingerfärg
jag lägger ett pussel med en katt och en fjäril
jag klipper och klistrar
detta är alltså ett jobb
detta är alltså mitt jobb

när det ligger 14 småbarn och sover och snusar på madrasser på golvet och gula landstingsfiltar så undrar jag om det finns något som känns mer värt
och nej, jag tror inte det
det är så fint och jag är så glad över att få vara en del av att det faktiskt finns så mycket kärlek, att det är så man får växa upp, att det var så jag växte upp
att när jag var två år gammal så låg jag på en madrass på golvet med en gul landstingsfilt och snusade och det fanns någon finnig vikarie som satt bredvid och vakade över mig så jag inte skulla vakna eller drömma illa eller sparka av mig filten i sömnen
det finns tröst i det
att det finns kärlek i världen



igår tog jag fyran från fleminggatan till zinkensdamm och den åkte över västerbron som den alltid gör och allting var i vitt vitt ljus, som ett fotografi med damm över kameralinsen
jag lyssnade på strawberry swing och
without you it's just a waste eller vad han sjunger sådär i falsett så sjuttonåringarna skriker sig hesa
men jag är inte sjutton, jag är snart tjugotvå, jag sitter på en buss och jag skriker mig inte hes
men den är så fin och då känner jag mig lika olyckligt kär som man var då, som man alltid var då, och jag önskar för en sekund att jag kunde
skrika
eller vara sjutton
eller helt enkelt:
köpa en flygbiljett, packa en ICA-kasse med pass och mina sparpengar och typ en bikini och följa med