det finns så mycket som är fint men samtidigt ser man inte skogen för alla träden eller hur var det
jag vet hur det är, att allt man gör är att försöka sätta avtryck
att det är allt man vill
och på tusen sätt är detta rätt beslut, ett handbollsfritt år
det är så lätt att glömma att det fanns nätter utan sömn och timmar med gråt och stunder då allt kroppen ville vara att ligga kvar på sitt kalla kalla golv och aldrig mer visa sig ute i världen igen, för allting låg så tungt och blött och hemskt på ens tunna små barnaxlar
men det var också ett sätt, det enda sätt, att sätta sitt märke i världen
att få göra skillnad för andra
och det gör en till en verkligare människa
en större människa
och i spegelbilden i andra ser man ju sig själv och nu har jag inte ens nåt att spegla mig i, så att säga
så det är ensamt
och inte direkt vad jag är gjord för att göra
i övrigt
tänker jag på en fri fri höst
och det är en fin tanke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar