så, finns det en anledning till att jag sitter och grinar för andra gången idag?
ja, får man väl anta.
jag känner mig som en hormonhäxa i klimakteriet. och jag har inte ens slutat med mina p-piller (vilket annars brukar få skulden).


jag har aldrig i mitt liv reagerat så starkt på någons bortanvaro förut.
så, finns det en anledning till det?
ja, får man väl anta.
eller så är jag en sån jävla känslomässigt inkompetent mes, bara.

det som räddar är barnen.
eftersom kusin är i skidbacken blir det dagis med frida och moa imorgon.
det är fan fint.


annars är jag så förbannat less att jag impulsmålar om lägenheten (inte väggarna men något annat). och inser plötsligt att jakan och jag glider ifrån varandra, och vet inte vad som händer i höst längre. kanske något annat?

nu lyssnar jag på postcard from italy igen och förbannar det jävla landet