Pictures

du vet ju så jag behöver ingenting säga
du vet så jag behöver ingenting säga


klockan är fyra och jag kliver på bussen och i samma sekund som vi lämnar centralen öppnar sig himlen, det regnar, det slutar aldrig, vi stannar på en landsväg, väntar, det slutar inte regna
passerar åker och röda hus och kilometer utan innehåll
fastnar i säkerhetskontrollen, igen, blir stulen på min (tomma) lokaflaska och är det inte någon som har något bättre för sig, någonstans
sen, blir mött på flygplatsen, får skjuts till något som är appeley bridge (but we call it happily bridge), får en egen säng i gästrummet, en liten dam med vitt hår och en samling yorkshiereterriers kallar mig love love love
blir orealistiskt full på stängda pubar med ljuset av
så är klockan tre igen, jag ringer, igen, som alla nätter då klockan är tre men nu är du liksom nästan här, inte som annars, inte på andra sidan nåt jävla hav

går på konstutställning, köper ett paraply, regnet inte regnar utan liksom dundrar, vi dricker kaffe (bränner oss) i fantomenfåtöljer mellan sextiotalsporslin och koffertar i skinn
sen så, tar jag tåget, igen, till crewe, igen, hittar aldrig ut från stationen, frågar kanske om vägen men springer ju på dig halvvägs ändå


så öppnar sig alla himlar, så störtar svalorna mellan gråa husväggar, så lyfter stimmen av fåglar och ger sig av som en sprucken storm i svart
så så så
ger jag mig av igen, som alla gånger
har vi rutinen eller är det förlamningen av vad vi egentligen står inför
som många gånger, ett år nu, minns du för jag gör det
det är natt när jag kommer hem, låser upp en dörr som inte är min

men hur skulle jag någonsin kunna se något annat som verkligt

i'm in the middle of your picture
lying in the reeds

it's alright
it's all wrong