sådär då
sådär liksom
det är något så jävla speciellt, bara, att hjälpa en tioåring att fläta håret
eller hur de kramar ens händer eller hänger i träningsoverallsjackan eller vill sitta bredvid och luta sitt huvud mot ens axel
det är så jävla speciellt för samtidigt som detta är de aboslut klokaste, intelligentaste och mest vuxna tioåringar jag nånsin mött så kommer de ändå där, släpar med fötterna, har glömt både skot och vattenflaska och bara vill sitta i ditt knä och bara vill fingra i ditt hår eller på ditt halsband eller på sina skosnören och inte alls lyssna utan prata om skoldisco och spökhistorier
så gråter de när de slår sig, när de inte kan sova, när de drömmer mardrömmar
så klappar, kramar och tröstar man
så får man så oändligt mycket kärlek, bara
så ringer jag dig bara sådär en halvtimme när tjejerna ligger och kollar på sista bertavsnittet (en ursäkt för att få dem att sitta still en timme i alla fall) och frågar hej hur är det hej hur mår du jag saknar dig eller
så igen då
nathalie jag kan inte träffa dig mer jag ser ingenting bra i det här jag blir aldrig lycklig med dig, alls, överhuvudtaget, inte ett dugg
och bla och bla och bla och bla
samma jävla sörja du spillt ur dig varje kväll den senaste veckan, liksom minuterna innan du kysst mig och gråtit och sagt
snälla du förlåt mig jag älskar dig förlåt mig
och bla och bla och bla och bla
och bla och bla och bla kan du inte hålla käften bara en sekund älskade du
detta är vad jag säger dig
snälla erik snälla erik kan vi inte ta det här sen, jag är på träningsläger i två dygn med ingen att prata med, ingenstans att gömma sig, ingenting att trösta mig med men med ett helt ahndbollslag att ta hand om, att vara glad inför, att orka med
och du säger som vanligt;
jag kan inte ljuga för dig jag kan inte ljuga för dig
nej för du är ju en sån jävla fin kille alltså så jävla snäll alltså skulle aldrig göra så här, skulle aldrig lämna mig så här
att du alltid vänder det till min skuld du, att du egentligen gör mig en tjänst som gör så här, nu, av alla världens tillfällen
och det är vid tillfällen som dessa som man liksom ser skillnaden, vilka som står ut med att man ringer mitt i natten och snörvlar och grinar och kommer hem till en och köper glass och skedar och tittar på film och till och med ger en puss på axeln.
det är lördag och klockan är strax efter fyra på eftermiddagen, jag har just lagt på luren med sista meningen
"jag älskar dig är en förolämpning när den kommer från dig erik, du lovade mig att inte prata om det här nu så nu pratar vi inte mer, jag vill inte prata med dig mer, jag älskar dig är en förolämpning när den kommer från dig erik"
så lägger jag på luren och tar bort alla sms och raderar alla nummer
alltså; även om jag vill gråta och skrika i ditt stumma telefonöra som alla gånger förut så kan jag inte det
alltså; detta var det sista avslutet
alltså; jag lämnar dig, du lämnar inte mig, jag lämnar dig för du är inte värd bättre
vet du hur många som sagt det till mig de senaste dagarna
att det lockiga bruna håret egentligen ser svettigt och frissigt ut, att du mest har dålig hållning och illa sittande byxor
att allt har jag hittat på, att allt har varit lur
att jag gick på dina egna sagor om vilken snäll kille du är
Snäll Kille
haha osv
ha ha och så vidare
det känns skönt men hemskt för det är två år du väljer att avsluta på det här sättet, jag är fruktansvärt arg och kommer aldrig mer vilja se dig på nära håll, kommer alldeles säkert skrika och skälla och kasta saker på dig (typ, öl) varje gång vi ses för jag förstår dig inte, jag är så arg och du tillåter mig inte det, jag är så arg på dig och du sitter där med dina hundögon och skyltar med vilken snäll kille som aldrig skulle ljuga du är, man måste tänka på imagen, liksom
så nu är du nog inte värd mer ord än så, nu får det vara nog
och ironin att inse i kontrast till detta, vem som älskar en och inte
för jag vet en människa som aldrig kommer att göra så här och såna håller man hårt i
du vet att om världskartan hade sett annsolunda ut, skulle allting annat också varit det
du vet att du varit ett substitut
men jag tror inte det berättigar dig det här, ändå
söndag 31 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar