You are the beat

klockan är sådär nio, jag har ont och lyssnar på radoihead i föräldrarnas vardagsrum, har inte klätt mig, har inte gjort någonting
den här dagen är alltid så förbannat sorglig eftersom allting alltid tar slut just idag, sommaren och allt
vet inte om jag sovit mig genom alla månader sen mars men ibland undrar man
jag tror jag måste göra någonting åt någonting men har ingen aning om vad
ni vet, när månaderna vänder oss ryggen
sommaren kastar en ifrån sig
vart ska man landa då va


men igår var fint som det ska vara och det regnade som det numera alltid gör på min födelsedag och idag ska jag måla min lägenhet i brunt och diska min disk och handla tre kilo blomkål och två kilo potatis och sluta räkna timmar och sluta räkna dagar eller ens månader och sluta vänta på allt som är så förbannat du

så börjar liksom allting på en gång, ni vet med skolan och handbollen och mina småtjejer och allt ansvar och hallå jag är typ tio år hur ska jag fixa det här hur ska jag någonsin fixa någonting annat än att impulsboka flygbiljetter och fly till något som inte är vardag

men det var fint, jag är glad, jag är tyst