vi kör övergångar på ena planhalvan, F tappar bollen varpå både jag och Emma tycker att vi är superengagerade och snälla tränare och langar in en ny boll bara det att vi gör det exakt samtidigt och F är inte berädd.
hon får en i ansiktet och en på kinden, på samma gång
det är så vi gör med våra spelare i Bolton
sen skrattar vi så vi gråter åt det, dessutom
det här är inte kul för er att läsa
men det är så livet är, typ
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar