tisdag 27 januari 2009

It's my own cheating heart that makes me cry

vilket är töntigt men alltid lika sant
sen när blev jag en sån tjej
va?


jag lider av permanent hjärnskada
detta är inte mitt fel
jag lider av permanent hjärnskada och tror det är ett virus som sprider sig och delar sig och suger ut allt allt


jag tror inte det är värt det
förstår du
jag tror inte det är värt det


eller så tror jag det är värt det men vill så gärna skrika fuck you man gör inte hur som helst mot andra och allra minst mot mig för jag tar ingen skit jag ska inte ta nån skit NU LOVAR JAG jag ska inte ta nån skit

så står man där ändå som en liten fjortonåring och ler som hade varenda hjärncell liksom runnit ut i skummande floder genom öronen som blir rosa och röda och pinsamt varma

jag skulle så gärna vilja skrika fuck you
men allt som ryms är ett litet
pip



klockan är över tolv vilket gör tisdagen till onsdag
och jag vet inte om du får möblera om mig som en vardagsrumssoffa eller en stol som finns där för syns skull eller ifall det kommer en extra gäst
jag tror inte det men, jag vet inte
jag vet inte för jag beteer mig sannerligen som en lampa eller ful blomvas eller någonting annat man kan plocka fram ur skåpen för att sedan stoppa tillbaka där igen utan en tanke på ånger

och mitt botemedel är som alltid
får du skit, ge tio gånger tillbaka
vilket inte är intelligent
eller hälsosamt
eller bra, för någon part
men, jag får allt som oftast sista ordet
allt jag begär är sista ordet
och att slippa vara en ful blomstervas längst in i skåpet

Inga kommentarer: