Jaga skuggor

jag kanske ska skriva någonting som någon förstår?
jag ska skriva någonting som någon förstår


igår fikade jag med linda och mica på string
och jag vet ju att hon jobbar där för jag har sett henne där förut
såg henne på en tusendels sekund och vände i dörren
men det är ju annorlunda nu, vi är ju äldre, han är ju längre bort (för vissa av oss)

och allt hade väl varit okej om hon inte känt igen mig
men det gjorde hon ju
stannade mitt i en rörelse i det öppna köket och bara stirrade på mig, i flera minuter

vi har aldrig träffats, vi har aldrig pratat med varandra och ändå känner hon igen mig, jag vet inte hur
allt var över ett år sen men ändå inte, det var den sommaren som fick mig sluta lita på människor (dvs män) och se ner på människor som gör det (dvs kvinnor)
och, i en slags efterverkning av insikten i hur jävliga människor verkligen är, inte se något fel i att behandla andra människor (män) som skit
för
Det är så det är.
punkt


och jag gör det fortfarande och jag kan inte sluta och när jag tänker på det så har jag inte haft en fungerande relation efter något av det här, inte ens lite
så det är vad man har att förlora, alltså


men hon kände igen mig i alla fall och hon stirrade på mig i minut efter minut och jag undrar lite vad hon tänkte, hur känns det att se den människa som haft ett förhållande med den man själv älskar i flera år? samtidigt? när alla som förlorade var hon och jag och alla som vann var han, ändå

mica skrattade åt mig senast förra veckan när jag sa
"jag tror han har flickvän"
som en anledning att sluta intressera sig för någon och hon säger
"du tror alltid det"
och det gör jag alltid