eskimo

jag borde sitta och grina här


vet hur bra din arm passar runt mina axlar
att du kanske är tio stationer med tunnelbanan härifrån, sju dagar innan du lämnar mig för andra länder
så vad spelar det för roll, vet att hade du legat mellan mina lakan nu hade dessa dagar gjort ändå mera ont så
det är en ekvation, vad man offrar och vad man får och till slut, om man hamnar på plus eller på minus
jag vet inget om dig, inget om språket du talar, men att i situationer som denna räknar jag aldrig fel
när du delar vardagsrum ekar mina väggar tomma, när du inte kan sova av allt efterfestande på undervåningen är det ändå jag som till slut räknar grannars andetag i ett hus som är så tyst att det nästan skrämmer nätter som dessa
det är inte ditt fel eller så är det just vad det är men
hur hade du tänk den ekvationen?

problemet vi aldrig någonsin skulle kunna går runt är det faktum att du åkte ifrån mig, det var du som åkte och inte jag och att jag aldrig kunde förlåta dig för det


jag är en förbannat störd människa på vissa vis, en fruktansvärd flickvän och krävande som en jävla barnunge
inte fan kan jag stå och se på när någon lämnar mig, gång på gång
inte fan kan jag det

men det här var verkligen inte vad jag tänkte skriva
kanske som en påminnelse, ändå
saker känns men det visar ju bara att man lever
vet att, hur det än är, min säng är jävligt skön på egen hand, också
stones taught me to fly, osv


min fantastiska mor och jag hade seriös shopping spree på streets bokmarknad och jag har nu tre fantastiska tegelstenar, jag som inte ens läser böcker
så visst finns det andra liv än ett av dem där man väntar och saknar


lägenheten lukar lite jul och kardemumma och chaite och lite odiskad tallrik och lite mysig otvättad filt och lite instängt och lite kikärtor i blöt och lite knäskydd på tork i badrummet
lite hemma, lite smuliga digestivekex, lite intorkad rödvinsfläck på nya fantastiska soffbordet
mest bra
kanske inte ens lite dåligt
ikväll, inte ensamt
för när man inte väntar på någon har man alltid sig själv
och sina skivor, och sina böcker som man inte ens läser
sin värdelösa dator i knäet
sin ommöblerade bruna soffa, allt för att den otroligt trådlösa interetkabeln ska räcka
det är okej, kärleken för min lägehet är enorm eller kanske mest för människorna i den
idag hoppade tuva i min säng, byggde en koja av täcket, hängde sedan efter mig som en vante när vi gick på gatan och hon skulle hålla min hand


såg en gång en utställning, en kvinna hade fotograferat människor med sina hudar och katter i famnen
en pojke med en undulat, till och med
hon sa
man undrar ju vem som håller om vem, egentligen
man undrar ju vem som håller om vem

det är precis vad man gör