Stones taught me to fly

jag tror att klockan är ett men jag vet inte
jag tror det är för sent, vet inte men kan ändå inte somna, kommer ändå vilja dö när väckarklockan ringer halv sex en söndag som alla andra så ja, en timme till spelar ingen roll

lyssnar på damien, skivan är exakt 60 minuter lång, jag ger mig själv en timme till att skriva dagar jag inte har något att säga, som idag
om en timme eller kanske nu eller inte alls ska ola komma hem, så skönt ändå att ha någon att vänta på
jobbigare med någon som ligger kvar i sängen när man själv måste kliva upp
jobbigare med grannar som har fest som ikväll
jobbigt när de skrålar schlager, skrattar, dansar men vad gör man
de låter ju glada, i alla fall
och jag har köpt nytt te och det är ett bra kvällste och hej, nu är det någon som krånglar med nyckeln i dörren och nu är sista låten innan tretton minuters tystnad och silent night broken night, i found some hate for you just for show, you found some love for me thinkin' i'd go
och så vidare, ni vet


apropå blondinbella borde jag också skaffa mig en stureplansblogg om smink och plastikoperationer, eller så var det innan jag insåg att jag tvättar ansiktet med vanlig handtvål och rakar benen var sjätte månad (till skolavslutningen och till jul, och nu går jag inte ens i skolan så halveringen är ett faktum)

och apropå det, den här natten är lite för lång