However far away

vad ska jag göra nu
säg mig vad jag ska göra nu

kom hem efter jobbet, han hade tagit sina saker och lämnat mig, inte lämnat en lapp, ens
bara ett stort tomt hål där resväskan brukar stå
sängen obäddad, kanske din doft där kanske något ändå

vill inte vakna upp i lägenheten, ensam, som jag egentligen gjort alla dagar sedan han lämnade mig sist, i januari
men det är en annan ensamhet, nu
en som är på riktigt

att det var jag som bad honom att åka spelar ingen roll
att jag ändå vet att detta är vad som är bäst spelar ingen roll

alla sånger alla nätter alla telefonsamtal där jag gråtit och du inte har det
detta är vad som är bäst, man gör vad man kan för att överleva, detta är vad som är bäst

letade igenom lägenheten efter något kvarglömt, en lapp, ett tecken, någonting att hålla fast vid
fann ingenting, ingenting

första gången jag hittar dina händer under bordet, det är i augusti, vi sitter på en bakgård till lägenheten jag aldrig hittade tíll, vi dricker öl, klockan är kanske fyra, kanske fem, sedan sover jag morgonen genom i en fåtölj med blommigt tyg
tänker att - nu jävlar - och kysser dig på vardagsrumsgolvet, typ som ett skämt
minns att du spelade piano, minns vilken tröja du hade på dig (den svartgrå med joy division, och de trasiga jeansen, du hade skäggstubb, en frisyr i o-ordning)

eller så är det inte den kvällen som räknas, utan veckan efter, med din hand i mitt hår, reser mig upp och följer dig, damien spelar eskimo, sista spåret på skivan

jag försöker så förbannat att känna någonting
jag försöker så förbannat att känna någonting, alls

allting är ett illamående, bara

det finns så många texter som handlar om dig att jag inte ens kan välja en titel