idag är det den 21:a mars, det är dagen min älskade finaste tjockiskatt föddes, han skulle blivit 18 år i år och det är tio år sedan han dog rakt i famnen på mig utan att sluta ögonen ens
det är så blödigt att jag borde få en smäll i skallen men jag älskade honom mest och gör det fortfarande så jag tar mig rätten, helt enkelt
har aldrig gråtit som jag gjorde då och kommer aldrig göra det igen och jag börjar nästan grina nu också
varje kväll säger jag godnatt till honom, jag har gjort det varje kväll i tio år och kommer göra det i femtio år till, minst
men det var inte det som var saken
inte idag, i alla fall
utan saken är frukostmyset runt köksbordet, tjejfilm och tre påsar popcorn, en hand i håret eller något att vakna upp till
det är lätt för mig att säga att jag klarar mig, att jag klarar mig bra, när jag har detta
klart som fan att saker gör ont för det är så det är men imorgon känns det mindre och morgonen efter det ännu mindre och morgonen efter det kanske detta illamående inte ens känns så kväljande
hade kunnat älska dig alltid men väljer att inte, kommer sakna min katt varje dag i resten av mitt liv men inte dig, inte för att du inte gjort dig förtjänat av det utan för att jag har bestämt mig för det, helt enkelt
att det finns en vardag som inte gör lika ont
om trettio år vaknar jag upp och undrar vad det är jag jagar efter, kanske nåt utan fläckar
how does it feel
when your heart turns to stone
och så vidare, men det är precis vad jag menar
jag vet att människor ser mig som förbannat känslokall i sådant här, när det kommer till att lämna och bli lämnad, jag har inte varit i ett förhållande som inte slutat så här, att jag en dag bara stänger dörren och lämnar
att jag är rädd för någonting fast det egentligen är tvärt om, liksom sagorna man lärde sig att tro och sedan fick så jävla sönderknullade (ursäkta)
att jag på något vis inte tror på något, längre
men fattar ni inte, det är ju precis det, att nån stans finns sagan ändå, något att hålla fast vid
och allt som inte mäter sig med det kan jag inte hålla fast vid
grejen är den
att jag aldrig är nöjd för jag tror så förbannat hårt på kärleken
och det gör mig så jävla kall
motsatserna och logiken
nu ringer det på dörren, vi gör tacos och sen är det en annan dag
fredag 21 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar